Vecka 34

Det är inte så lång tid kvar nu.. Först tyckte jag att tiden gick sååå långsamt, och nu så går de faktiskt lite för fört. Om max, MAX, åtta veckor är lillebror här! Det är liksom precis två månader. Men han kan ju lika gärna komma kring bf som hans storebror gjorde, och då är det sex veckor kvar. Det är ju verkligen ingenting! Skrämmande tanke, samtidigt som jag längtar längtar längtar efter att få hålla i honom, se hur han ser ut och lukta på honom (bebislukt är ju sååå underbart).

Jag tänker allt mer på den kommande förlossningen. På ett sätt så längtar jag till det startar och jag får känna värkarna, jag vet ju att det gör ont, men det är ju liksom det som är charmen med att föda barn (OJ vad jag kommer ångra att jag skriver detta). Jag försöker tänka ut om det nu skulle bli kejsarsnitt igen (vilket ingen tror, men jag har lite samma känsla som jag hade med Nils- dvs att det skulle inte förvåna mig om jag blir snittad och det är lite det jag är inställd på), om jag vill vara vaken eller om jag vill vara sövd. Det är ju säkert helt underbart fantastiskt att vara vaken och få ta emot sin bebis på en gång när han kommer ut ur magen, men samtidigt har jag varit med på alldeles för många operationer så jag vet hur det slits och dras i kroppen och det är just det - slitande och dragandet och de hårda sättet jag inte vill vara med och uppleva, även om det inte gör ont, så känner och hör man ju ändå.. Och visst, man kanske kan få ett litet rus och bli sederad just när de öppnar upp osv, men då kan jag ju lika gärna vara sövd - jag lär ju vara groggy när bebisen kommer ut ändå. Dessutom är jag LIVRÄDD för att ryggbedövningen inte ska ta, och att de fortsätter trots att jag påpekar att det gör ont (det lär ju mest troligt inte hända), och då kommer jag ju att bli sövd oavsett. Så jag tror nog att jag trots att vill bli sövd.. Tror, alltså, jag veeet inte..

Gällande smärtlindring vid vaginal förlossning så vet jag inte riktigt hur jag tänker där heller.. Jag är ju en person som är rädd för smärta.. Så mest logiskt vore ju att be om att få EDA, men då är jag rädd att förlossningen ska stanna av eller ta längre tid än den måste.. Lustgas fick jag otroligt bra smärtlindring av sist, så det vet jag iallafall att jag vill ha. Kanske lustgas och typ bäckenbottenbedövning? Om jag får samma smärta i låren som jag fick sist så vill jag ha sterila kvaddlar där.

Kroppen: Veckan som gått har jag mått hur bra som helst, knappt känt mig gravid överhuvudtaget, magen är inte i vägen, jag har inte haft några "graviditetskrämpor" eller haft ont någonstans. Jag har sovit bra, minus att Nils börjat vakna vid 06-tiden igen, men det är ju svårt att påverka.
Vikt: + 8 kg.

Mat: Jag är såå sötsugen -lite för mycket för mitt eget bästa tror jag, hehe. Jag har ätit något sött typ varje dag denna veckan.. Not good, nooot good! Men det ÄR ju såå gott.

Trötthet: Jag ÄR mer trött. Särskilt mitt på dagen och sent på eftermiddagarna, efter att vi ätit. Usch usch usch så trött jag är då.

Bebis: Han ligger med huvudet neråt, ryggen på min vänstra sida och därmed sina händer och fötter på min högra sida, det är alltså på höger sida som det buffas mest. Förut trodde jag att han låg med rygg och rumpa på höger sida eftersom det var där det buffade och "putade" mest, men efter alla dessa ultraljud jag gör så vet jag att hans rygg är på min vänstra sida och såklart så måste det ju vara fötter och händer som buffar runt på höger sida.

Här kan ni läsa om vecka 34 när Nils låg i magen.