Stenungsund

Efter en liten stressig situation, där min väska inte gick att stänga pga liite för mycket packning kom vi äntligen iväg till tåget. Eller ja, äntligen och äntligen.. Själva avskedet med Micke såg jag ju inte fram emot, men däremot att få sätta mig på tåget hem Stenungsund.
Det gick bra att säga hejdå, trodde nog det skulle vara jobbigare än vad det var.
Jag fick ett hjärta till mitt Thomas Sabo armband en stund innan vi sa hejdå. Såå fint! Micke gör mig till världens lyckligaste!
På tåget kollade jag den gamla SATC-filmen. Pappa kom och hämtade mig i Göteborg, och när vi kom hem hade mamma gjort mat :)
Martina har tagit ledigt imorgon för att umgås med mig. Snacka om att man känner sig välkommen hem :)

Eric och jag var ute med Ebba för en stund sen. När vi kom in hittade han en fästing på en gång.. Så nu kryper det överallt på min kropp! Något av det värsta jag vet är fästingar, och det kryllar av dem här på västkusten!