tisdag 26 februari 2013

Änglavakt

Vår dag började så bra idag och slutade desto sämre.. Efter att i lugn och ro ha packat in oss i bilen åkte vi hemåt mot Malmö. Vi tog det lugnt och stannade och åt sen lunch i Halmstad. När vi kommit till Malmö och bara hade några minuter kvar innan vi var hemma blev vi påkörda bakifrån av två bilar. Det var den sista bilen som körde för fort så att han inte hann bromsa då bilarna framför (dvs delvis vi) bromsade in ganska fort, vilket gjorde att han körde in i bilen bakom oss som då körde in i oss.. Jag skrek och Nils han skrek och skrek och skrek. Jag blev helt galen och hoppade ur bilen för att ta mig runt till Nils - för det var BARA Nils jag hade i huvudet.. Jag skrek åt de i bilen som kört på oss och var så förbannad att jag knappt fick ut min skrikande lilla bebis från bilbarnstolen.. Jag tror aldrig att jag varit så arg och orolig någon gång. Eftersom Nils i princip aldrig skriker fick jag så ont i magen och blev ju såklart livrädd att han skulle vara skadad.. Han fortsatte skrika en bra stund efter att jag fått ut honom från bilen dessutom..

Polisen spärrade av motorvägen och när ambulansen kom var ju såklart Nils prio ett för amulanspersonalen och de undersökte honom på en gång och kunde konstatera att han verkade må bra så det tyckte inte att han behövde åka in till sjukhuset. Jag var väl så chockad av allt som hände med krocken så jag godtog det vilket efteråt ångrade. När ni körde därifrån tyckte även Micke att vi skulle åka till akuten med Nils för att kontrollera på riktigt att han verkligen inte var skadad så vi åkte till akuten och fick träffa läkare på en gång som konstaterade samma sak som de i amulansen - SKÖNT!!! Efter att ha ätit ligger nu Nils och sover i sin säng och mit hjärta har lugnat ner sig. Micke säger att han mår bra och inte har ont någonstans vilket känns så himla himla bra! Jag har ont i nacken, axlarna, skulderbladen och ryggen men antar att det kanske är chocken och muskelspänningar som gör att jag har ont, ska ringa vårdcentralen om det känns likadant imorgon.

 
Det verkar som att alla inblandade i krocken, tack gode god, klarade sig bra! De andra två bilarna fick bärgas från platsen, medan vi kunde köra där ifrån, dock med en sönderkrockad bil men vad gör väl det när ingen skadade sig..!

12 kommentarer:

  1. Nej men fyyy så otäckt!!' Förstår att du fick panik!! Vilken tur i oturen ni hade! Det är ju bra att bilbarnstolarna känns rätt säkra nu för tiden men msn vet ju aldrig. Bra att ni åkte in igen, även om allt var bra så just för att lugna sig själv lite. Stor kram till hela familjen ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kändes verligen bra att vi ändå åkte in till akuten!
      Tack söta du <3

      Radera
  2. Skönt att allt gick bra!! Kan verkligen förstå känslan när han skrek! Stor kram till er!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hans skrik gjorde allt mycket värre än vad det var tror jag.
      Kramar

      Radera
  3. Fy va hemskt! Förstår att du fick panik med Nils! Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt att allt gick så bra ändå :)
      Kram

      Radera
  4. Nej fy va tråkigt! Men vilken tur att ni alla mår bra! Förstår din panik över lilla Nils! Måste vara den värsta känslan att tro att ens barn blivit skadat på något sätt! :(
    Kramar på er!
    /mammajosephine

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju helt klart värsta känslan!

      Radera
  5. Gud va skönt att läsa att allt gick bra <3 hoppas din värk också släpper fort!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja :)
      Värken har nästan släppt redan, har bara lite som träningsvärk i ryggen men är övertygad om att det kommer försvinna om någon dag :)

      Radera
  6. Men fy vad obehagligt. Skönt att det gick så bra ändå.
    Förstår verkligen din reaktion. KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Modersinstinkt kanske :)
      Tror alla mammor hade reagerat likadant.
      KRAMAR

      Radera