Sjukstuga

Här på Möllevångsgatan håller vi sjukstuga. Det är Nils som är sjuk. I början på förra veckan var han förkyld och snorig och var hemma måndag och tisdag från förskolan. Igår när jag skulle göra honom ordning för förskolan så tyckte jag att han var så himla himla varm. Han hade dessutom sovit riktigt dåligt de föregående nätterna och var även seg och ville inte gå upp ur sängen igår på morgonen, och sån är han inte i vanliga fall. Han var inte förkyld, hade ingen snuva eller hosta eller så, men jag tog ändå tempen. Och då hade han 40 graders, så det blev ingen förskola för honom. Jag tyckte att det kändes lite knepigt med såpass hög feber men ingen snuva, för han var riktigt hängig och jag kände inte riktigt igen honom. Han ville bara ligga tätt tätt och mysa, visade inget intresse för att leka osv.
Så nu har vi varit på vårdcentralen, och där tog de CRP och Strep-A, lyssnade över lungorna och kollade öron och hals. CRP:t var över 160 men Strep-A:t negativt trots att han var riktigt ful i halsen (det kan ju vara annan bakterie än streptokocker, eller så är det virus). Läkaren såg på en gång att han var trött, slö och hängig, och eftersom CRP:t var såpass högt, och även febern (40-41 grader trots paracetamol) och han var röd i båda öronen så skrev han ut Kåvepenin.

Jag frågade om det fanns något annan antibiotika som funkade att ge, eftersom just Kåvepenin smakar rävgift och Nils fick det utskrivet i samband med när han hade RS-virus och lunginflammationen i julas och då fick vi ju tvinga i honom det vilket var allt annat än roligt. Istället för Kåvepenin oral lösning fick han orala droppar. Orala droppar för mig är tex som D-vitamin- droppar, men ack så fel jag hade. De här orala dropparna skulle jag snarare vilja säga är en oral lösning även de, bara det att det är en mer koncentrerad styrka, för det är i princip lika många milliliter som ska ges (okej, inte riktigt lika många milliliter, men ändå). Det var ju dock precis lika illa att ge droppar som orla lösning... Han TOTALVÄGRADE och det kändes som att han kämpade för sitt liv när jag tvingade i honom det.. Usch usch usch det är SÅÅÅ hemskt att behöva tvinga sitt barn..! Man ska ju bara sitt barns trygghet och ge kärlek - inte tvinga det till något. Försöker varje gång att intala mig att det är för hans skull, för det ÄR det ju, men det känns precis lika hemskt för det. Det är synd att Kåvepenin smakar så illa, för exempelvis Alvedon tar han själv hur lätt som helst, jag tror faktiskt att han tycker att det är gott.

Det känns skönt att han fått antibiotika nu, för föregående natt var hemsk. Nils sov oroligt och pratade i sömnen och var även vaken en del, och när han var vaken så pratade han verkligen en massa strunt, det var i princip omöjligt att föra en vettig konversation med honom. Han hade som små ryckningar i armar och ben och var så väldigt väldigt varm. Han ville absolut inte att vi skulle ta av honom täcket, så han frös väl väldigt mycket.. Vi fick tillslut av honom pyjamasen och så hade en en tunn filt över sig istället, och det gick han ändå med på.

Sist han var sjuk var det nästan omöjligt att få i honom vätska, men denna gången dricker han som en kamel, och det är sååå skönt, då slipper jag oroa mig för det. Idag har han varit lite piggare jämfört med igår, så nu går det nog år rätt håll tror jag.

Det är himla mysigt att få mysa så mycket som man ändå gör när ens barn är sjukt.