onsdag 11 mars 2015

Flödesmätning och tillväxtultraljud

Idag har jag varit på sjukhuset typ halva dagen, för det är så lång tid det tar när jag är där på alla undersökningar som görs.

Först gjordes tillväxtultraljud och barnmorskan tittade igenom han som sparkar i magen, och mätte och räknade ut att han har vuxit från - 6% till -1,7% idag. Dagens uppskattade vikt var 2086 gram - mycket väl godkänt med andra ord. Jag fick se honom med både 2D ultraljud och 3D/4D ultraljud idag, och det är ju så himla häftigt att se med 3D/4D!

En bit av lillebrors ansikte, och en liten knuten hand framför näsan.

Efter tillväxtultraljudet var det dags för flödesmätning och idag fick jag träffa samma biomedicinska analytiker som jag träffade allra första gången (hon är toppen - så himla noggrann). Flödet såg ut som sist, dvs där är fortfarande ett hinder, men det har inte försämrats, så; godkänt även där.

Innan läkarbesöket idag fick jag även göra CTG. Först trodde jag att att barnmorskan som ropade upp mig och satte CTG:t på magen hade ropat upp fel patient eftersom jag inte gjort CTG med lillebror någon gång tidigare. Men CTG skulle göras från och med vecka 32 när man gör alla de undersökningar jag gör, så det känns ju skönt att de kollar är även CTG från och med nu. Hur som helst så såg allt bra ut även där och när jag fick träffa läkaren så tyckte han att allt såg bra ut och om det fortsatte så även till nästa besök så trodde han inte att det skulle bli några problem vid förlossningen. Han sa att jag inte kommer att gå längre än vecka 41 +0, då blir det igångsättning. Han sa att det såklart är att föredra att förlossningen startar spontant och gav mig därför ett litet tips samt att vid nästa besök skulle han se om livmodertappen var mogen. Jag frågade om förlossningsplan, men han tyckte inte att det behövdes (vet dock inte varför, jag hade nog gärna sett att det hade funnit en ändå, men vet ju aldrig om barnmorskorna lyssnar på det man säger när det väl är dags för förlossningen..) i nuläget, men att vi skulle prata lite mer om det vid nästa besök. Jag sa att jag gärna ville att han skulle skriv in i min journal att så fort förlossningen startar (oavsett om det är vid enbart värkar eller vid vattenavgång utan värkar eller med värkar) så vill jag inte vara hemma, då vill jag vara på sjukhuset, ifall moderkakan skulle lossna igen. Så det skrev han i min journal, så jäkla skönt, då behöver jag inte oroa mig för att jag måste "tjata" mig till att få komma in. Jag frågade även om sövning. När förlossningen väl sätter igång, och om det då skulle behöva snittas (tja, förutsatt att det inte blir urakut eller katastrofsnitt - då blir man ju alltid sövd) - om jag då själv fick välja om jag vill bli sövd. Jag tror nämligen att jag föredrar att bli sövd framför att få ryggbedövning då jag vet flera där bedövningen inte tagit och då har de fått sövas iallafall. Han svarade att det självklart var att föredra att inte sövas om man inte måste, men att det säkerligen inte var några problem att få narkos om jag nu vill det - skönt även med det svaret!

Vid nästa besök ska det alltså bestämmas om det behövs någon plan för förlossning eller inte, och det är beroende på hur det går för lillebror i magen under dessa kommande veckor. Känns så himla skönt att de har sån bra koll på både bebis och mig och att de är så fantastiskt trevliga på specen, de lyssnar verkligen och tar sig tid till att lyssna på ens frågor och ger bra svar (särskilt bra är barnmorskorna och biomedicinska analytikerna, men de har kanske inget val då jag ligger på en brits ca 30 minuter när de gör alla sina undersökningar, och då kan ju jag ställa en massa frågor under den tiden.

2 kommentarer:

  1. Det är så bra att de kollar upp dig och lillebror!
    Förra veckan träffade jag min kompis som både blivit snittad och fött vaginalt. Hon är glad att hon fick en vanlig förlossning men tyckte själv att snitt var rätt bekvämt. Pappan tyckte dock att vaginalt var mycket mer äkta och känslosamt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, alltså, det är lite så jag tänker också.. Det är ganska "bekvämt" med snitt - för då vet jag vad som väntar. Men samtidigt var alla de komplikationer jag drog på mig efter snittet INTE roliga.. Sedan är det ju alltid en större risk för både mamma och barn med snitt. Men samtidigt, då vet jag vad jag får. Är rent ut sagt livrädd för en vaginal förlossning just nu.. Minns att jag vad så ledsen efter snittet att jag inte fick föda vaginalt för att jag gått miste om hela den upplevelsen, att jag inte fött "som alla andra".. Försöker att fokusera på det, att göra det till något positivt och spännande och inte bara vara rädd :) :)

      Radera