Har haft tidernas i särklass sämsta dag idag.... ALLDELES för mycket att göra på jobbet. Hade sån tur att Edina från 10:an kom och hjälpte mig med allt. Hade aldrig klarat det annars, och klarade det knappt ändå med hennes hjälp. Stod med provtagningar, röntgen, telefon, medicinutdelning, rond dåliga patienter och nya ordinationer upp över öronen... Tillslut brast det, jag kände att nu går det inte längre... Blev så ledsen, tårarna bara sprutade och jag hyperventilerade. Gick in på 10:an (min gamla avdelning), och vilket stöd jag fick där! De är helt underbara!
Pratade med min chef sedan, Edina var med mig. Berättade att det har känts så här en tid nu. Jag älskar ju mitt jobb och tycker det är spännande och kul att gå till
jobbet, men den sista tiden har den känslan allt mer försvunnit och
ersatts av en oro för att det ska vara alltför mycket och allt för tungt. Arbetsglädjen gömmer sig och det enda jag tänker på när jag är ledig är ifall jag glömt något. Jag har svårt att sova och vaknar skräckslagen över når jag fått för mig att jag glömt..
Vårdtyngden över lag har varit riktig tung hela hösten och alla går på knäna av allt mer sjuka patienter. Man kan omöjligt dela på sig, hur mycket man än vill. Fortsätter det såhär är det jag och alla andra inom sjukvården som ligger i en sjukhussäng. Det är orimligt att ha det såhär, inte en människa klarar av det i längden, hur mycket erfarenhet man än har eller hur länge man arbetat - det går inte! Mer personal behövs! Oron över ännu mer neddragningar inom sjukvården gör ju inte det hela bättre direkt...
Hej! Gud vad bra att du sa till din chef! Det är ju inte klokt hur vi inom vården ska slita ibland...till vilket pris? Jag läser själv till sjuksköterska är färdig i Januari (har kommenterat här förrut ;)) och funderar mycket över hur det kommer att bli! Du har en fin blogg! //Caroline
SvaraRaderaTack, det värmer verkligen att få höra!
SvaraRaderaDå är du snart klart ju! Vad kul! har du sökt några jobb än? :)
Jag känner igen det sååååå väl hjärtat! Hade en fruktansvärd dag i tisdags, tårarna rann i smyg, när jag gick och åt sent då alla andra redan ätit. Har brutit ihop flera ggr när jag lämnar jobbet men i tisdags var det alldeles för mkt. 12 patienter, rond, anhöriga som ringer, en patient som blir dålig, lm...jaaa ALLT!! Du är grym!! Och BRA att du sa åt din chef. Jag ska också ta ett snack med min. Ringer dig någon dag så vi kan prata ut lite. PUSS love you
SvaraRaderaHemskt att höra att du har det så också Mimmi... :(
SvaraRaderaVi lyckas ju tyvärr alltid ringa om varandra... Men jag är ledig imorgon, så då kan vi ju prata!
ÅÅH vad jag saknar dig! Och du, DU är en grymm SSK, tvivla aldrig på dig själv!!!!!!
PUSS
Ja, det ska bli jättekul med samtidigt jätteläskigt! Hur ska man kunna klara sig själv? lite så tänker jag :) Jag har sökt lite jobb, grejjen är att jag ska flytta från Sthlm - Gbg, och jag känner ingen som jobbar inom vården där, så jag har ingen aning om vart det är bra/dåligt etc. + att Sahlgrenska tydligen har anställnings-stopp..men det dyker nog upp något snart, iallafall till våren! Ta hand om dig, stressa inte ihjäl dig! // Caroline
SvaraRaderaDet är väl anställningsstopp i alla landsting typ..
SvaraRaderaJag har jobbat på Mölndals sjukhus som tillhör Sahlgrenska. Jobbade på ortopeden där också och trivdes jättebra!
Håller tummarna för att du får napp på ett bra jobb! Tror du kommer trivas i Gbg, det är en toppenstad!
Kram