Sänghopparen

Nils älskar att hoppa i våran säng. Jag har sagt till honom ungefär en miljards-miljoner gånger att INTE hoppa i sängen, särskilt när lillebror ligger där.. Men, som det mesta andra när det har man 2,5-åringar att göra så är det som att prata med en vägg eller någon som är totalt döv. Igår hände det som inte får hända; han hoppade i sängen och ramlade och slog huvudet rakt in i marmorfönsterbrädan och fick ett djupt och långt jack i pannan och blodet bara sprutade ut..

Jag fick panik och yrade omkring efter min mobil då Micke var nere i tvättstugan. När jag väl hittade den och fick tag på Micke så sa jag helt hysteriskt att han skulle skynda sig upp att det var bråttom bråttom. Nils var jättejätte ledsen och Micke ringde efter en taxi på en gång så att de kunde åka till akuten. När de väl var där var Nils kolugn och sa att han inte alls hade ramlat och slått sig och att han minsann inte alls hade ont.. De limmade jacket och sedan fick de åka hem. När de väl kom hem sent på kvällen så somnade Nils på två röda sekunder (det fanns ingen misstanke om hjärnskakning, tack och lov) och jag fick väcka honom klockan nio imorse. Idag får han vara hemma från förskolan, och mysa mig Olle och mig. Min stackars tappra lilla sänghoppare.

Bamseplåster för att skydda limmet.