Vår prins är här!

04:49 den 27/12 kom vår prins till världen. Nu har vi varit hemma ett par dagar med vår nya lilla familjemedlem som kom till världen på ett rätt dramatiskt sätt. Förlossningen slutade i urakut kejsarsnitt då både han och jag mådde dåligt, jag ska skriva en förlossnigsberättelse så fort jag hinner. Att det blev urakut kejsarsnitt har ju helt klart gjort saker lite mer besvärliga än vad de kunde vara. Jag får inte lyfta mer än fem kilo och känner mig allmänt svagare än innan. Nu mår vi båda bra och jag är så ofantligt lycklig att vår son mår bra och att vi fått komma hem och påbörja vårt nya liv.

Micke är en sån otrolig klippa, han är helt fantastiskt omtänksam och världens bästa pappa! Börjar nästan gråta när jag tänker på vilken otrolig tur jag har som har honom i mitt liv!

De senaste dagarna har vi bekantat oss med vår nya lilla familjemedlem. För liten, det är han! Han vägde prick 3000 gram och var 50 cm lång - storlek 50 är på tok för stort för honom. Det visade sig att moderkakan hade lagrat fett, så den sista tiden i magen hade han det inte så bra, då moderkakan tog en del av det som var tänkt till honom.

Eftersom jag blev sövd när de snittade mig och lilleman var så liten och hade lågt blodsocker gav de honom tillägg två gånger när jag låg och vaknade på postop. Det gjorde att han inte var intresserad av att amma överhuvudtaget, och jag var helt väck efter narkosen det första dygnet. Därför har vi haft det lite kämpigt med amningen - men den börjar komma igång riktigt bra nu måste jag säga. I början var jag tvungen att " tvinga" honom att äta var fjärde timma genom klä av honom eller byta blöja för att väcka honom ordentligt - annars ville han inte äta. Och så måste han alltid äta minst tio minuter, vilket i början inte var helt lätt. Tyckte det var jättejobigt att "plåga" honom så, men på BB sa de att jag skulle göra så, och det säger ju sig självt att det är av största vikt att han får näring! Amningen är inte helt hundra än, men nästan nästan och det gör mig så glad! Nu säger han själv till när han är hungrig och han äter i princip alltid i minst tio minuter.

Nybakad bebis.

Stolt pappa - mina FINA killar!

Trött med lycklig mamma.

Att vakna till denna syn gör mig lycklig och glad ända in i själen!

Det bästa är att tätt intill mamma!

Tummen är såå god! Dock kanske inte bästa vanan.

Provsover i vagnen, den fick MVG av lilleman!

 

Lilleman har ännu inte fått något namn, men han är mycket snäll och gör inte så mycket väsen av sig. Iallfall inte på dagarna. På nätterna vill han gärna äta, men han somnar på en gång och jag är inte bekväm med att ha honom liggandes bredvid mig då jag är så rädd så rädd så rädd att skada honom, vilket gör att jag sover som en kratta.. Men de senaste två nätterna har han faktiskt sovit i sin vagn efter att han somnat vid mitt bröst då han ätit, då har jag flyttat över honom dit. Tror det kommer ge med sig det där med amningen och sömnen. Som det är just nu är jag så orolig för att det ska hända honom något och denna oron är som störst på natten. Inatt har han låtit så konstigt då han andades - som att det satt något i vägen i näsan. Detta gjorde att jag inte vågade somna. Denna oron kommer från att jag blev snittad så dramatiskt.. Det var inget "vanligt" akut kejsarsnitt. Och jag mår stundtals rätt dåligt över detta då det kommer fruktansvärda minnesbilder från innan jag blev sövd. Kanske jag inte borde skriva en förlossningsberättelse för att skrämma andra? Men för min egen skull kan det nog vara bra.

Jaa, detta blev ett lite annorlunda inlägg, men så får det väl bli ibland. Hur som helst är jag världens lyckligaste och att förlossningen blev som den blev är helt klart värt det - jag fick ju världens finaste skatt!