onsdag 27 augusti 2014

Nils 20 månader

Nils kompisar börjar fylla två år nu. Jag känner inte riktigt att jag själv är där mentalt ännu, att Nils snart är två år alltså, men sen så är det ju faktiskt fyra månader kvar till även han fyller två år så det kanske inte är så konstigt ändå. När folk frågar hur gammal han är svarar jag alltid att han är ett och ett halvt, för det är han ju faktiskt ännu.

Nils 20 månader. 

Micke och jag började jobba igen efter våran semester för två veckor sedan, och Nils har därmed börjat på förskolan igen. Jag var lite orolig för hur det skulle gå att lämna honom efter hans 7 veckor långa uppehåll. Tidigare har det aldrig varit några problem, han har alltid glatt sagt hej då. Nu efter sommaruppehållet så går det inte lila lätt. Han är glad när han kommer in till förskolan, men så tar det en sekund så är det precis som att han kommer på att vi lämna honom där och gå därifrån. Då kramar han en hårt, och håller hårt i en med sina händer och så rinner tårarna och han liksom hulkar lite grann.. Usch så jobbigt..! Jag vet att många har det det mycket värre, men det spelar ingen roll, för det gör iallafall ont i mammahjärtat att lämna honom när han är ledsen. Som tur är har jag alltid gott om tid när jag lämnar honom så jag har stannat lite extra varje dag och det har känns bättre för mig.






På förskolan säger de att han pratar mycket, och det kan jag bara hålla med om, men det har jag ju skrivit om tidigare också. Han härmar ofta det man säger, men det är alltid bara ett ord. Han säger aldrig två ord, förutom "atta dig" som han säger när han sjunger "Lilla snigel". Han pratar mycket "gojja", alltså sitt eget språk som inte är några riktiga ord. Nils sjunger fortfarande mycket. Ibland när jag sjunger ens sång så fyller han helt oväntat i något ord. Vissa sånger vet jag att han fyller i, tex Imse vimse spindel, då sjunger han "nee regnet" och "poola bort", så jäkla gulligt! Han gillar att sitta och titta i sin böcker och peka och tala om att det är tex grisen, hunden osv. Han kan precis alla djur som finns i hans böcker. Fordon av alla dess slag är mycket intressanta. Så fort Nils ser en polisbil ("pisbil"), ambulans ("ambu"), brandbil ("baabil"), lastbil "(babiil" låter typ likadant som brandbil, men bara nästan), buss (buu"), vanlig bil ("bil"), motorcykel("moocykel"), sopbil ("soobil"), taxi ("taakksi") etc så pekar och säger högt det fordon han ser. Han blir lika glad varje gång han ser ett fordon, så går vi på en gata med flera parkernade bilar längs gatan, ja, då förstår ni kanske hur många gånger han upphetsat säger bil.

Nu kan han sitta ner en liten stund och greja med något. Ofta är det duplo som han sitter med då och han har börjat bli riktigt duktig på att bygga ihop duplobitarna. I sommar har han låtsaspratat mycket i telefon (han har fått Mickes gamla mobil), och det gör han fortfarande ofta. Han kan även ta nån leksak och hålla den mot örat och säga "Hallå, hallå!".

Bygga duplo.

Koncentration på hög nivå.

Under sommaren har vi hjälpt Nils ganska mycket att äta, för att han ska få i sig mat överhuvudtaget. Han är ingen storätare om han äter själv.. NU när han börjat på förskolan igen har han äntligen börjat äta bättre själv igen. I början på sommaren tog vi bort den delen på hans barnstol som gör att han sitter fast (en Stokke tripptrapp stol, så det är meningen att man ska göra så), så nu kan han klättra upp och ned i den själv. Han dricker ur vanligt glas, utan att hälla ut innehållet (!!!!). Men det har varit många många gånger han bara vänt på glaset och det har blivit blött precis överallt.

Liten kille som själv krypit upp i soffan för en liten stunds mys frramför tv:n.

På dagarna sover han två timmar, och då får vi alltid väcka honom, annars kan han sova betydligt längre och får han göra det är det svårt att lägga honom på kvällarna. På kvällarna lägger vi honom vid 19:30 men han somnar inte på en gång utan ligger nöjd och snackar en liten stund för sig själv.Han brukar vakna vid 06:30-07 på mornarna och då tar jag alltid in honom till var säng och så ligger han på mig och myser en stund medan vi tittar på tv.


Han vill gärna hålla handen och kommer och tar ens hand och säger "hålla" och så vill han att man ska följa med honom någonstans. Han älskar att komma och sätta sig i ens knä för att därefter läsa en bok tillsammans. När man ska gå hemifrån och säga hejdå (alltså om jag går hemifrån och Nils är hemma med Micke eller tvärtom) så kommer han till dörren och säger "hejdå" och vinkar. Sedan får man en gå kram. 

3 kommentarer:

  1. Har också problem med lämningen nu efter sommaren. Gick så bra i våras men nu är det tårar varje dag 😔 de säger att det går över snabbt (har sett det själv också) men är ändå jobbigt. Hoppas det blir bättre för våra killar snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, trist att även ni har samma problem :( Vi får hoppas att det bara är något övergående :)
      Kram

      Radera
  2. Han verkar så himla gullig och rar lilla Nils och nu känner jag igen vissa delar. Det här med bilar, dricka ur glas och klättra upp och ner ur stolen själv. (Vi har också tagit bort bygeln...) Men pratet lyser med sin frånvaro hos oss. Två år känns låååångt borta.
    Jack gråter vid lämning hittills men jag hoppas att det ger sig nu när vi börjar på riktigt...

    SvaraRadera