tisdag 20 maj 2014

Äntligen helt frisk

Nu märker jag verkligen skillnad på Nils. Han är pigg och glad och skojar och leker och framförallt; han äter bättre. Han har visserligen ätit dåligt de senaste månaderna, men jämfört med hur det har varit nu när han har varit sjuk så äter som han gjorde innan han blev sjuk och det är stor skillnad.

Efter jobbet igår när jag hämtade honom på dagis så var de utomhus. Han var ganska långt bort, men minst som är han var det inte särskilt svårt att urskilja bland alla regnklädda dagisbarn vart han var. När jag ropade på honom och han fick syn på mig sprang han med sina söta små knubbiga korta ben och i världens fart och med armarna uträckta mot mig. "Mamma, mamma" sa han. När han kom fram gav han mig världens goaste kram och så lyfte jag upp honom, då la han sitt huvud mot min axel och riktigt gosade in det, sedan vägrade att flytta det en millimeter. Tror ni att mitt mammahjärta smälte som en glass i solsken? JAAA! Åh, älskade lilla söta pojk! Det var precis vad jag behövde efter en riktigt skitdag på jobbet...

Nu är jag ledig i veckan, så Nils är såklart med mig hemma fram till på fredag då jag jobbar igen. Eftersom jag fick mersmak förra veckan då det kändes som att jag var mammaledig igen känns det extra lyxigt att få vara hemma från tisdag till torsdag och bara göra en massa roliga saker!

Höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag hittade Nils på köksbordet häromdagen.

5 kommentarer:

  1. Haha oj, Nils uppe på bordet :).

    Jag har ett vik på 50 % som till hör hjärtavdelningen + är timanställd resten o jobbar på andra avdelningar, eller mer på hjärtavdelningen.

    Jag trivs inom många område/avd. Tycker nu att hjärtavdelningen är mest rolig, intressant o utvecklande. Det kan vara många olika sjukdomar, ingrepp o operationer som ska göras eller har gjorts.
    Flera pat har olika EKG förändringar, som rytmrubbningar.
    Flera av pat telemetriövervakas, så det blir en hel del "larm/pipande", oftast så är det inte något allvarligt.

    Hoppas du har en skön ledig dag, för det har jag! :)

    SvaraRadera
  2. Åh va gullig han är! Sånna tillfällen är ju helt klart det bästa i livet! Tänk hur mycket man älskar sina barn!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Åh va gullig han är! Sånna tillfällen är ju helt klart det bästa i livet! Tänk hur mycket man älskar sina barn!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag hittar ofta J på bordet och får jämt håll koll då han kan dra ut stolar för att komma dit han vill... Livsfarligt!

    Det är med maten känner jag VERKLIGEN igen. Jack har ätit jättedåligt ganska länge nu. Han äter ju. Men han gapar inte oavbrutet och äter sällan hela portionen utan det blir lite kvar. Men nu. De senaste 2-3 dagarna äter han som förut. Jag antar att matlusten kommer att gå upp och ner och att de inte frivilligt svälter sig själva, men det är helt klart skönast när de äter mycket. Jag tänker att han inte varit inne i någon tillväxtperiod utan stått på sparlåga och att han klarar sig med mindre...
    -Jenny-

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får väl helt enkelt finna sig i att det går upp och ner med det mesta, som mat och sömn osv. Trots det är det lätt att oroa sig för mycket. Antar att det är det som är grejen med att vara just mamma ;)

      Radera