Uppgiven

Jag fattar inte varför jag har sån otur? Var på vårdcentralen idag dels för att ta bort en liten knöl på låret och även för att titta på op-såret då jag fick ta bort agrafferna tidigare än vad jag skulle då jag inte tålde dem. Igår fick jag röda kliande prickar runt op-såret som idag spritt sig över hela kroppen. Kring op-såret är det inte ens prickar längre utan hela huden upp över navlen är illröd och kliande - ser ut som tjock gropig elefanthud... På vårdcentralen tog de därför bort stripsen som satt över op-såret istället för agrafferna och doktorn fick titta på såret även idag. Hon skrev akutremiss till KK då hon inte riktigt visste vad mina kliande ustlag över kroppen berodde på eller vad hon skulle göra med mig. Knölen på låret vågade hon inte ta bort idag eftersom min kropp ser ut som det gör.

På KK tittade de på mig och skrev ut Tavegyl, inget annat gjordes eller skulle göras enligt den doktorn (som förövrigt var riktigt otrevlig och osympatisk)... Hon tyckte alltså att jag skulle gå omkring med ett stort sår på magen där sårkanterna på vissa ställen inte ens går ihop. Det var tydligen för sent att sy ihop sårkanterna och då jag fått en allergisk reaktion - troligtvis mot Steri stripsen ville de inte sätta på nya. Jag föreslog att de kunda prova andra strips, men nej, det behövdes inte enligt dotkorn, och nu citerar jag henne: "det bara är en fråga av estetik hur såret läker ihop". Vad hon menade var alltså att mitt sår är läkt underifrån, och delvis överifrån, men inte helt och det kommer bli skitfult när det läkt klart eftersom sårkanterna inte går ihop men detta gör inget, mer än att det kommer se ut som fan. Jag försökte verkligen få henne att förstå att jag inte vill ha ett fult ärr, men det gick verkligen inte att få henne att förstå, nej, det skulle vara så enligt henne...

Jag känner mig så uppgiven och maktlös. Är trött på att ingen i sjukvården vill ta hand om mig, de bara skickar mig vidare hela tiden. Jag är trött på att flänga fram och tillbaka (har min vårdcentral i Lund). Inte en enda dag sen vi kom hem från BB har jag fått vara hemma och bara vara med Micke och Nils, inte en enda dag! Snart har det gått två veckor sen vi kom hem och ännu har jag inte hunnit njuta fullt ut av vår fina son då det hela tiden är något som som måste fixas eller tjatas på eller åka till... Imorgon tänker jag göra ett sista försök vad gäller operationssåret - jag ska ringa till hud och fråga ifall de vill hjälpa mig att få ihop sårkanterna så att de redan fula såret inte behöver bli ännu fulare.

Nu blev det ytterligare ett tråkigt och gnälligt inlägg, men idag är jag ledsen och uppgiven och kände verkligen att jag behövde få skriva av mig. Nu ska jag ta en Tavegyl och hoppas på att det slutar klia över hela min kropp så att jag åtminstone får några timmars sömn inatt.