Igår hade vi en sån där "måste-göra-dag", en sån där sjukt tråkig.. Jag var och tränade på morgonen och när jag kom hem hade vi världens tvättberg och lyckligtvis även tvättid. Så vi ägnande större delen utav dagen åt tvätt. Och städ, och veckohandling and so on, såå tråkigt, särskilt när man inte sprider ut det utan gör allt samtidigt. På kvällen när vi var färdiga med all tråkigt så släckte jag ned de flesta lamporna och tände en massa massa levande ljus i hela lägenheten, satte på julmusik och bara njöt. När Olle och Nils somnat satte Micke och jag oss framför tv:n med varsin skål med fruktsallad. Så den ganska tråkiga dagen slutade himla bra.
Mysig frukost med risgrynsgröt. Olle åt rån, han älskar rån!
På kvällen när jag skulle gå och lägga mig låg Olle såhär och höll i sig i sängen, haha, så sött. Bäst att hålla i sig så man inte trillar ur sängen liksom.
Min gosebebis, som alltid har minst tre snuttefiltar i sängen. Han måste måste ha den med trianglar och prickar på när han ska sova. Sedan ligger han och pillar på den med sin goa knubbiga bebishand.
SÖTASTE SÖTASTE!
Idag är Nils hemma från förskolan så vi mötte upp Kristin, Harry och Sally och gick till öppna förskolan. Vi gick inte till den öppna förskolan jag brukar gå till då det alltid är så galet mycket folk där. Nils och Harry lekte med duplo och Kristin och jag satt och pratade mellan amningarna. Olle har dock inte riktigt tid att amma när det händer mycket omkring honom, då vill han gärna se vad som händer istället för att amma.
När vi skulle hem från öppna förskolan sa Nils, citat, "bäääär mig". Givetvis hade jag bara en sittdel på vagnen, plus Nils springcykel.. Så jag kunde inte sätta honom i vagnen.. Han var på ett uselt humör och det tog oss 30 minuter att komma ut från öppna förskolan, och då skulle han absolut inte ha några ytterkläder på sig. När vi väl kom ut fick jag ju bära hem honom.. Jätteledsen var han. Stackarn. Det är galet jobbigt när han håller på så, så otroligt frustrerande, men samtidigt måste det vara tusen gånger mer jobbigt för honom som har det så, han gör ju knappast så för att jävlas. Antar att han vill att jag ska bära honom eftersom att jag bär mycket på Olle. Sjukt jobbigt att bära hem honom hela vägen hem också, men vad skulle jag gjort? Han VÄGRADE att gå, han ville bara att jag skulle bära honom. Nästa gång kommer jag säkra upp med båda sittdelarna på vagnen. Förr hade jag alltid båda sittdelarna, men han satt aldrig i vagnen utan ville alltid promenera eller cykla på springcykeln, så därför tog jag bort ena sittdelen.
Nu sover båda (!) pojkarna och jag ska sätta mig med en kopp kaffe och ett magasin. Att båda sover samtidigt såhär på dagtid händer bara inte! Antar att Nils var trött efter att ha varit så upprörd på vägen hem från öppna förskolan. Usch, det är så jobbigt att se honom så ledsen och upprörd, mitt lilla hjärtegull! Det är faktiskt så att de senaste, kanske två veckorna, så har jag börjat mörka skillnad på Nils och hans trots, den har verkligen minskat och han är mer glad och tycker att det är roligt att göra som man säger, så idag var nog bara ett bakslag helt enkelt, alla dagar kan ju inte vara bra.
Jack vill också bli buren titt som tätt men jag ORKAR inte bära honom några längre sträckor längre så jag vägrar. Han väger för mycket. 1 meter lång och 16 kg. Kan stå med honom i famnen eller ha honom på ryggen men absolut inte alltid utan ibland. Antingen står vi still när han vill bli buren eller så får man försöka få upp honom på ståbrädan. Jobbiga, envisa ungar ��
SvaraRaderaJag bär Nils hemma ibland, då han ber om det, när han är sådär lite myssugen. Ute på stan bär jag honom definitivt aldrig, men just den dagen så gav han sig verkligen. Folk tittade liksom på mig, så jag var så illa tvungen. Sedan tittade folk ännu mer när han hängde över min axel, alldeles skogstokig, haha.
Radera