Besök på BVC

Igår var vi på BVC. Först var det information om säkert tillsammans med tre andra mammor och därefter fick man gå in en och en och mäta och väga sitt barn. Totalt värdelöst. Jag hade med mig Nils också, och hur kul är det för honom att först sitta och lyssna på säkerhetsinformation och därefter sitta i ett väntrum nästan en timme? Nu var han visserligen hur duktig som helst, men mot slutet tyckte han verkligen att det var tråkigt och det såg den mamman som skulle gå in näst sist, så att vi fick gå in före. När vi väl var där inne var BVC-sköterskan stressad och ville bara få allt överstökat. Det fanns absolut inte tid för frågor och att prata om saker, vilket det visserligen aldrig gör... Men igår var det extremt. Särskilt eftersom att Olle inte gått upp så bra i vikt, igen. Nu hade han ökat 120 gram på lite mer än en månad. Jag påtalade då att han kräks väldigt mycket fortfarande, och att kräkningarna numera luktar illa, vilket de inte gjorde när jag enbart ammade honom, och så förklarade jag att han får 3/4 burk med barnmat både till lunch och middag utav den anledningen att om jag ger honom en hel burk vid båda tillfällena så kräks han om möjligt ännu mer. Det enda hon sa var att vi skulle boka i en extra tid för viktuppföljning, samt att han ska ha 1 tsk rapsolja i alla mål. Jag fick inte möjligt att fråga eller diskutera, alls. Däremot ifrågasatte hon om han verkligen blev mätt på 3/4 burk x 2, och ja, det antar jag. Han säger ju inget. Han skulle säkert kunna äta fler burkar om han fått, han säger ju inget?

Men, det värsta var, att mitt i all stress när jag försökte få av Olle kläderna så frågar hon en massa "utvecklingsfrågor typ om han vänder sig om när man kommer in i rummet, om han reagerar på ljud osv. När hon frågar om han pratar i stavelser (dadada, bababa typ) så säger jag att "nää, det har jag aldrig hört honom göra". Då reagerar hon som att det var det absolut mest märkliga hon hört, som att det inte är normalt någonstans... Och sedan var det adjöss och good bye, för nu skulle nästa barn in och mätas och vägas. Jag kände mig såå liten och negligerad. Jag blev ju givetvis orolig för hans vikt och även för att han inte pratar i stavelser som de tydligen ska göra när de är 8 månader (vilket Olle inte är ännu).

Som jag skrev tidigare så finns det i princip aldrig tid för prat, diskussion eller frågor. Det gjorde det inte när jag gick där när Nils var liten heller. Och jag känner nu att det är så jäkla fel. Vem ska jag annars bolla frågetecken med? Jag funderar starkt på att byta BVC, för att byta sköterska känns ju bara dumt, då kommer man ju se varandra när man är där hos en annan sköterska.

Jag hatar att oroa mig. Och jag har bestämt mig för att inte göra det denna gången. Jag tror inte att det är något fel på Olle, verkligen inte, så jag har slutat att oroa mig! Jag ska försöka sluta amma som mellanmål och ge riktiga mellanmål istället och ha rapsolja i maten och dessutom att åka upp från 3/4 burk med barnmat till en hel burk. Och så får vi gå på nästa viktkontroll om en månad och se vad som hänt. Och det där med talet, ja, det kommer väl. Han pratar ju, men säger "a bu," buuu" så det är nog på g med stavelserna. Tycker bara att det är så sjukt att man ska behöva må dåligt när man går från BVC, och att man aldrig får tid att prata om någonting...

7570 gram tung gosse och 68 cm lång.

Jag trodde ju att Olle växt jätte mycket eftersom att jag upplever honom som så stor, plus att han kan ha Nils gamla kläder som Nils hade när han var över ett år gammal, men jag hade fel, faktiskt precis som jag misstänkte. När Nils var lika gammal som Olle var han också 68 cm, men han var ju en liten tjockis och vägde då 8520 gram. Jag jämför dem inte, bara kul att kolla tillbaka. De är perfekta båda två.