Barnmorskan frågade mig hur jag känner inför kommande förlossning eftersom det inte är så lång tid kvar. Jag svarade att jag inte riktigt vet, jag har inte direkt någon förlossningsrädsla, eller, jag är mer rädd för att föda vaginalt den här gången än jag var sist, då jag inte vet vad som väntar. Att snittas vet jag ju nu vad det innebär, men bara för det så betyder inte det att jag vill bli det igen. Jag vet ärligt talat inte själv vad jag vill, och det kanske kvittar; för jag vet inte om det är något jag ens får bestämma själv. Hon tyckte att jag skulle be om att få lägga upp en förlossningsplanering nästa gång jag är på specialistmödravården eftersom att det är slutenvården som sköter den biten och inte öppenvården som MVC tillhör, så det ska jag absolut göra.
Jag tog upp att jag kvällstid, en del kvällar den sista tiden mått rejält illa, men det var ingen fara utan hon trodde att det var bebisen som låg och tryckte på nån punkt som gjorde mig illamående. Jag tog även upp min om enorma trötthet, jag hade en önskan om att ferritinvärdet skulle tas, men det gjorde hon inte. Istället tog hon Hb, och det var normalt, men hade sjunkit litegrann trots att jag äter Duroferon. I övrigt var allt bra, precis som det skulle. När barnmorskan la dopplern på magen för att lyssna på hjärtljuden blev det ett himla hallå inne i magen, och det var precis som att han inte ville att hon skulle röra magen, haha.
Sf-måttet har verkligen ökat. Jag blev helt chockad då hon sa att det var 32 cm då jag fick för mig att det var 26 cm sist, men det var det inte utan sist var SF-måttet 28 cm. Så kanske är lillebror inte så liten som sin storebror var, vi får se. Just det ja, lillebror låg med huvudet neråt (yes!) men var inte fixerad ännu. Nils fixerade ju sig inte fören att vattnet gick, så jag förväntar mig inte att hans bror ska göra det heller. Men vetskapen om att han ligger med huvudet neråt är bra.
Hb: 115 g/l
Hjärtljud: 140 slag/minut
SF-mått: 32 cm
Blodtryck: 120/75 mm/Hg