lördag 29 november 2014

Vecka 20

Jag börjar känna mig mer fint gravid, och inte bara tjock. De som inte vet på jobbet har börjat fråga mig om jag är gravid och då svarar jag ibland, med ett leende på läpparna; att jag ätit för mycket bullar. Haha. Fyra (!) dagar kvar till RUL! LÄNGTAR!

Det är konstigt att så många har en åsikt kring syskon, majoriteten tycker det är jätteroligt och att två år och fyra månader blir perfekt, att barnen kommer ha så roligt med varandra. Sedan finns det den lilla skaran som mer än gärna delar med sig av sin åsikt att det är på tok för tidigt för syskon ännu, "du har ju precis börjat jobba igen" osv osv.. Nu har jag ju jobbat i nästan precis ett år, och får jag säga min egen åsikt så känner jag att det kommer bli alldeles lagom med två år och fyra månader mellan barnen. 

Kroppen: Jag är lite öm i magen om jag tex ska böja mig ner och hjälpa Nils på med overallen. Precis samma som jag var i slutet men Nils, men såklart inte lika öm. Ibland får jag lock i mitt vänstra öra. 
Vikt: + 2 kg.

Mat: Jag är helt sinnessjukt sötsugen... Noo good! I torsdags skyndande jag mig till ICA för att köpa en påse godis innan de stängde. Sedan åt jag upp påsen oerhört snabbt.. Jag som verkligen brukar kunna hålla mig när det kommer till sötsaker kan det inte alls just nu. 




fredag 28 november 2014

Black friday

Idag är det Black friday, och många butiker har fina erbjudanden. Jag satt och surfade runt lite på måfå och såg att Bon A Parte hade 50% på allt från House Doctor. Då var jag bara tvungen att kolla om väggklockan som jag så länge tittat på ingick i de 50%:en. Det gjorde den! Så jag klickade hem klockan, en fruktskål i mässing och två mässingsunderlägg. Fick alltihopa för några kronor mindre än vad klockan kostar utan rabatten. 


torsdag 27 november 2014

Nils 23 månader

 Det är otroligt roligt att följa Nils i hans utveckling just nu. Han är väldigt charmig och rolig och man får sig dagligen ett gäng goa skratt av något han säger eller gör. Han fortsätter att utveckla sitt språk och nu konverserar han verkligen med oss och pratar alltid i meningar. Han härmar fortfarande typ allt man säger och han är som vår egna lilla papegoja. Om man frågar honom vart lampan är så pekar han inte bara och säger "där" utan han pekar och säger "där uppe". För någon vecka sedan då vi var hemma hos Elvin sa Nils när vi kom nära deras lägenhet "Här bor Elvin" "Där borta!" och pekade mot deras ytterdörr. Han säger "ser du" till allting han ser, tex "ser du bussen?" "ser du fågeln?". Han böjer ord som tex då vi var på Lagerhaus och där var en förpackning med ankor, så jag till honom "titta ankan" då svarade han "ankor" i plural, eftersom de var just flera ankor. Orden förfinas också, förut kunde han exepemlvis säga "buff" till buss men nu säger han istället buss korrekt med s istället för f, han kunde även säga tex "tatt" istället för "katt" men nu säger han även katt korrekt. Sångeriet fortsätter precis som tidigare och nu säger han till oss vilken sång vi ska sjunga till honom och så sjunger vi tillsammans hela sångerna.

Nils 23 månader.

Vredesutbrotten är mycket färre och de kommer i princip bara de dagar han gått länge på förskolan. Men nu har vi lärt oss att upptäcka utbrotten i tid och liksom parera och avleda bort dem innan de hinner bryta ut. Vissa saker som Nils vet att han inte får göra gör han faktiskt inte heller. Förut ville han ha mobiltelefonen hela tiden så fort han bara såg den och blev superarg när man tog den ifrån honom. Numera kommer han med mobilen om han nu hittar den och når den, och så ger han den till en och säger "vassegod" och blir inte arg överhuvudtaget. Nu förstår han bättre varför han inte får eller får göra vissa saker som tex om han vill ha russin och de är slut, då förstår han när man berättar för honom att russinen är slut att han faktiskt inte kan få några eftersom det inte finns några russin hemma. 


Man märker att han vill göra mycket själv, och han blir nästan ledsen om han inte får ta av sig sin blöja själv. Då säger han "Nissemannen kan fälv!". Just det där att kan kallar sig själv för "Nissemannen" är så gulligt så jag nästan där han han säger så. Eftersom han gärna vill göra typ allt själv så äter han numera helt självständigt och han blir arg om man försöker hjälpa honom. Han hjälper hjärna till om man städer, hänger tvätt osv. Vill gärna göra likadant som Micke och mig. 

Han kan roa sig själv på ett helt annat sätt nu och kan sitta stilla en stund och pyssla med något. Tex rita, lägga pussel, bläddra i böcker, bygga duplo eller köra bilar.



Sömnen är precis som tidigare. Han somnar vid 19:30- 20 och sover till 90% hela nätterna utan ett enda uppvak och skulle han vakna så somnar han till 99% alltid om själv utan att man behöver gå in till honom. På mornarna vaknar han vid 06:30-07 och då kommer han alltid in till vår säng och lägger sig under mitt eller Mickes täcke och sedan vill han mysa. Han kan ligga så kanske en halvtimma och sedan tröttnar han och vill gå upp. På dagarna sover han middag ca två timmar.

Myskläder

Jag är urusel på att köpa fina underkläder och myskläder till mig själv.. Emma och jag pratade häromdagen om det och då sa hon att "nu när du snart ska vara hemma mycket borde du verkligen unna dig fina myskläder". Så idag när jag var på stan gick jag in på Twilfit, där köpte jag ett par mörkblå flanellbyxor med vita prickar. På HM köpte jag en matchade mörkblå top med spets och två par mysiga lite högre sockar (inte knähöga, utan sådär lagomt höga så att man kan stoppa in de lite för långa mysbyxorna i). På Åhlens köpte jag faktiskt (!) helt underbart fina underkläder, och när jag kom hem så kände jag mig så himla nöjd. Nu jäklar kan jag vara hemma och mysa, i mjuka kläder, och se hyfsat representabel ut. Nu är det ju visserligen ganska långt kvar till jag ska vara mammaledig, men snart kommer ju jul och då är jag ledig en vecka iallafall.


onsdag 26 november 2014

Julpynt

Eftersom jag jobbar även denna helgen som kommer så är jag ledig ett par dagar mitt i veckan. Jag kommer inte att hinna hänga upp julstjärnorna och det andra julpyntet i helgen så jag passade på att göra det idag när jag ändå var ledig. Nu när det är så mörkt och tråkigt ute så gör julstjärnorna verkligen mycket! I år blev det bara stjärnor i fönsterna och inga adventsljusstakar alls. Dels för att jag tycker att det är mysigt med stjärnor och att vi redan hade några hemma plus att jag köpte tre julstjärnor på fot på IKEA när jag var där för ett tag sedan. Ska jag vara ärlig gillar jag faktiskt inte de adventsljusstakar som vi har, vet inte om ni kommer ihåg hur de ser ut men det är hjärtformade, har för mig att de heter Nusnäs. Tre tomtar fick också komma upp från källaren och några juldukar, jag ska visa till helgen tänkte jag.

En av de nya julstjärnorna på fot.

Julgodisinspiration.

Jag har surfat runt på nätet och kollat i mina kokböcker idag efter inspiration av julgodis. Jag älskar att baka och särskilt på julen. Lussebullsbak kommer det helt klart att bli, men inte fören nästa helg, då jag inte hinner innan dess. Sara och jag ska göra julgodis en dag och sedan blir det nog att jag gör julgodis precis innan julafton när jag är i Stenungsund. 






lördag 22 november 2014

Vecka 19

I början av graviditeten gick det såå långsamt och jag längtade efter att tiden skulle gå fortare. Nu går tiden betydligt fortare och häromdagen så insåg jag att jag verkligen är gravid. Det är på något sätt lätt att "glömma" eller hur jag ska förklara, men när det gick upp för mig att jag har ett litet liv i magen, vårat andra barn, så blev jag så otroligt glad och lycklig att jag återigen fått gåvan att bära ett barn.

Nu är det en och en halv vecka kvar till det är dags för rutinultraljud och jag är längtar verkligen. Jag har fått en ny tid för ultraljudet, men det blev inte en annan dag, utan på morgonen istället för kvällen.

Kroppen: På jobbet känner jag av sammandragningar när det är stressigt. Då försöker jag att lugna ner tempot, gå mer långsamt, inte stressa upp mig över att det är stressigt och en miljard saker att göra. Tyvärr är det inte riktigt min grej att ta det lugnt, jag gör alltid tusen saker samtidigt och flyger fram i korridorerna, och jag blir bara stressad av att gå långsamt och så blir det hela en ond cirkel..
Vikt: + 3 kg.

Mat: Jag blir inte mätt på samma sätt som jag tidigare blivit. Jag är ständigt sugen på sött och jag försöker verkligen att begränsa allt sött som slinker ner, men jag kan helt klart bli bättre på det. Jag försöker att bara äta sött på helgerna.

Bebis: Jag känner bebisen nu, på riktigt, jag är helt säker! Särskilt om jag sitter ner, då ger den sig gärna till känna och då känner jag det långt ner i magen. Jag känner inte bebisen sent på kvällen som jag gjorde med Nils, utan det är som sagt mest då jag sitter upp.





Här kan ni läsa om vecka 19 med Nils i magen.

fredag 21 november 2014

Produktiv dag

Igår var jag ledig och fick gjort hur mycket som helst. På morgonen var Nils och jag ute och lekte i Folkets park. När vi kom in sedan ville han rita så jag passade på att dricka kaffe och läsa nya Mama samtidigt som han satt och ritade. Efter det gick vi och hämtade ett paket på posten och sedan mötte vi upp Sara för att ta bussen till IKEA. Nils blev helt överlycklig av att se alla bussar och sa "ser du bussen" typ tre tusen gånger. Sedan sa han "åka buss" "åka grön buss" (bussen är grön) och när bussarna åkte förbi sa han "hejdå bussen". När vi väl satt på bussen sa han överlyckligt "åka buss" och alla som satt runtomkring log åt honom. När vi kom fram till IKEA gick vi ett varv och kollade lite sedan somnade Nils och vi åt lunch. Efter att vi ätit i lugn och ro tog vi ett varv till och jag fick köpt tyg som jag ska göra en tavla av, ett litet bord och två små stolar till Nils (som han ska få i julklapp), och sedan köpte jag en massa annat smått och gått, precis som alltid när man är på IKEA, typ servetter och ljus osv.

"Niss gäva sand"

Nils ritar medan jag dricker kaffe och läser nya Mama.

Mysig kvällsfika hos Sara.

När vi kom hem sedan lagade jag mat och sedan cyklade jag hem till Sara för att fika med henne och Henrik. Det blev en jättetrevlig och mysig kväll. Helt sjukt att kunna göra så mycket saker på samma dag - utan att stressa ihjäl sig.

tisdag 18 november 2014

Nya kläder till växande pojke

Äntligen har jag hittat byxor till Nils! Han har haft samma kläder i ett år, han har ju knappt vuxit något. Eller ja, för ett år sedan växte han inget och då fick han relativt stora kläder som han nu har växt i och alldeles snart vuxit ur när han nu haft sin lilla växtspurt. När han började på förskolan köpte vi på honom en massa slitstarka, mjuka och dagis-vänliga kläder och det är de kläderna han har använt sedan dess, det har känns onödigt att köpa en massa nytt när det inte har varit något fel på de kläder han har och som dessutom passar utmärkt i storlek. Men, han har inte haft några finare och roligare byxor, bara en massa mjukisbyxor, och det blir tråkigt i längden, särskilt när man ska iväg och göra något lite roligare. Då har han haft några finbyxor från Polarn o. pyret, men numera så sitter de som säckar på hans ben som inte är lika knubbiga längre. Eftersom att han fortfarande är rätt kort, men som sagt inte lika knubbig, vilket de som gör kläder för barn i storlek 86 tycker att barnen ska vara i den storleken (knubbiga alltså) så har det varit extremt svårt att hitta typ jeans, chinos osv och inte några mys/mjukisbyxor. I storlek 92 finns det en massa snygga byxor, jeans, chinos osv, men i storlek 92 drunknar Nils, och i storlek 86 finns bara mjukisbyxor eller jeans som sitter illa alternativt ser ut som bebis-byxor. MEN, idag hittade jag två par fina byxor som satt som gjutet på honom. Ett par mörkblå halv-tighta (dvs precis lagom) chinos på KappAhl i storlek 86 och ett par "tighta" (allt är relativt, tight för att vara till pojkar, inte tight för att vara jeans till mig och ni förstår hur jag menar) jeans på HM i storlek 86 som var så mjuka och följsamma trots det faktum att det var just jeans. Så vi slog till på båda paren och fem även fem tröjor i storlek 92. Känns så roligt att kunna uppdatera Nils garderob med lite kläder som inte är dagis-kläder.

Jeansen, och de två nedersta tröjorna är från H&M. Resterande kläder är från KappAhl.

Nils tyckte att det var roligt (!) att prova kläder i affären och gick stolt ut ur butikerna släpandes på de stora påsarna. Ja, han skulle absolut bära påsarna själv. 

söndag 16 november 2014

Liten blir lite större

Förra veckan var vi på barnendokrin och mätte och vägde honom. Vi var där innan sommaren då han förra vintern knappt hade vuxit något alls. När han var 12 månader var han bara 72 cm lång så därför skickade BVC oss till barnendokrin för att utesluta att något var fel. I somras när vi var på barnendokrin hade Nils vuxit från 72 cm till 79 centimeter, så redan i somras trodde det inte att det var något som var fel, men de ville ändå följa upp med ett besök till. Nu när vi var där förra veckan på återbesök så hade Nils vuxit från 79 cm till 83 cm och ligger perfekt på -1 standarddeviation och det är precis efter hans ärftlighet (de har gått igenom både Micke och mig och vägt oss, mätt oss både i stående och sittande). Däremot hade han inte gått upp så mycket i vikt. När han var 12 månader vägde han 10420 gram och i somras vägde han 11690 gram. Nu vägde han 11780 gram, han har alltså bara gått upp 90 gram på drygt ett halvår, så då blev de lite oroliga över det, men det räckte att vi kollade upp vikten om ytterligare en månad, och då på BVC och inte på barnendokrin, så jag är faktiskt inte särskilt orolig. Nils har ju alltid varit rätt så rund, och nu är det mer som att det har jämnat ut sig och han ser lite mer proportionerlig ut.

I väntrummet på barnspecialistmottagningen.

Frukostbuffé

Igår när vi vaknade var det rätt tomt i kylen, så istället för att gå till affären kände jag att det kunde vara mysigt att gå på café på någon härlig frukostbuffé. Vi slängde på oss kläder och cyklade bort till Systrar och bröder. Det var typ mitt bästa beslut på länge, för det blev en jättemysig frukost och vi fick faktiskt äta i lugn och ro trots att Nils har ett hemskt trotshumör just nu och blir helt galen så fort han inte får som han vill. Efter att ha mutat honom med ägg och kaviar och en lite russin tyckte han att det var roligt även han att gå på café och äta frukost. Efter att han ätit lekte han med bilar och läste böcker som vi hade tagit med. Micke och jag fortsatte att äta och dricka gott kaffe.

Efter frukosten mötte vi upp Elin, Hannes och Elvin för en iskall lekstund på Frida och Franks innergård. Det var 9 grader varmt, men kändes som minus 99 typ, sådär så att det ilade ändå in i benmärgen. Därför blev det bara en kort lekstund.

Systrar och bröders frukostbuffé.

Vi hittade en mysig hörna med utsikt över bilarna som körde förbi, toppen för Nils del.

Rastning av soon-to-be-2-åring. Överlycklig när han hittade en trehjuling i hans egen ministorlek.

På eftermiddagen var jag helt galet trött och orkade ingenting, så det fick bli tidigt sänggående. Imorse fick vi till och med sovmorgon till klockan 07, såå jäkla skönt :)




lördag 15 november 2014

Vecka 18

Tiden börjar gå ganska så fort nu, jag är ju snart halvvägs! Det är såå spännande och de flesta vet nu att jag är gravid, till och med typ alla på jobbet. Jag tycker det är så skönt när de alla vet och det är så roligt att få en massa gratulationer och det är faktiskt lika "uppskattat" som när jag var gravid med Nils. Jag trodde att det, för andra personer, inte skulle vara lika roligt med det andra barnet, men där hade jag faktiskt fel. 

Igår fick jag tid till rutinultraljud, i början på december. Jag jobbar just den dagen så jag ska ringa på måndag och försöka få en annan tid och även försöka tidigarelägga det. 

Kroppen: Jag är som jag skrivit tidigare mycket större denna graviditeten jämfört med förra. Och ja, jag vet att det är det som är det mest vanliga när man får sitt andra barn; magmusklerna är redan uttöjda och livmodern kan tippa mer framåt vilket gör att magen blir större. MEN, jag tycker ändå att det är lite halvjobbigt att redan vara så stor. Förra graviditeten var magen verkligen liten, och då fick jag så mycket komplimanger för det, och nu är jag rädd att det ska bli tvärtom, att folk ska jämföra mig, och påpeka att magen är mycket större. Jag vet, att det är det minsta problemet jag har, och jag är ju såklart så himla himla glad och tacksam att jag överhuvudtaget faktiskt är gravid igen, men om jag får påpeka något som jag går och tänker mycket på och oroar mig för är det just detta; att magen är större och jag är rädd att folk ska påpeka det på ett negativt sätt. 
Vikt: + 2 kg

Trötthet: Jag är inte lika trött numera, och jag har inte samma behov av att gå och lägga mig så fort Nils har somnat på kvällarna.

Mat: Jag har inga särskilda sug. Inte heller något som jag absolut inte kan äta eller som jag inte tål lukten av. Jag kan dock inte äta lika stora portioner som innan jag blev gravid, utan det tar stopp då jag ätit halva eller tre fjärdedelar av portionen. Det svaga svaga illamåendet som jag i början kunde känna ibland (mest på mornarna) har helt gett med sig.

Motion: Jag försöker att promenera ca 7 km tre gånger per vecka, men det är inte alltid jag får till alla tre tillfällena. Så fort jag jobbar kväll eller är ledig på helgen så promenerar jag gärna och då brukar jag ringa antingen Emma eller Emelie, eller så lyssnar jag på någon pod.

Bebis: Det är svårt att säga om det jag känner sent på kvällarna faktiskt är bebisen eller om det är mina tarmar. Det är liksom inte det där "fladdret" eller "bubblandet" som jag kände i början vid förra graviditeten utan det är mer som en riktigt spark, fast såklart inte så hård, och det känns ju liksom lite för tidigt för riktigt sparkar ännu. 

Bild från julfesten med jobbet igår.




Här kan ni läsa om vecka 18 med Nils i magen. 





Julfest

En dag kom Sara med den goda idén att vi borde ha en julfest med jobbet. Hon kollade med Carita som tyckte det var en god idé och därefter började festen ta fart. Sara och Annie gjorde de flesta förberedelserna och sedan fyllde vi andra i lite grann. För att de flesta skulle kunna vara med på festen fick den bli nu i mitten av november och inte december som en julfest egentligen borde. Caritas man lagade all god mat, Sara och Therese köpte snacks, godis och dricka, Annie och jag fotade en massa grejer på jobbet och gjorde en lek med alla fotografier, och inte att förglömma, Sara gjorde superroligt quiz där vissa av svaren på frågorna avgjordes i mindre tävlingar.

Det blev verkligen en fantastiskt lyckad kväll med alla goa fina kollegor. Vi var flest sjuksköterskor, det var bara två undersköterskor som kom och inga läkare. Vi drack glögg, lyssna på julmusik, åt god mat, lekte en massa roliga lekar, skrattade så mycket att jag idag har ont i magen och vi pratade och hade en sån himla trevlig kväll. Jag var hemma efter två på natten och det bästa av allt var att jag var så himla pigg hela kvällen! 

Selfie på ALLA fina kollegor från Ortopeden 12 som var på julfesten igår.

Festfin mage.

Middag.

Middag.

Carita, Åsa, Therese, Lisa och Sascha försöker klura ut vad bilderna som Annie och jag tagit föreställer för något.

Sara, Ellinor, Anders och Azer klurar även de över bilderna.

"Vem är mest uthållig?"

Lisa var snabbast på att vissla efter att ha ätit pepparkakor.

Mitt lag vann!

tisdag 11 november 2014

Inskrivning

Idag har jag varit på inskrivning hos barnmorskan. Det togs blodprover, blodtryck, Hb, vikt och urinprov. Allt såg fint ut. Remiss för rutinultraljud och även remiss till specialistmödravården för samtal om förlossningen som var och förlossningen som kommer skickades. Förmodligen kommer jag att få göra rutinultraljudet i slutet av november, känns såååå himla spännande! Dessutom är det ju knappt två veckor kvar av november så det är ju inte särskilt lång tid kvar.

Min barnmorska hade tagit reda på vad "fettinlagringar i placentan" innebär och hon berättade att det kan man se på både normala och icke normala graviditeter och att det troligtvis inte betyder något. Vilket betyder att jag antagligen inte hade någon förkalkning i moderkakan och det var verkligen skönt att veta. Så när jag kommer till specialistmödravården i vecka 25 antar jag att vi kommer att prata prata om varför Nils förlossning blev som det blev (om det nu finns något svar på det) och vad vi ska göra för att nästa förlossning inte ska bli likadan (om man nu kan påverka det). Jag ska fråga om jag kan få extra kontroller i slutet av graviditeten och göra flödesmätningar för att minska risken för att något ska gå fel på slutet eller under förlossningen.

Vi bokade in nästa barnmorskebesök, som är i vecka 25 ungefär, och det är i mitten på januari. Känns som en hel evighet dit, haha. Även besöket till glukosbelastningen bokades in, och dit är det ännu längre till, för det blir i början på februari. Jag fick lite information på de kommande besöken och så fick jag en bok om att vara gravid igen.

När jag var gravid med Nils fick jag en bok som hette "Gravid för första gången". Den här boken som heter "Gravid igen" handlar om att få syskon och bla. hur man som förälder kan hantera syskonrelationer, resten av boken är i princip likadan som den första jag hade.

Känns både roligt och mysigt att vara gravid igen och gå på barnmorskebesöken, det är verkligen något speciellt.

Blodtryck: 110/70 mm Hg
Hb: 125 g/l 


söndag 9 november 2014

Almviks 4H gård

Idag har vi varit på Almviks 4H gård. Vi hade nog lite för höga förväntingar, för det var en ganska liten gård och det fanns inte så många djur att titta på. Utanför gården var det ett par fina hästar och ett par getter. Inne på gården fanns det kaniner och grisar. "Niin" (kanin) som Nils säger var inte så rolig att titta på, ja, enligt Nils alltså, grisarna däremot, de var desto mer roliga att titta på. Nils stod länge och kikade in på "giisen" (grisen) mellan brädorna i staketet. Elin, Hannes och Elvin kom en stund också, men jag tror att även de trodde precis som oss, dvs att det skulle vara lite större. 

Almviks 4H gård.

Nils i halmen inne i ladugården.

Tittar nyfiket in hos grisarna.

"Giisen"

Roligast utav allt på hela 4h gårds besöket var ändå att gräva grus med spaden till hinken. Och det kunde han ju precis lika gärna gjort hemma, haha.

Fars dag

Micke var i Danmark med sina kollegor igår, så han kom hem sent inatt. Därför gav Nils och jag honom sovmorgon och därefter frukost på sängen. För att fira att det är fars dag idag köpte vi en liten present till pappan i huset. Det är alltid roligt att få ge presenter. Nils tyckte att det var mest roligt att hjälpa till att öppna, innehållet var inte riktigt lika intressant.


Nu ska vi göra oss ordning för att åka till en 4H-gård här i Malmö och "titta på juuren" som Nisse glatt säger.

lördag 8 november 2014

Tre blir fyra

Ja, det är sant, jag är gravid! Jag ska bli mamma igen, Mikael och jag ska bli tvåbarnsföräldrar och Nils ska bli storebror. Det känns som att jag har varit gravid hur länge som helst, ett år typ, samtidigt det känns som att den tiden som är kvar av graviditeten är alldeles för kort. Jag ska förklara hur jag menar. Den första tiden, precis när jag fått ett positivt graviditetstest, då var jag så himla orolig att något skulle gå fel. Jag blödde, hade ont och visste inte om det var missfall eller om det faktiskt var en normal graviditet. Det var så himla jobbigt att ständigt gå och oroa sig, och det gör säkert alla i början av graviditeten. Tre gånger har jag varit på KK-akuten för att jag haft så ont i magen, men alla gångerna har allt sett bra ut och jag har sett hjärtat slå flera gånger och det var precis lika underbart varje gång! Sedan gick jag och väntade på att det skulle bli vecka 12 så att den största missfallsrisken var över. Därefter gick jag och längtade efter att så smått kunna börja berätta för min familj och vänner och lite senare för jobbet osv. Min familj vet, Marianne vet, Emelie och Emma vet, Elin vet, några på jobbet vet. Thats it. Jag har tänkt att berätta på jobbet, för det börjar att bli ganska så uppenbart vad det är som putar under klänningen på jobbet, men det kommer liksom aldrig något bra tillfälle. Jag har berättat för min chef, och det var så himla skönt eftersom jag berättade det så sent med Nils. Nu är jag i vecka 17 och det är ju snart halvvägs! Var tog tiden vägen?? Den långsamma tiden som kändes som att den sniglade sig fram, den började helt plötsligt att springa iväg. Det är verkligen lustigt att tiden kan gå så långsamt och så fort samtidigt.


Som sagt, jag är i vecka 17 och beräknad förlossning är 24 april, jag har gått 40% av graviditeten! Även denna graviditeten mår jag bra! Jag har inte ont någonstans, ja förutom då jag haft ont i magen, men jag menar att jag har ingen foglossning eller dyspepsi etc. Jag har varit enormt trött fram till för en vecka sedan, precis som jag var när jag väntade Nils. Jag har kunnat gå och lägga mig vid 20-tiden och somnat på någon sekund. Denna graviditeten sover jag ju dock inte lika länge på mornarna, men de har ju sina förklarliga skäl eftersom Nils alltid kommer in och väcker Mikael och mig vid 06:30 tiden varje dag. Likt förra graviditeten får jag ofta lock i mitt vänstra öra och jag har svårt att äta stora portioner, det är precis som att magsäcken har krympt till hälften. Jag har enormt mycket finnar, den enda otrevliga saken med att vara gravid. Det är hundra gånger värre denna graviditeten och jag tycker det är så himla himla jobbigt... Inte blir det bättre heller, snarare tvärtom och det är till och med värre än när vi flyttade från Örebro till Malmö, och då är det riktigt illa. Mitt hår växer inte heller så fort denna graviditeten, inte heller är det så tjockt som det var sist. Det gör mig dock inte så mycket, jag märker ingen skillnad från när jag inte var gravid. Jag är inte på långa vägar så kissnödig som jag var sist. Jag har ibland varit svagt svagt illamående ibland på mornarna eller då jag inte ätit ordentligt, men det har precis som tröttheten börjat avta. En annan sak som skiljer graviditeterna åt är att magen är mycket större denna graviditet, alltså mycket större. Sist syntes det ju inte fören jag gått halva graviditeten. Nu ser jag typ ut som jag gjorde i vecka 23, haha! Hoppas att det jämnar ut sig så att jag inte rullar fram i slutet.

Vecka 15+5.

Jag har bara varit på hälsosamtal hos barnmorskan ännu då Laila som jag gick till när jag väntade Nils är en populär barnmorska, så hon har inte haft tid att ta nya patienter fören nu. Nästa vecka ska jag på inskrivning, och då hoppas jag på att få tid till rutin ultraljudet, eftersom tiden ju börjar ju rinna iväg. När jag var var på hälsosamtalet i slutet på oktober pratade jag mycket om min oro för att något ska vara fel på moderkakan även denna graviditet, och såklart för oron att även denna förlossning ska sluta i katastrofsnitt. Som tur är så har min barnmorska dokumenterat helt fantastiskt bra de gånger då jag bara varit hos henne för att "hälsa på". Vid de tillfällena har hon tagit sig tid och jag har fått prata om förlossningen och tiden på BB och detta har hon dokumenterat, trots att jag inte haft någon tid inbokad hos henne. Det är jättebra nu efteråt eftersom det i journalen från förlossningen står att det var ablatio (att moderkakan lossnar) som ledde till katastrofsnittet, samtidigt som det står att att det inte gick att bekräfta att det faktiskt var ablatio som var orsaken till Nils dåliga hjärtljud och min smärta. Det står även i förlossningsjournalen att det fanns en liten fettinlagring på en ena sidan av placentan, vilket min barnmorska inte förstår vad det betyder, eventuellt betyder det att det fanns förkalkningar i den, men eftersom det inte går att säga säkert och det heller inte går att säga ifall det var ablatio, så ska jag få komma till specialistmödravården. Jag vet dock inte om jag bara ska dit vid ett tillfälle eller om de faktiskt kommer att ha mer koll på denna graviditet. Jag hoppas såklart på det sistnämnda. 

Blivande storebrorsan.

Jag berättade för Micke på hans födelsedag att han skulle bli pappa igen, Nils och jag skyndande hem från dagis så att vi skulle komma hem innan Micke och hinna förbereda. Jag satte jag på Nils en body där jag skrivit "storebror" på med Nils kritor, och så satte jag Nils med kritorna så att han satt och och ritade när Micke kom hem från jobbet. Först fattade Micke ingenting, och trodde att de hade satt på honom någon annans tröja på dagis. Sedan sa han "är det sant"?! Jag spelade dum och sa "vadå". Sedan kunde jag inte hålla mig för skratt och så berättade jag att det som stod på Nils tröja faktiskt var sant, att han skulle bli storebror och att Micke skulle bli pappa. 


Jag är så otroligt glad och tacksam även för denna graviditet, att jag fick glädjen och privilegiet att få bära ännu ett barn - det är verkligen höjden av lycka! Det är så häftigt att Mikael och jag ska bli föräldrar igen och att Nils ska få ett litet syskon! Det är härligt att vara gravid och jag längtar till då magen blir lite större så att jag får känna mig sådär vacker och fin som jag gjorde med Nils. 

Mitt livs stora kärlek!