Igår var det planeringsdag på förskolan, så det var stängt. Därför var Nils hemma med oss igår vilket var himla mysigt. På förmiddagen gick vi till öppna förskolan då Nils älskar sångstunden med Karin och Lisa. Jag hade Olle i vår nya bärsele (Beco Gemini) som vi fick av mamma och pappa när de var här och hälsade på. Det var super att ha honom i den, då hade jag båda armarna fria och kunde vara med Nils och göra i princip allt. Nu var ju iofs Micke med på öppna förskolan, så jag hade inte behövt ha honom i bärselen, men det var skönt att "träna" lite. Efter sångstunden ville Nils inte gå hem, han ville leka med alla bilar som finns där, men tillslut gick han med på att gå hem. Han behövde äta lunch lite tidigare så att han kunde sova sin middagsvila lite tidigare än vanligt då vi skulle till BVC för att väga Olle.
Amningen fungerar verkligen och Olle hade gått upp från 3400 gram till 3700 gram på en vecka! Jag frågade även om det gick att mäta honom, och han är fortfarande 52 cm lång. Känns så himla himla skönt att allt bara rullar på och funkar med Olle!
Ett ammande barn, och ett lekande.
Sångstund - en mycket koncentrerad Nils.
Är så glad att du inte behöver stressa över amningen utan att allt bara flyter på. Tummen upp för det!
SvaraRaderaDet här med sele/bärsjal.. Inomhus använder jag inte det utan lägger Tim på en filt eller en matta och leker med Jack. Det funkar för oss. Det är utomhus det hade varit bra, för att slippa vagnen. Men då väljer jag oftast vagn ändå. Visst. Den går inte att ta med ut i skogen men fördelen är att Tim ligger tryggt och jag kan hjälpa/leka med Jack. När jag har sele utomhus är Tim mest i vägen om jag ska lyfta Jack eller böja mig och gräva. Och om jag måste springa efter honom (vilket jag så gott som alltid måste) är det lättare att lämna vagnen och bara springa än att springa med Tim på magen. Hehe.
Det är verkligen skönt att amningen bara rullar på :)
RaderaOlle verkar gilla att bli buren eller bara att allmänt vara nära, ligga tätt tätt.. Sån vad inte Nils vad jag kan minnas. När vi varit två hemma har det hittills funkat att bära på honom, men nu när jag är själv tror jag att det kan var skönt med bärselen. Till Nils hade vi ingen bärsele och det funkade toppen ändå, så det kanske är ett behov man skapar sig, jag vet inte?