Sötast i stan

Jag förevigade vår fina lillebror, fem dagar gammal och så otroligt söt. Han sover som sagt för det mesta, det är bara korta korta stunder som han ligger och tittar på sin omgivning. På nätterna äter han två, tre gånger och jag har hittills kunnat lägga ner honom i hans säng och så sover han vidare till han ska äta igen. Han äter ofta, typ varannan timme. Om vi är ute med honom i vagnen så dröjer det lite längre till han vill äta. Mjölken har verkligen runnit till och alla sår är borta och amningen bara flyter på!

Jag är så förundrad över hans hår, det är så mörkt, och han har ganska "mycket" hår. Nils hade ljust hår som föll av de första dagarna, sedan var han flint i typ ett år. Nu däremot, nu har Nils tjockt och mycket hår.

Förut när han låg och sov hade vi honom i babysittern, på vardagsrumsgolvet där det är som ljusast i vår lägenhet då han är lite gul och solljus ska ju göra att det gula försvinner. Hur som helst, när han låg där i babysittern så satt jag och bara tittade på honom, när han gjorde sina sovminer och rykte lite i ögonen, åhåå, jag är så käär! Förresten; han luktar så sjuuukt gott!! Mmm, bebislukten är underbar!

Massa mys

Åhh, alltså bebisbubblan! Den jag aldrig riktigt fick uppleva med Nils pga allt som hände runt omkring och förmodligen också den chock i sig som just den förlossningen gav. Hur som helst, det var då, nu är nu, och denna bebisbubblan är bara såå himla fantastisk och mysig. Jag är så mycket mer trygg i mig själv nu jämfört med då när Nils var nyfödd, jag oroar mig inte för minsta lilla sak och tar dagen som den kommer.

Lillebror är så lugn och snäll och sover för det mesta. Han äter en del, och bajsar (en maaassa, eller inte massa, bara väldigt väldigt ofta) och sover sover sover. Det är några minuter då och då som han ligger och tittar på oss och runt omkring sig sina stora fina blå ögon.

Nils ville ju aldrig äta, så vi fick "tvinga" honom vilket var fruktansvärt, det gav mig en sån oerhörd stress att alltid hålla koll på klockan så att det inte gick för lång tid mellan amningstillfällen, vilket det såklart alltid gjorde. Sedan fick han inte somna fören han ätit en viss tid osv osv. Hela grejen med amning var bara jobbigt, men jag kämpade på ändå. Det är helt annorlunda med lillebror, helt annorlunda. Dels, som jag skrev tidigare, så är jag mer trygg i min roll som mamma, men sedan så äter lillebror. Han äter ofta och säger till själv. Han äter så ofta att jag faktiskt fått sår på ena bröstvårtan trots ihärdigt smörjande med Purelan (ja, jag vet att typ alla alltid får sår på bröstvårtorna, men jag fick faktiskt aldrig det med Nils). Mjölken har runnit till ordentligt nu och imorse vaknade jag upp som en nyopererad Dolly Parton. Hahaha, det ser ju bara för roligt ut! Det känns ju dock inte lika roligt, men jag vet ju av att det går över och det är ju en sån kort tid som det gör så ont och är så spänt som det är just nu. Jag är så glad och tacksam för att amningen fungerar med lillebror. Nu håller jag bara tummarna för att han får i sig så mycket han ska, och det får vi reda på på torsdag när vår BVC-sköterska Åsa kommer hem till oss och ska väga lillebror. Det är så smidigt att hon kommer hit första gången, det gjorde hon med Nils också, och vi satt ner i lugn och ro och samtalade och vi fick ställa alla en miljon frågor som vi hade då.

Nils är på förskolan nu på dagarna. Dels för att Micke och jag verkligen behöver få vila, och lära känna lillebror, men också för att Nils har ett större behov av att få göra lite vettiga saker och träffa sina kompisar jämfört med att bara sitta inne och kanske bli frustrerad över att han ensam inte kan få all uppmärksamhet. Det är såklart jätteviktigt att även han och lillebror får lära känna varandra, men nu i helgen är det ju långhelg, och då kommer han ju att vara hemma alla dagar. Sedan går han från 9-14/15 nu dessa dagar så det är ju inte långa dagar på förskolan heller. Och jag tänker att när han väl är hemma så kan jag ge honom så mycket mer uppmärksamhet jämfört med om han var hemma hela dagarna. 

På dagarna nu är Micke och jag är själva hemma med lillebror så har vi gjort typ ingenting, ja, förutom att mysa mysa och mysa lite till. Vi tar dagen som den kommer och ligger mest i soffan och en av oss har lillebror på magen. Vi diskuterar namn, men har ännu inte riktigt bestämt oss.. Vi väljer just nu mellan Olle, Melker och Folke. Det är såå svårt!!! Det ska ju framförallt passa lillebror men även gärna passa bra ihop med Nils. Ja, vi får se vilket namn det blir helt enkelt, men jag tror att det lutar åt Olle.

Tvåbarnsmorsa

Jag är tvåbarnsmamma nu. Jag har två fina pojkar och en underbar sambo. Jag är så lycklig och glad och tacksam.

Med båda mina fina barn!

Nils tycker det är spännande med sin lillebror och säger hela tiden till oss vad han gör tex "lillebror äter", lillebror är ledsen" osv osv. Han ger sina gosedjur till honom, och han vill lägga filten på honom. Jag tror dock inte riktigt att han har förstått vidden av att lillebror är är här nu, och nu ska han ju faktiskt stanna hos oss.

Nils och lillebror, som fortfarande är namnlös.

Lillebror är här!

Nu är lillebror äntligen här! Efter att ha blivit inlagda på perinatal i onsdags natt, eller snarare torsdag morgon, så kom han med en väldig fart till världen tidigt i fredags, strax innan 01. Vi hann vara fyra timmar på förlossningen. Han är så liten så liten, men ändå större än vad Nils var. Lillebror är 52 cm lång och väger 3250 gram och Nils var 50 cm och vägde 3000 gram. Vi mår båda bra och det är så fantastiskt att han äntligen är här! Idag fick vi komma hem från sjukhuset, så nu ska vi boa in oss här hemma med världens sötaste lilla lillebror.

Vattenavgång

När jag vaknade igår kom en del av slemproppen, lite blodig. Jag kände ingenting då. Gjorde ordning Nils för förskolan. Självklart var han på sitt absolut sämsta humör, han kände garanterat på sig att något var på gång! Cyklade och lämnade honom på föris och sedan hem igen. Då kände jag lite molvärk bak i ryggen. Under dagen hade jag enstaka sammandragningar. Cyklade och hämtade Nils vid 15 och allt var frid och fröjd, precis som vanligt.

På kvällen tittade Micke och jag på Arne Dahl och jag gick sedan och la mig. Vaknade nån halvtimme senare av att det liksom knäppte till i magen och jag slängde mig instinktivt ur sängen då jag misstänkte att det var vattnet som hade gått och det var det ju mycket riktigt. Då var klockan ungefär halv elva på kvällen. Så himla sjukt att båda förlossningarna startar på samma sätt när vattenavgång faktiskt inte är det mest vanliga sättet en förlossning startar på, förutom på tv och film.

Mikael ringde Marianne som pratade i telefon just då (vad är oddsen för det liksom? Haha, så himla typiskt! Jag menar verkligen inget illa för hon kunde ju omöjligt veta att vi skulle ringa, det var bara så himla typiskt). Tillslut fick Mikael tag på henne och hon körde direkt till oss för att passa Nils så att vi kunde åka till sjukhuset.

På perinatal konstaterade de att lillebror inte var fixerad och vi fick därför läggas in i väntan på att huvudet skulle fixeras alternativt att förlossningen faktiskt skulle dra igång.

Jag har haft värkar med typ minuters mellanrum hela natten med under morgonen avtog de. Under dagen har de kommit då och då. Eftersom jag inte har sovit nåt inatt har jag fått lite att sova på, men jag kan absolut inte sova. Mikael är just nu hemma och sover en stund. Han har suttit på en hård stol hela natten och frusit.

Eftersom han som sagt inte är fixerad så måste jag ligga i sängen, jag får inte ens sitta upp då det finns risk att navelsträngen fastnar annars. Så när jag ska upp på toa måste jag ringa på klockan på en gång så att de kopplar upp CTG en stund och ser så att han har det bra där inne i magen.

Nu på eftermiddagen har värkarna börjat tillta lite och de kommer oftare och gör mer ont. Precis som med Nils har jag nu på eftermiddagen börjat få ont bak i svanken och fram på låren under tiden jag har en värk.  

Jag har det ändå rätt bra här; ensam på ett dubbelrum med tv. Håll nu tummarna för att lillebror väljer att titta ut självmant så att jag slipper igångsättning imorgon.

Snart storebror

Allt är förberett inför lillebrors ankomst. Nils har stenkoll på vilka grejer som är lillebrors (utan att vi ens sagt det till honom) som tex spjälsängen, babysittern, gosedjur småkläder osv. Han pekar på magen, och lyfter ibland på min tröja och säger att "mamma har en bebis i magen". Han pratar dagligen om att han ska bli storebror och att lillebror som är en bebis ligger i mammas mage. Vi läser en bok för honom som heter "Snart har vi en baby" som handlar om att få syskon, och den vill han gärna lyssna på flera gånger varje dag.

När någon frågar var lillebror ska heta svarar han numera alltid "Sigge" och inte Folke som han gjorde innan. Jag provar namn dagligen här hemma och ber Nils att säga dem, men det är just Sigge han verkar ha fastnat för. Själv har varken Mikael eller jag någon aning om vad lillebror ska heta, det är såå svårt med namn och det ska ju gärna passa ihop med Nils och vara lite klassiskt och inte för "modernt".

Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att Nils ska ta det med ro när lillebror väl är här. Att han inte ska bli alltför svartsjuk och tycka att han har världens sämsta föräldrar som skaffar honom ett syskon så att han inte ensam får all uppmärksamhet längre. Men jag tror inte att han kommer att tycka så. Jag själv har alltid älskat att ha syskon (jag har två yngre bröder) och tror dessutom att detta kan vara en ganska så bra ålder att få syskon i. Han lär ju tycka att det är jättekonstigt att den där nya lilla varelsen också ska bo tillsammans med oss, och i början kanske han blir arg och ledsen över att vi inte kan ge honom exakt lika mycket uppmärksamhet som tidigare, men det ger sig nog med tiden. Och jag ska ge honom all min uppmärksamhet så fort jag kan och så mycket jag bara kan.

By Terry

Det skrivs lite överallt om märket By Terry (grundaren Terry de Gunzburg har gjort klasikern YSL:s conealer Touche Éclat).  Jag har sedan tidigare det omtalade Hyaluronic Hydra Powder som är ett settingpuder, som har mikroniserad hyaluronsyra och kiselmikropärlor, vilket gör att man inte kan se att man har puder i ansiktet, det ser aldrig kakigt ut, det ser bara sidenmatt och mjukt ut. Ett tag har jag bara använt det runt ögonen för att min mascara inte ska smula sig, då jag är så yttorr och inte behöver något puder. Men nu har jag sett den här videon så har jag börjat använda pudret i hela ansiktet igen (och som sista puder har jag ett från Jane Iredale) och det blir sååå snyggt och inte alls pudrigt kakigt.

Hur som helst så jag varit sugen på att prova fler produkter från By Terry då det i princip bara skrivs positiva saker och en massa hyllningar till dessa produkter. Jag har köpt foundationen Cover Expert, concealern Touche Veloutee och rougen Cellulosa Blush Glace i färgerna nr 2 "flower sorbet" och nr 4 "ice dream". "Flower sorbet" ser verkligen orange ut i burken, men det blir såå fint svagt ljusrosa/peach på huden och går dessutom att bygga upp intensiteten på. "Ice dream" är lagom lystrig och är en multiprodukt då den går att använda som rouge, bronzer och highlighter.

Magen har sjunkit

Alltså - visst har magen sjunkit, eller inbillar jag mig? När jag tittar ner på magen så sitter den inte där den tidigare har suttit, den är längre ner, och när jag ligger ner så märker jag verkligen skillnad, då känner jag ju dessutom att livmodern slutar betydligt längre ner än den gjort tidigare. Så någon effekt hade hinnsvepningen i torsdags uppenbarligen. Jag har faktiskt inte heller så ont i mitt revben som jag haft tidigare, jag har faktiskt haft ont överhuvudtaget, och jag tror att det har att göra med att magen har sjunkit. Nu när jag tittar på bilden vet jag dock inte om jag tycker att det ser ut som att magen faktiskt har sjunkit, jag kanske inbillar mig ändå? Och efter barnmorskebesöket tidigare idag så blir jag ännu mer osäker, men jag är hundra på att magen inte sitter där den gjort tidigare, eftersom den uppifrån upplevs som längre ner och när jag ligger ner så både ser och känner jag den slutar längre ner.

Något lägre mage, eller?

Hinnsvepningen ja. I torsdags, fredags och lördags hade jag faktiskt sammandragningar (vilket jag ju i princip aldrig har sedan jag blev sjukskriven), så jag hade stora förhoppningar om att förlossningen skulle dra igång. Men sammandragningarna har helt avtagit nu, himla trist. Jag känner ibland ett tryck nedåt typ i bäckenet tror jag, men det är sällan och det är allt jag känner. Så nä, det är inget på gång. 

Besök hos BM

Sist jag var hos barnmorskan så kramade hon både Mikael och mig och sa "lycka till" osv och både han och jag fick ju uppfattningen om att hon inte trodde att vi skulle ses igen, eftersom de eventuellt skulle satt igång förlossningen nu i torsdags. Men, idag gick jag iallfall på min inbokade tid till henne och hon såg precis lika glad ut som vanligt och undrade hur det hade gått i torsdags på specialistmödravården. Hon läste, som vanligt, högt ur min journal från specialistmödravården (det är toppen att hon gör det för då får ju även jag veta vad de skriver) och konstaterade att det inte blev någon induktion och att jag som sagt ska tillbaka för ett nytt besök på nu på fredag. 

Även detta besök fick Nils följa med mig till barnmorskan då han var ledig från förskolan idag. Han var lite skeptisk till att följa med, men när vi väl kom in i rummet och han fick syn på alla leksaker gick det toppen. När barnmorskan lyssnade på hjärtljuden sa han "det är bebisens hjärta som låter, dunk dunk dunk", så han har helt klart koll på läget.

Allt såg toppen ut idag. Först var det lite svårt att hitta hjärtljuden, så Laila blev lite rädd att han hade vänt på sig i magen, men tillslut så hördes hjärtljuden väl, och han ligger fortfarande neråt med huvudet. Dock är huvudet fortfarande rörligt ovan bäckeningången, så precis som jag skrivit tidigare så är han nog lik sin storebror och fixerar sig aldrig. Lite märkligt när man tänker efter bara, om läkaren i torsdags kunde känna huvudet med sitt finger; hur mycket längre ner kan man komma för att bli fixerad?

Magen och storebror Nils i väntrummet. 

Hjärtljud: 131 slag/minut

SF-mått: 37 cm

Blodtryck: 120/85 mm/Hg

En liten roligt grej som hände i väntrummet var att det var en annan mamma med sin son som kanske var typ ett år, som också satt och väntade på sin barnmorska. Hon frågade mig på danska när jag skulle föda, jag tänkte efter lite och svarade "om 10 dagar". "Jaha", svarade hon, "är det tvillingar"? Jag svarade såklart nej och fick ju kontra med att fråga när hon skulle få sitt barn, vilket tydligen var i juni. Hon hade inte så himla liten mage själv, om hon nu skulle föda i juni - så jag fattar inte riktigt varför hon frågade mig om jag skulle ha tvillingar? Kanske var det danskan som gjorde det, jag kanske hörde fel? Eller så kanske det var hon som missuppfattade mig och trodde att jag sa att jag skulle föda om 10 veckor? Jag vet inte, men haha, alltså på riktigt, jag blev ganska så full i skratt för SÅ jävla stor tycker jag faktiskt inte att jag är att det ser ut som att jag ska föda TVILLINGAR om tio dagar - det måste ha blivit någon miss i kommunikationen, danska är ju ganska så grötigt ;) 

Hallongården

Vi var en sväng på Hallongården idag och tittade på djuren. Egentligen hade vi tänkt att fika där också men klockan blev så mycket och solen gick i moln och då blev det så kallt så kallt att det inte kändes värt det att sitta utomhus.

Nils tyckte såklart att det var jätteroligt med alla djuren, men var lite rädd för ett stort svart får som lät väldigt högt. Roligast var getterna och han sprang på utsidan av stängslet bredvid getterna medan getterna sprang.

I början sken solen och värmde så gott.

Lite läskigt i början att mata getterna. 

Men sedan var det bara roligt, och lite lite läskigt samtidigt.

Lyckan var total när Nils hittade denna traktorn! 

Att mata kaninen var en riktig höjdare. 

Vecka 39

Nu är det inte många dagar kvar till bf, 14 dagar för att vara exakt. Allt är förberett inför lillebrors ankomst; kläderna är tvättade, BB-väskan är packad, förlossningsbrevet skrivet, spjälsängen är bäddad och andra bra-att-ha-saker som tex babysitter är upplockade från källaren. 

Igår fick jag som sagt en hinnsvepning när jag var på specialistmödravården. Direkt efteråt igår hade jag molvärk lång ner i magen men den släppte efter ett par timmar. Sedan har jag inte känt någonting fören nu på eftermiddagen, någon sammandragning då och då. Jag har läst att det kan ta upp till två dygn innan man ser resultatet av en hinnsvepning, så än har jag inte gett upp hoppet.

Kroppen: Locket i det vänstra örat är tillbaka. Det är lite krångligt att vända sig i sängen. Jag har ofta ont i mitt vänstra revben, och jag tror att det är en inflammation vid revbenen och ibland så trycker lilleman på själva inflammationen och då gör det ännu mer ont. Annars mår jag verkligen hur bra som helst! Ovanstående saker är inte särskilt besvärliga, det skulle vara revbenet som som är besvärligt från och till men inte så att jag inte står ut. 

Nu under dagen tror jag faktiskt att magen har sjunkit lite. När jag tittar ner på den så sitter den inte riktigt där den brukar. Det syns inte på bilderna, för dem tog jag innan jag själv upptäckte att magen inte riktigt såg ut som den brukade. 

Vikt: + 10 kg

Trötthet: Jag är lite mer trött igen, men jag tror mest att det beror på att jag inte fått sova ordentligt de senaste nätterna då Nils varit orolig nattetid. Jag har tänkt hela veckan att jag ska vila på dagarna då Nils varit på förskolan, men det har varit alldeles för mycket att göra så jag har inte hunnit det. 

Bebis: Det är faktiskt lite mer liv där inne i magen just nu, trots att det är mindre plats. Det är väldigt sällan han har hicka. Jag märker att han vaknar när jag vaknar på nätterna, för innan jag tex går upp på toaletten så är det lugnt inne i magen, och när jag kommer tillbaka till sängen och lägger mig - då rör det på sig för full inne i magen. 

Här kan ni läsa om vecka 39 när Nils låg i magen. 

Ställningstagande till induktion

Imorse var jag på specialistmödravården för ställningstagande till induktion, dvs om förlossningen skulle sättas igång. Jag var inställd på att den inte skulle sättas igång eftersom bebisen inte var fixerad vid förra barnmorskebesöket, vilket jag trodde gjorde att livmodertappen inte mognade etc.

Först fick jag göra CTG, och jag var ganska stressad när jag kom dit, då jag hade en kass dagislämning, så jag hann till specialistmödravården med nöd och näppe. Detta syntes ganska så rejält på CTG:t.. Lillemans hjärtljud lång på kring 170-180 den första kvarten, men sjönk sedan som tur var. Allt såg bra ut med CTG:t, och även urinsticka och blodtryck. Därefter fick jag träffa doktorn, dock inte den doktorn jag brukar men det gick jättebra ändå, hon var jättebra och förklarade och motiverade allt bra.

Hon frågade hur jag mådde och vad jag själv kände för eventuell igångsättning. Jag svarade att jag mår hur bra som helst, förutom att jag har jättont i mitt högra revben från och till, och att jag gör som de (dvs doktorn) tycker angående induktion. Efter undersökning fick jag veta att jag var öppen 1 cm, och livmodertappen var riktad framåt (vilket tydligen är bra) och 2 cm lång. Så, precis som jag trodde; lite för tidigt för igångsättning. Eller, alltså, man kan ju självklart sätta igång nu också, men läkaren förklarade att de ät större risk för att det blir en instrumentell förlossning, dvs sugklocka, tång eller kejsarsnitt och eftersom både bebis och jag mår bra så tyckte hon att det var dumt att starta förlossningen redan nu med tanke på de risker en induktion medför.

Hon gjorde iallfall en hinnsvepning idag, jag tyckte inte att det gjorde särskilt ont, så nu håller jag tummarna för att den kanske startar allt. Om den inte gör det ska jag tillbaka nästa fredag för nytt ställningstagande till igångsättning, dock blir igångsättningen det först efter helgen isåfall, så det är ju ett tag kvar.. Jag känner mig lite besviken att det inte blev någon igångsättning trots allt. Nu var det jag det jag misstänkte och var inställd på men jag hoppade såklart ändå innerst inne. Samtidigt känns det lite skönt att det inte blev igångsättning då jag tror att det kan göra mer ont jämfört med om förlossningen får starta spontant.

På vägen hem köpte jag med mig en annans. Det sägs ju att det kan starta förlossningen, men det är ju som med hallonbladsteet, förmodligen mest en myt, men det skadar ju inte att testa - annans är ju såå gott!

Nya badrummet

Nu var det visserligen ganska länge sedan badrumsrenoveringen blev klar, men jag har inte kunnat fota i badrummet innan då det har varit nåt fel på elen i taket så att vi inte har kunnat koppla in taklampan. Men häromdagen var elektrikern här och fixade det, det var han som hade gjort nåt fel från början. Varde ljus - och jag säger som så; ett badrum med ordentligt ljus underlättar en hel del jämfört med ett badrum som bara har svag belysning ovanför handfatet ;) 

Vi är jättenöjda med vårat nya badrum! Konstigt vore väl annars, för det var inte grant innan.. Badrummet är väldigt långsmalt, men ändå har det gått att få in precis allt som behövs i ett badrum. Jag kan inte förstå att vi från början hade ett badkar i det långsmala badrummet, det tog verkligen upp all plats. Det är smidigt att ha en dusch, och duschdörrarna är alldeles perfekta. Nu har vi lite mer förvaring än vad vi hade innan då vi bara hade ett litet skåp ovanför vasken. Nu har vi förvaring både i skåpet ovanför vasken och även i två lådor under vasken. Det allra bästa med vårt nya badrum är att även jag kan se mig själv i spegeln. Jag är kort och i vårt förra badrum såg jag bara min panna i badrumsspegeln vilket gjorde att jag alltid fick stå på tå för att se något. 

Det fick även plats med skötbord i badrummet. Vi har kvar vårt gamla skötbord, som egentligen inte är något skötbord utan ett köks-rullbord från IKEA som jag målat vitt. Det var det enda som var långsmalt och fick plats i det förra badrummet. Det funkar super även i nya badrummet, så vi köpte inget nytt. Det finns massa bra plats för förvaring under skötbordet och jag har även hängt upp förvaring på väggen ovanför skötbordet. Nu ska bara mobilen upp så är skötplatsen färdig.

Svårt att fota hela badrummet eftersom det är så långsmalt, men här ser man hela badrummet utifrån hallen.

Förvaring både i skåpet ovanför vasken och även i lådorna undertill.

Nils och lillenbrors skötbord fick bra med plats i badrummet.

Bra med förvaring under skötbordet.

Jag vet inte om jag vågar visa hur hemskt badrummet såg ut från från början... När vi flyttade in i lägenheten var hela lägenheten nyrenoverad förutom badrummet, och ja, som ni ser så var det verkligen i behov av renovering!

Såhär såg det ut när vi precis flyttat in och jag gjort ett försök att piffa till badrummet så att det inte skulle se så hemskt ut. Nu innan renoveringen såg det verkligen inte ut som på bilden. Då hade vi annat duschdraperi, och längst in i hörnet där tunnan står på denna bild stod skötbordet nu innan renoveringen.

Här är dagen då de började riva ut badrummet, då hade vi precis tömt hela badrummet på alla grejer. Usch, så hemskt fult badrummet var, med tusen hål i väggen.

Plastmattan som ligger på golvet gick faktiskt ända upp till taget men var vitmålad.....

Som ni förstår så är vi verkligen nöjda med vårt nya badrum!

BB-väskan

Jag tror inte riktigt att jag förstått att jag eventuellt kommer att bli igångsatt imorgon... Det slog mig igår - jag måste packa BB-väskan! Jag har inte riktigt förstått varför jag eventuellt kommer att bli igångsatt, men jag antar att det ät för att moderkakan blir sämre ju längre tid som går och att man vill motverka att det blir som sist, dvs att den lossnar - men jag vet inte. Sedan tror jag faktiskt inte att jag kommer att bli igångsatt, faktiskt. Dels för att bebisen inte är fixerad (det har han ju iallafall inte varit hittills, så han lär ju inte vara det imorgon heller) och dels för att jag gissar att livmodertappen inte är mogen (men det är ju inget jag vet). Om de vill sätta igång mig blir jag ju inte direkt ledsen, men jag är inte förberedd  mentalt på det, inte ett dugg. Men å andra sidan, så blir man kanske aldrig helt förberedd - bebisen kommer ju när den kommer.

Jag började så smått att packa BB-väskan igår, och är väl i princip klar nu. Det är det sista som fattas, dvs det man får lägga i precis innan man åker in, som legitimation, kamera och kamerasladd osv.

Jag har packat ned:

-2 par mjuka byxor till mig

- 4 lite större tröjor till mig (4 stycken eftersom Nils var en kräkbebis och kräkte ned mina tröjor med fostervatten sist)

- 1 amningslinne och 2 amningsbh:ar

- 3 par trosor och 3 par strumpor (ankelkorta)

- 1 par inneskor

- 4 bodys till bebisen (ifall även han är en kräkbebis)

- 2 par byxor till bebis

- 2 pyjamasar till bebis

- 2 par strumpor till bebis 

 -2  par mössor till bebis

- 1 mjuk och mysig filt

- Overall och varmare mössa till hemgången

- Necessär med ansiktsprodukter, shampoo, balsam, deo och bodylotion

- Bindor och amningsinlägg 

- Mjukt toapapper

- Choklad till mig (Mikael kan få smaka om han är snäll, hehe)

- Läppcerat

- Förlossningspapper och förlossningsplan 

Som sagt så får det sista packas precis innan vi åker. Och jag har skrivit en liten lapp och lagt längst upp i väskan för att inte glömma av vad det är som ska packas ned.

Helgen

Det har varit så himla fint väder i helgen. I fredags var det över 15 grader varmt! Nils och jag var ute i parken största delen av dagen. På kvällen gick vi alla tre en liten kvällspromenad till affären då jag var så sjukt sugen på lösgodis. Vi tog ingen vagn med oss, utan Nils fick gå själv, vilket han brukar göra den biten, det är inte särskilt långt. När vi är nästan precis framme vid affären så sträcker Nils upp armarna mot Micke och säger "jag har ont i benen, bära mig". Hahaha, vi blev så fulla i skratt båda två, "ont i benen" - vad fick han det ifrån? För jag antar att han inte hade ont i benen, och han har aldrig förr kunnat uttrycka att han har ont, jag tror inte att han vet vad det innebär. Det måste vara något barn på förskolan som sagt så då de är på promenad eller något liknande.

På lördagen träffade vi Elin, Hannes och Elvin i Folkets park. Nils blev överlycklig när han såg Elvin, och sa; "så roligt att träffa Elvin". Elvin hade varit lika entusiastisk han över att få träffa Nils. Tror ni att de lekte med varandra? Svar nej. Haha, de är för roliga de två. Eller jo, korta stunder lekte de, men mest lekte de för sig och vad vet jag, de uppskattade kanske varandra sällskap jättemycket ändå.

På eftermiddagen tog vi bussen till Marianne som skulle passa Nils över natten. Nils älskar att åka buss, och inte heller då hade vi någon vagn med oss. Så han kände sig nog som stora killen och satt som ett litet ljus i busssätet och log förnöjt. Micke och jag lånade Mariannes bil och åkte bort till en babybutik och köpte det sista till bebisen, en kudde till den lilla spjälsängen, napphållare och lite annat smått och gott. Mysigt att gå och titta själv på bebissaker med bara Micke och drömma sig bort. På kvällen köpte vi hem hämtmat och åt det i soffan framför en Beckfilm.

Tanken var att vi skulle sova ut på söndagen eftersom ingen Nils skulle väcka oss. Jag vaknade vid 06, såklart. Hur trött som hest, men jag kan verkligen inte somna om när jag väl vaknat. Så jag klädde på mig och gick ut och gick en långpromenad med hörlurarna i öraonen och lyssnade på nån dokumentär. Vi städade hela lägenheten noga på förmiddagen och sedan åkte vi till IKEA för att köpa ramar till ett projekt jag tänkte försöka hinna i veckan. Därefter hämtade vi Nils som ville krama oss båda samtidigt, lilla lilla gullunge! Som jag saknande honom det dygnet han var borta!

På kvällspromenad - premiär för skinnjackan.

Pojkarna i båten pålekparken - skepp ohoj!

Åka buss!

Som sagt, varmt och soligt - då får man ha keps och solisar.

Vecka 38

Vecka 38, haha, det är så sjukt. Jag kan inte fatta det! Vecka 38, snart har jag fått alla veckorna och det innebär ju att vi snart ska få en till liten familjemedlem. Det känns så spännande och jag är sååå förväntansfull inför nästa veckas besök på specialistmödravården. Jag hoppas verkligen att lillebror har fixerat sig så att de väljer att försöka sätta igång förlossningen. Men bara för det så lär det ju inte göra det, så därför försöker jag att ställa in mig på att jag kommer att gå över tiden.

Jag har ännu inte packat BB-väskan, men tänkte börja med den nu i dagarna. Jag har iallafall köpt en väska att ha till BB nu. Jag hade verkligen ingen bra innan, jag kände liksom inte för att komma med en resväska till förlossningen, hahahaha! Minns inte ens vad jag hade för väska sist? Tror att det var en jättestor Lexington "kasse" och en mindre till Nils. Men det var ju liksom varken praktiskt eller särskilt smart pch inte heller särskilt snyggt. Nu har jag köpt en mörkblå stor weekendbag i fuskskinn från Even and Odd, himla snygg och massa praktiska fack och dessutom billig. Jag lär ju kunna använda den även till andra tillfällen.

Jag har tänkt att ta upp Stokke sleepi mini sängen från källaren i helgen och göra ordning den, och även bädda både den och liggdelen till vagnen.

Nils pratar allt mer om att han ska få en lillebror och att mamma har en bebis i magen. Det är så roligt och jag hoppas att han börjat inse lite mer vad det faktiskt är han säger.

Kroppen: Senaste dygnet har jag faktiskt känt av lite sammandragningar då jag varit "för" aktiv, typ promenerat fort. Tidigare har jag ju inte känt av sammandragningar överhuvudtaget ju, så jag hoppas att det innebär att det börjar närma sig förlossningen. Kvällstid känner jag ibland molande mensvärk.
Det är fortfarande riktigt jobbigt att ha bh och samtidigt sitta, eftersom livmodern verkligen når ändå upp till revbenen, vilket innebär att jag ibland får en fot som trycker på revbenen, men det gör inte så ont som när Nils sparkade mig på revbenen, antar att det är för att denna bebisen är större och därmed har mindre plats att röra sig på.
Vikt: +10 kg

Bebis: Något mindre "sparkande/kickande" rörelser och nu istället mer "böljande" eller hur jag ska förklara, men det är ju helt normalt att det blir så allt eftersom att han får mindre plats där inne. Han har hicka ibland, men inte flera gånger per dag som Nils, mer kanske nån gång om dagen eller typ varannan dag.

Sömn: Jag sover fortfarande gott på nätterna. Är uppe och kissar en, två gånger. Men - jag kan ibland vakna av att jag har ont i magen, typ som att huden liksom inte räcker till, svårt att förklara och inte vidare skönt.

Här kan ni läsa om vecka 38 när Nils låg i magen.