En månad post partum

Det är helt fantastiskt hur snabbt kroppen återhämtar sig och hur fort magen försvinner, redan någon vecka efter förlossningen tycker jag att magen såg ut som innan. Nu är det drygt en månad sen som Olle föddes. Jag var enormt trött på magen och ville bli av med den redan i vecka 25 då magen var så mycket större denna graviditeten. Jag kände mig aldrig så fin som jag gjorde under min första graviditet.. MEN, självklart saknar jag magen nu när den inte finns där längre.. Jag kan avundas de som går med magen i vädret, vilket är såå sjukt eftersom jag verkligen verkligen ville bli av med magen när jag väl hade den.. Jag hade en bra graviditet trots att jag hade flödeshindret i artären som går till livmodern (vilket gjorde att jag var tvungen att äta Trombyl och gå på regelbundna kontroller på specialistmödravården). Jag hade inte ont någonstans (förutom i revbenen), ingen foglossning etc, ingen halsbränna, inget illamående och jag kunde fortsätta precis som vanligt.

Sammanlagt gick jag upp 11 kg (eller 10,7 kg om man ska vara noggrann), med Nils gick jag upp 9,5 kg och de försvann på en gång efter förlossningen, de har inte försvunnit lika lätt denna gången. Nu en månad efter förlossningen har jag 2 kg kvar till vad jag vägde innan jag blev gravid. Det stör mig faktiskt ärligt talat inte så mycket, jag tycker inte att jag ser någon direkt skillnad på min startvikt och det jag väger nu, det är mer att byxorna är jäkligt trånga i midjan. Magen ser ut som den gjorde innan jag blev gravid med Olle, dvs med bulan som är ovanför snittet efter kejsarsnittet med Nils. Min mage kommer aldrig att bli platt pga av den bulan, det är rätt trist, men det är så det är och det kan jag helt klart leva med. Magmusklerna är som innan graviditeten, dvs jag får ner ca 1,5- 2 fingrar mellan magmuskeldelningen. Jag har laddat ner appen "mammamage", men inte börjat med den ännu. Jag promenerar 7 km tre dagar i veckan, så jag hoppas att jag kommer att tappa de två kilon som är kvar bara på promenader.

Jag har redan börjat att tappa en hel del hår... När jag duschar så är det alltid stora tussar som ligger på golvet då jag är färdig, och mina hårstrån finns precis överallt där jag är.. Jag hoppas att jag inte tappar så mycket hår i luggen som jag gjorde sist, för den blev så tunn att jag var tvungen att klippa lugg, och den har ju inte vuxit ut ännu...

Jag tycker att jag återhämtat mig fort efter graviditeten. Egentligen upplever jag ingen skillnad återhämtningsmässigt jämfört med förra graviditeten då jag blev förlöst med katastrofsnitt. Jag hade inte ont då och inte heller denna gången. Direkt efter att Olle var ute var jag uppe och gick och jag gick från förlossningen till BB typ 2,5 timme efter att han var ute, rullandes den lilla plastbaljan med Olle i. Jag kände mig precis som vanligt trots att jag precis fött ett barn. De två stygnen jag fick har jag heller aldrig märkt av.

Känslomässigt är jag mer stabil efter denna graviditeten, och det beror nog på att jag är trygg i min roll som mamma, plus att jag inte genomgått ett katastrofsnitt igen, men även att jag sluppit alla de komplikationer som uppstod efter snittet med Nils.

Det är konstigt att nio månader som i början känns så extremt långsamma, såhär i efterhand känns som en evigheten sedan.. Jag kommer ihåg när jag fick plusset på graviditetstestet, och att jag samtidigt blödde, vilket gjorde att jag trodde att jag fått missfall. Och jag minns hur jag gick till doktorn för att få reda på om det var ett missfall eller ej, och hur han då inte kunde se, vad det nu är man ska se för att det ska vara en normal graviditet. Och så fick jag en tid för återbesök en vecka framåt, och den veckan var den längsta i hela mitt liv typ... Vid det återbesöket såg allt bra ut, men läkaren ville ändå att jag skulle komma tillbaka ytterligare en gång för att se så att hjärtat slog. Åh herregud så lycklig jag var då jag äntligen, efter flera veckors ovisshet och blödningar och smärta, fick veta att allt såg bra ut, jag VAR gravid och det lilla hjärtat innuti magen slog. Sedan var jag på KK akuten tre gånger pga av kraftig smärta, och då var oron tillbaka.. Men även de gångerna såg det bra ut. När jag sedan var på mitt första besök på specialistmödravården och de berättade att jag hade ett flödeshinder vilket kunde göra att bebisen blev tillväxthämmad och även att moderkakan kunde lossna (flödeshindret hade jag när jag var gravid med Nils, men de visste de inte då, så han föddes lite för liten och moderkakan lossnade ju vilket gjorde att jag fick katastrofsnittas) då blev jag så orolig så orolig igen... Så därför har det varit sååå skönt att få gå på alla extrakontroller på specialistmödravården, det har gjort att jag faktiskt inte varit särskilt otrolig under sista halvan av graviditeten. Och sedan var det ju sååå roligt och mysigt att få titta på Olle med både vanligt ultraljud men även 3D/4D ultraljud så många gånger som jag faktiskt fick göra, plus att det var otroligt skönt att de hade stenkoll på denna graviditet det gjorde mig verkligen lugn på ett helt annat sätt än graviditeten med Nils (och då visste jag ju som sagt inte att den graviditeten inte var normal).

Sista magbilden som är tagen hemma, i vecka 38+5, samma dag som vattnet gick!

En liten rolig grej som jag såg när jag läste igenom gamla gravid-blogginlägg var att innan jag gjorde RUL med Nils, så var han beräknad till 27/12, sedan blev jag ju flyttad två dagar till 25/12, men Nils är faktiskt född 27/12 och Olle är född 24/4 vilket var datumet jag var beräknad till innan jag gjorde RUL med Olle (blev flyttad sex dagar bakåt till 30/4). Så, med båda barnen har jag blivit flyttad vid RUL, men de båda har kommit på beräknat förlossningsdatum från "sista mens", dvs det man utgår ifrån innan man gör rutinultraljud.