Olle 7 månader

Olle är en riktig upptäckare! Nu har han lärt sig att förflytta sig och det gör han genom att dra sig framåt med armarna och sedan putta lite extra med benen (han står ännu inte på knäna och kryper som "vanligt"), så han kan med andra ord ta sig dit han själv vill och undersöka en massa saker. Det mesta han får tag i stoppar han in i munnen. Imorse hittade jag honom tuggandes på en gammal snustorr pastafjäril som Nils tappat på golvet när han ätit, så han undersöker verkligen allt han får tag på. Han gillar allt som prasslar. När man bär på honom vänder han alltid huvudet åt det håll man går, han måste måste måste verkligen hålla koll på allt och tittar mycket intresserat på allt.

Olle 7 månader.

Han sitter allt bättre. Han sitter självständigt, men är ändå lite ostadig, man kan inte lämna honom sittandes själv då han ibland ramlar bakåt om man inte håller koll. När han sitter så "slänger" han sig gärna framåt för att på så sätt komma på mage då det är just magläge som är favoriten. Att byta blöja och klä på honom kläder är typ omöjligt då han verkligen inte ligger stilla på skötbordet - så fort man lägger honom på rygg rullar han genast över på mage och får han inte göra det så blir han så arg,

Olles idol är helt klart hans storebror. Men lika glad som han är för sin storebror, lika ledsen kan han bli och gråta krokodiltårar och titta på en som att "hur kan ni låta honom göra såhär mot mig?". Det är såklart inte så farligt som han gärna vill få det att se ut, snarare tvärtom, det kan vara så att Nils inte ens nuddat honom innan Olle börjar att pipa. Nils är dock ganska "hårdhänt" med honom, precis så som barn är i Nils ålder, men det är oftast inte just hårdheten Olle reagerar på, det är mer som jag skrivit om tidigare; att han är en liten dramaqueen. 

Att bli kittlad på magen och under armarna är kul tycker Olle, och skrattar högt när man gör tex "det kom en liten mus...". Han skrattar när man gör roliga rörelser och dansar för honom, och han skrattar alltid när Nils skrattar. Olle är en riktigt glad liten prick och ler så fort han får syn på en, han ler med andra ord i princip hela hela tiden. Jag är så glad att han är så go och glad, det är ju inte så längesedan han var ledsen och grinig mest hela tiden. Men det har kanske med ålder att göra; ju äldre de blir desto mer självständiga blir dem och de känner att de kan vara själv en liten stund utan att de blir ledsna. Förut var jag tvungen att bära på honom hela tiden för att han skulle vara nöjd, men numera så "kryper" han iväg på egna små äventyr och är hur glad som helst.

Jag upplever att han är så stor, eller ja, lång. Men när vi var på BVC för ca en månad sedan så var han 66 cm lång, jag trodde att han var 70 cm eller tom ännu längre. Det känns så "litet" då jag själv som sagt upplever han som längre. Storlek 68 är liksom för kort i armarna, så jag blandar storlek 68 och storlek 74 hej vilt. Han har till och med Nils gamla kläder i storlek 74 och vissa 80 och de är bara lite förstora. Och de kläderna i storlek 80 minns jag att Nils hade när han började förskolan, dvs när han var 1 ½ år gammal. Så antingen var Nils miniminimini liten eller så är Olle längre än vad BVC säger eller så har Nils gamla kläder krympt, vilket känns lite märkligt då de snarare borde blivit uttöjda eftersom Nils var en go liten tjockis. Olle har fortfarande storlek 3 på blöjor, så han är smalare än vad Nils var vid samma ålder. Vi ska inte till BVC fören om två veckor, så innan dess vet jag inte om han vuxit megamycket på längden. Förmodligen har han inte gjort det, för det tror jag varje gång vi är på BVC; att han vuxit supermycket, och sedan har han inte det. Nu menar jag alltså inte att Olle är för liten på något vis, det är mer min egen upplevelse att han ser så längre ut än vad han faktiskt är. Han är perfekt precis som han är, och jag ÄLSKAR hans söta utstående "Toker-öron".

Maten funkar fortfarande hur bra som helst; när han vaknar mellan 05-06 på morgonen så ammar jag honom och vi båda somnar om och sover fram till 7-7:30 och sedan går vi upp, och då äter han först vid 09-10-tiden och då ammar jag honom. Vid 12 äter han en halv barnmatsburk och därefter kompletteringsammar jag. Mellan 14-15 ammar han igen och vid 17-tiden äter han en hel barnmatsburk (nästan en hel, oftast blir det lite kvar i botten på tallriken). Sedan vid 19-tiden äter han en portion gröt.

Efter kvällsmaten är det läggdags och då sjunger vi godnatt-visor för honom. Är han då trött så somnar han omgående, antingen i ens famn när man sjunger för honom eller så fort man lägger ner honom i sängen. Är han inte så trött så rullar han runt på mage så fort man lägger ner honom i sängen och han är då inte så nöjd längre. Då brukar ja ta upp honom och börja om godnatt-vise-processen och sedan somnar han i princip alltid efter några minuter. När han sedan somnat så är han väldigt orolig några timmar, och han vaknar flera flera gånger. Jag är ganska lat och tar då upp honom ut sängen och lägger mig i vår säng med honom, och då somnar han innan jag ens hunnit lägga ner honom. Tar man inte upp honom ur hans säng så somnar inte om. Man får ta upp honom och vagga honom till sömns, men men vaknar ofta igen efter en stund och så håller det på så några timmar. När Micke och jag går och lägger oss vid 22-23 har det alltid lugnat ner sig och han sover sedan i sin egen säng. Oftast sover han hela natten i sin säng fram till 05-06 när han vaknar för att äta. Om han vaknar innan dess brukar jag lägga över honom till mig och Micke i sängen och så somnar han på tre röda. Dagtid sover han en ca 30 minuter vid 10-tiden och sedan vid 14-tiden. Men det är lite beroende på om Nils är hemma eller inte. Är Nils hemma så sover han mindre för att jag inte ligger bredvid honom när han sover. Han sover alltså både bättre och längre när man ligger bredvid honom. När han ammar vid 10 och 14-tiden så somnar han alltid, och ska jag då lägga ner honom i hans säng, så vaknar han alltid och somnar därefter inte om.  

På upptäcktsfärd. 

Efter jul tänkte jag börja ta tag i att han ska sova i eget rum och att ge honom riktig frukost när han vaknar istället för att amma honom. Just nu är jag för bekväm, eller snarare lat, för att ta tag i det. Jag tycker att det är så mysigt med morgonamningen och dessutom är det hur skönt som helst att få sova till 07-07:30 varje morgon.