Ensam hemma med två barn

I torsdags var vi på vårdcentralen med Nils då han varit ledsen på nätterna och mindre rolig att ha att göra med dagtid, vilket tidigare alltid berott på öroninflammation. Då kunde läkaren inte se att han hade öroninflammation, men det var något som syntes i ena örat, men hon visste inte vad, han var röd i halsen, men halsprovet visade inga streptokocker.Eftersom han inte var snorig eller hade feber eller på annat sätt var påverkad tyckte de att han kunde gå till förskolan, så därför var han på förskolan i fredags. Strax innan lunch ringde de och sa att han hade feber så jag gick och hämtade honom och sedan har han haft feber kring 40 grader hela helgen och även igår. Idag är han feberfri, men hemma med Olle och mig. 

I helgen har det ju gått bra med båda barnen eftersom att Mikael varit ledig. Värre var det igår, då var det inte lika roligt.. Nils var sådär grinig som man kan bli när man inte mår riktigt bra, uttråkad och trotsig. Olle var också grinig och ville vara nära nära hela tiden, men det antar jag beror på den eventuella mjölkallergin. Jag själv var trött, nerkräkt och utan tålamod. Det ÄR tufft att vara hemma själv med två små, särskilt då den ena precis slutat med blöja och därmed kan blöta ner lite här och där precis när som helst (allra helst när man ammar). När Mikael kom hem från jobbet vid 17-tiden har jag fortfarande inte hunnit varken borsta tänderna, tvätta mig eller klä på mig ordentliga kläder. 

Idag har det gått bättre. Båda barnen har varit på betydligt bättre humör och jag hade ställt in mig ungefär samma kaos som igår, så förmodligen är det en blandning utav bättre humör från alla tre:s sida men även mina förväntningar. Dessutom vet jag att Mikael kommer att komma hem tidigare från jobbet idag.

Mys mitt i allt kaos och alla bajsblöjor.