måndag 21 januari 2013

Helgen

Kan inte direkt stoltsera med att jag haft en bra helg. Nils har varit fortsatt gnällig och jag har inte kunnat sätta fingret på varför. I torsdags började vi ge honom Minifom som egentligen inte haft någon effekt, mer än att han nu helt plötsligt rapar då vi rapar honom (detta har varit i princip omöjligt innan så därför la vi nästan ner det eftersom han aldrig rapade efter att han ätit). Skulle ju även prova att ge honom tillägg, men det tog emot så mycket så jag höll mig ett par dagar då jag så innerligt gärna vill att amningen ska fungera plus att jag ville veta om det var Minifomen eller tillägget som gjorde att han blev mindre gnällig.



I lördags var Micke inte hemma vilket jag tyckte var riktigt jobbigt eftersom jag hade sett fram emot lite avlastning från en gnällig Nils.. Hur som helst så provade vi att ge Nils tillägg på kvällen då han fortfarande var hungrig efter amningen. Han åt!! Jädrar vad han åt, stackars pojken var nog jättehungrig och det gav mig superdåligt samvete... På natten vakande han inte för att äta vilket gjorde mig orolig (kan en bebis glömma av att han är hungrig och därmed glömma bort att äta??), mina bröst ville däremot (helt jädra plöstligt, eftersom de annars är tomma som två små hängande taxöron) att Nils skulle äta för sillisarna var tillbaka. Jag blev livrädd att jag skulle få mjölkstockning - så klockan tre på natten stod jag i köket och pumpade i en timma... Usch vilken jobbig dag och natt lördag var...



Söndagen började betydligt bättre med en glad bebis som åt och därmed en glad mamma. Jag skulle träffa Jennifer och Sara för en fika på eftermiddagen. Men en stund innan vi skulle iväg och träffa dem hade Nils helt plötsligt inte ätit igen på flera timmar, så då blev jag sönderstressad för det eftersom jag insåg att han skulle vilja ät när vi väl kommit iväg för att fika. Egentligen störs jag inte av att amma "offentligt" men jag blir jättestressad över vetskapen att andra människor kan ta illa vid sig eller rentav tycka det är osmakligt och äckligt. Och mycket riktigt ville han äta när vi kom fram så det fick han såklart göra. Och givetvis var där en surgubbe som satt framför mig och blängde irriterat på mig när jag försökte amma (för det gick sådär eftersom jag var uppjagad blev Nils också det), så då blev jag stressad för det.. SUCK!


Jag vet inte riktigt vart denna stress och hysteri gällande timmar som går mellan amningen kommer ifrån, eller jo, det vet jag visst det.. Det kommer från BB när de sa att Nils var tvungen att äta MINST var fjärde timme dygnet runt annars var jag tvungen att klä av honom och byta blöja för att han skulle vakna ordentligt för att kunna äta (läs skrika - för det var det han gjorde i början när han blev avklädd). Och åt han då inte i MINST tio minuter var jag tvungen att vara lite elak mot honom genom att lägg en kall blöt servett på honom så att han vaknade igen (och det gjorde så oerhört ont i mitt hjärta att behöva "plåga" honom, även om det var för en bra sak). Det  är därifrån denna fixering vid tider kommer ifrån. Och fixeringen håller på att göra mig galen... Ringde mamma igår och var helt förstörd pga av detta eftersom det tar upp så mycket av min tid att hålla reda på när han åt sist osv... Som vanligt kändes det mycket bättre efter mammas pepp och jag har idag försökt att inte tänka på tider över huvudtaget. Usch, det här med amning är verkligen ingen dans på rosor...

Min lilla söta älskade unge - att man kan älska någon så mycket efter så kort tid ♥

7 kommentarer:

  1. Oj oj oj vad jag känner igen det från familje-BB i Malmö. Min dotter åt i bra takt i 7-8 minuter per gång (om man tvingade henne med alla deras knep). Det var absolut inte tillräckligt enligt dem. Jag väckte henne var tredje timme. Eftersom det tog 30-45 min att få henne att vakna och amma, 10 min att byta blöja och sedan 30-45 min att få henne att sova igen fick jag och sambon ingen sömn. Vid första BVC besöket hade hon gått upp 600 gr från födelsevikten, vilket gjorde att vi valt att väcka henne en gång per natt, eller mata när hon vill ha. Fungerar perfekt!

    Jag är kritisk till råden från familje-BB för jag känner likadant som dig - se ger en otroligt mycket prestationsångest!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att jag inte är ensam om detta, och ja, det är en oerhörd prestationsångest.. Synd bara att fler drabbats av de råden som säkerligen är jättebra i början - där och då.

      Radera
  2. Fy va tråkigt att de finns sånna surgubbar! Han har väl oxå sugit tutte nån gång i tiden!
    Vet precis känslan när man bara känner som att brösten ska sprängas. Hoppas att det ordnar sig snart och att han blir nöjd! Du är en fin mamma!

    SvaraRadera
  3. Haha, hängande taxöron, så brukar jag oxå beskriva mina tuttar ibland och då känns det verkligen som att där kan ju inte finnan nån mat till stackars bebis men alltid finns det tydligen nåt ;-)

    Till mig sa de på BB att bebis skulle äta var tredje timme på natten. Och våran bebis var inte för tidigt född eller nåt sånt... Det gjorde mig jätteosäker hemma då vår tös kunde sova en hel natt utan att vakna i princip. Vi vägrade dock att väcka henne mer än 1 gång per natt och det gjorde vi fram tills hon passerat sin födelsevikt igen, efter det får hon sova så länge hon vill, hon har ju inga problem med tillväxten så. Det är bra med råd från BB men ibland kan man ju undra hur de tänker.

    Och det där med offentlig amning. Har heller inga problem med det men tycker väl inte det är superkul direkt. Men måste man så måste man. Sen om nån blänger ilsket på en så får de väl göra det, deras problem. Sen förstår jag att man som restauranggäst inte vill behöva stirra på mina tuttar medans man äter men jag flashar dem knappt alls utan är väldigt diskret så tycker inte det finns nån anledning för nån att ta illa upp...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, förstår till hundra procent att ingen vill sitta och titta på mina tuttar och försöker därför precis som dig att vara diskret :)

      Radera
  4. Din mamma tipsade mig om din blogg och jag är så glad att jag kikade in. Min bebis är drygt 3 veckor yngre än din och vi har precis samma oro om allt. Dessa förbannade timmar mellan målen, min sambo försöker intala mig att det inte finns bebisar som svälter utan att han säger till när han är hungrig. Men BB har verkligen satt griller i huvudet på mig, han går upp i vikt och amningen börjar äntligen fungera så jag borde inte oroa mig men... Skönt att läsa att man inte är ensam om all oro kring amning, viktuppgång, nattsömn och avlastning från pappan (som börjat jobba lite igen)
    Lycka till och keep up the good work!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, grattis till bebis!
      Haha, min sambo säger EXAKT samma sak; att de säger till när de är hungriga - i vissa stunder betvivlar jag dock det (särskilt när han sover, då tycks han aldrig vakna).
      Tråkigt att BB satt griller i huvudet även på dig.. :( Prata med din BVC-sköterska och fråga ifall hon har någon bra idé om vad du ska göra. Ett tips är att skriva ner alla frågor, för annars glömmer man lätt hälften av frågorna (och det är först när man kommer hem som man kommer på det och då är det ju försent att ställa dem).
      Tror de flesta nyblivna mammor är oroliga för det mesta vilket de lär vara vana vid på BVC, så fråga på :)

      Lycka till och titta gärna in igen :)

      Radera