Lillebror är så lugn och snäll och sover för det mesta. Han äter en del, och bajsar (en maaassa, eller inte massa, bara väldigt väldigt ofta) och sover sover sover. Det är några minuter då och då som han ligger och tittar på oss och runt omkring sig sina stora fina blå ögon.
Nils ville ju aldrig äta, så vi fick "tvinga" honom vilket var fruktansvärt, det gav mig en sån oerhörd stress att alltid hålla koll på klockan så att det inte gick för lång tid mellan amningstillfällen, vilket det såklart alltid gjorde. Sedan fick han inte somna fören han ätit en viss tid osv osv. Hela grejen med amning var bara jobbigt, men jag kämpade på ändå. Det är helt annorlunda med lillebror, helt annorlunda. Dels, som jag skrev tidigare, så är jag mer trygg i min roll som mamma, men sedan så äter lillebror. Han äter ofta och säger till själv. Han äter så ofta att jag faktiskt fått sår på ena bröstvårtan trots ihärdigt smörjande med Purelan (ja, jag vet att typ alla alltid får sår på bröstvårtorna, men jag fick faktiskt aldrig det med Nils). Mjölken har runnit till ordentligt nu och imorse vaknade jag upp som en nyopererad Dolly Parton. Hahaha, det ser ju bara för roligt ut! Det känns ju dock inte lika roligt, men jag vet ju av att det går över och det är ju en sån kort tid som det gör så ont och är så spänt som det är just nu. Jag är så glad och tacksam för att amningen fungerar med lillebror. Nu håller jag bara tummarna för att han får i sig så mycket han ska, och det får vi reda på på torsdag när vår BVC-sköterska Åsa kommer hem till oss och ska väga lillebror. Det är så smidigt att hon kommer hit första gången, det gjorde hon med Nils också, och vi satt ner i lugn och ro och samtalade och vi fick ställa alla en miljon frågor som vi hade då.
Nils är på förskolan nu på dagarna. Dels för att Micke och jag verkligen behöver få vila, och lära känna lillebror, men också för att Nils har ett större behov av att få göra lite vettiga saker och träffa sina kompisar jämfört med att bara sitta inne och kanske bli frustrerad över att han ensam inte kan få all uppmärksamhet. Det är såklart jätteviktigt att även han och lillebror får lära känna varandra, men nu i helgen är det ju långhelg, och då kommer han ju att vara hemma alla dagar. Sedan går han från 9-14/15 nu dessa dagar så det är ju inte långa dagar på förskolan heller. Och jag tänker att när han väl är hemma så kan jag ge honom så mycket mer uppmärksamhet jämfört med om han var hemma hela dagarna.
På dagarna nu är Micke och jag är själva hemma med lillebror så har vi gjort typ ingenting, ja, förutom att mysa mysa och mysa lite till. Vi tar dagen som den kommer och ligger mest i soffan och en av oss har lillebror på magen. Vi diskuterar namn, men har ännu inte riktigt bestämt oss.. Vi väljer just nu mellan Olle, Melker och Folke. Det är såå svårt!!! Det ska ju framförallt passa lillebror men även gärna passa bra ihop med Nils. Ja, vi får se vilket namn det blir helt enkelt, men jag tror att det lutar åt Olle.
När du skrev namnen provade jag alla tre för mig själv innan jag läste vidare. Jag gillade nog Olle bäst jag också. Det känns som ett bra namn till en cool liten lillebror men det är ju er det ska kännas rätt för. Namn är svårt. Och viktigt. Det har de ju hela livet!
SvaraRaderaAlltså. Fastän vi är färdiga med barn och fastän Tim fortfarande bara är tre månader och fastän jag egentligen längtar tills han blir ännu större kan jag inte låta bli att bli litelite bebissugen. Helt sjukt. Trodde inte att jag skulle känna så, men just när de är så där pyttiga, ååååhhhhh!
Härligt att amningen fungerar utan problem för dig. Och jag fattar PRECIS vad du menar med att du är mer trygg och tar dagen som den kommer. Been there, done that!
Skönt att ni får tid utan Nils nu i början. Jag ångrar inte att Jack fick vara hemma de första 10 dagarna med oss. Dels var han tvärförkyld och dels behövde han känna sig delaktig. Men sedan. Att vi höll honom hemma från förskolan i nästan två månader på grund av sjukdomsrisk. Det var kämpigt och nu när jag har honom på förskola 15 timmar/vecka är det fantastiskt att få vara själv med Tim och jag njuter. Kan känna lite sorg över att jag inte fick mer egentid med spädis-Tim även om det blev bra som vi gjorde. Det är skillnad på att just ha fyllt 2 och nästan vara 2,5 år när lillebror kommer. Hade Jack varit äldre kanske det blivit annorlunda. Och och Tim fötts nu och inte mitt i vintern... Skönt att det funkar för er var det jag vill komma fram till. Ni gör nog helt rätt
Kram kram
Det är verkligen svårt OCH viktigt att namnet känns rätt.. Just nu står det mellan Olle och Melker. Jag tycker nog mest Melker nu och Mikael tycker Olle :)
RaderaJag vet vad du menar och jag hoppas verkligen att jag får uppleva detta en gång till i livet, att få barn är verkligen en gåva.