Helgen

Kan inte direkt stoltsera med att jag haft en bra helg. Nils har varit fortsatt gnällig och jag har inte kunnat sätta fingret på varför. I torsdags började vi ge honom Minifom som egentligen inte haft någon effekt, mer än att han nu helt plötsligt rapar då vi rapar honom (detta har varit i princip omöjligt innan så därför la vi nästan ner det eftersom han aldrig rapade efter att han ätit). Skulle ju även prova att ge honom tillägg, men det tog emot så mycket så jag höll mig ett par dagar då jag så innerligt gärna vill att amningen ska fungera plus att jag ville veta om det var Minifomen eller tillägget som gjorde att han blev mindre gnällig.

I lördags var Micke inte hemma vilket jag tyckte var riktigt jobbigt eftersom jag hade sett fram emot lite avlastning från en gnällig Nils.. Hur som helst så provade vi att ge Nils tillägg på kvällen då han fortfarande var hungrig efter amningen. Han åt!! Jädrar vad han åt, stackars pojken var nog jättehungrig och det gav mig superdåligt samvete... På natten vakande han inte för att äta vilket gjorde mig orolig (kan en bebis glömma av att han är hungrig och därmed glömma bort att äta??), mina bröst ville däremot (helt jädra plöstligt, eftersom de annars är tomma som två små hängande taxöron) att Nils skulle äta för sillisarna var tillbaka. Jag blev livrädd att jag skulle få mjölkstockning - så klockan tre på natten stod jag i köket och pumpade i en timma... Usch vilken jobbig dag och natt lördag var...

Söndagen började betydligt bättre med en glad bebis som åt och därmed en glad mamma. Jag skulle träffa Jennifer och Sara för en fika på eftermiddagen. Men en stund innan vi skulle iväg och träffa dem hade Nils helt plötsligt inte ätit igen på flera timmar, så då blev jag sönderstressad för det eftersom jag insåg att han skulle vilja ät när vi väl kommit iväg för att fika. Egentligen störs jag inte av att amma "offentligt" men jag blir jättestressad över vetskapen att andra människor kan ta illa vid sig eller rentav tycka det är osmakligt och äckligt. Och mycket riktigt ville han äta när vi kom fram så det fick han såklart göra. Och givetvis var där en surgubbe som satt framför mig och blängde irriterat på mig när jag försökte amma (för det gick sådär eftersom jag var uppjagad blev Nils också det), så då blev jag stressad för det.. SUCK!

Jag vet inte riktigt vart denna stress och hysteri gällande timmar som går mellan amningen kommer ifrån, eller jo, det vet jag visst det.. Det kommer från BB när de sa att Nils var tvungen att äta MINST var fjärde timme dygnet runt annars var jag tvungen att klä av honom och byta blöja för att han skulle vakna ordentligt för att kunna äta (läs skrika - för det var det han gjorde i början när han blev avklädd). Och åt han då inte i MINST tio minuter var jag tvungen att vara lite elak mot honom genom att lägg en kall blöt servett på honom så att han vaknade igen (och det gjorde så oerhört ont i mitt hjärta att behöva "plåga" honom, även om det var för en bra sak). Det  är därifrån denna fixering vid tider kommer ifrån. Och fixeringen håller på att göra mig galen... Ringde mamma igår och var helt förstörd pga av detta eftersom det tar upp så mycket av min tid att hålla reda på när han åt sist osv... Som vanligt kändes det mycket bättre efter mammas pepp och jag har idag försökt att inte tänka på tider över huvudtaget. Usch, det här med amning är verkligen ingen dans på rosor...

Min lilla söta älskade unge - att man kan älska någon så mycket efter så kort tid ♥