De senaste dagarna har Olle börjat att le när han tittar på en. Han har lett åt oss tidigare också, men då har det varit en reflex, nu är det genuint och leendena kommer när han tittar på en och man pratar med honom. Och det finaste leendet i hela vida världen (eller ja, det kommer på delad första plats med Nils leende i samma ålder - såklart) och jag blir så saligt lycklig ändå in i själen när han tittar mig i ögonen och ger mig det allra vackraste leendet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar