Mat och äta lite själv

Olle älskar att stoppa saker i munnen. Så fort han greppar om något åker det direkt in i munnen, det är ju precis så det ska vara i den här åldern, Nils var likadan. Med Nils var jag lite feg och gav honom aldrig mat att tugga på när han var så liten som Olle är nu. När vi andra äter, och Olle kanske precis ätit innan, eller ska ammas efter vår middag, så får han alltid något att tugga på. Ofta är den en majskrok eller ett rån, eller en gurkbit etc. Han älskar att sitta och tugga på något gott. När jag själv äter och stoppar gaffeln i munnen tittar han med stora ögon efter gaffeln som flyttas från tallriken till min mun. Han gapar stort för varje sked han får när man matat honom - han älskar verkligen att äta. Det finns inget som han ännu ratat i matväg.

Som det är nu äter han en halv burk med "burkmat" till lunch och resten till middag. Till kvällsmat äter han en hel porton gröt. Efter lunch och middag "kompletteringsammar" jag honom, och givetvis ammar jag honom mellan dessa mål. Han må älska att amma (alltså, han älskar verkligen det!), men han tappar oerhört lätt fokus om det är något som låter etc. Så att amma honom när man inte är hemma och kan gå undan lite grann är i princip omöjligt. Om jag inte minns helt fel var det likadant med Nils i samma ålder. Med Nils ville jag sluta amma fortast möjligt, så känner jag inte denna gång. Då ville jag bara ha min kropp tillbaka, och bli mer fri. Nu med andra barnet vet jag att det är en så kort period under ens liv, och det är mysigt att få en lugn stund med bara ett av barnen. Så det känns ganska vemodigt att vi håller på att trappa ned amningen, och att han så lätt störs vid amningen.

Smaskigt med rån. 

Alltså, jag må vara partisk, men alltså min bebis är såå söt!