Nytt jobb

Jag har ju helt glömt av att skriva att jag har fått nytt jobb! I oktober satt jag en söndagskväll och skulle bara kolla vad för jobb som fanns utannonserade. Jag kollade mest för skojs skull och hade egentligen inte tänkt att söka något eftersom jag tänkt vara föräldraledig ungefär ett år, dvs till slutet på april. Men, så kom det upp en annons om att det sökte en sjuksköterska till gynakuten. Just gynakuten har jag alltid velat jobba på. Jag har en dröm om att bli barnmorska, och förra året kom jag in på barnmorskeprogrammet i Göteborg, och att komma in på barnmorskeprogrammet är ungefär lika stor chans som att vinna flera miljoner på Lotto, typ. Hur som helst så var jag då tvungen att tacka nej.

Men så satt jag där den där söndagskvällen i oktober, med en ledig tjänst på gynakuten på skärmen.. Annonsen gick ut samma dag, och som sagt var det kväll, så därmed hade jag inte särskilt lång tid på mig om jag ville söka tjänsten. Och självklart ville jag söka! Så jag skrev snabbt ihop en ansökan och skickade! Sedan tog det, vad det kändes som; evigheter, innan jag blev uppringd utav chefen. Jag trodde faktiskt inte att hon skulle ringa eftersom jag var så sent ute med min ansökan. Men hon ringde och ville träffa mig! Så jag förberedde mig bäst jag kunde inför min första riktiga arbetsintervju. Jag har haft många många jobb, men de har jag fått på andra sätt än genom att den vanliga klassiska vägen med personligt brev, CV och intervju osv osv. När jag började på Mölndals sjukhus som undersköterska var jag på intervju, men då hade jag precis haft min praktik på den avdelningen så det var ju lite fusk, de visste ju redan vem jag var. När jag sedan fick jobb som sjuksköterska på ortopeden i Lund så hade jag min "intervju" på telefon eftersom jag då bodde i Örebro och det var väldigt långt att åka till Lund för en intervju. Det var dessutom inte direkt någon intervju, utan snarare ett vanligt samtal.

När dagen för intervjun kom var jag ganska nervös. Sara var snäll och ställde upp och tog Olle och gick en promenad med honom i vagnen under tiden jag skulle på intervju. Intervjun gick bra, och jag var oerhört glad att jag förberett mig så bra som jag gjorde, jag kände mig trygg och bekväm när jag satt där med min blivande chef och en sjuksköterska som jobbade på akuten. Efteråt kändes det mindre bra, det kändes som att jag varit allt för glad och positiv, och att det inte riktigt var m´just mig de sökte. Sedan åkte jag till Stenungsund och hörde inget mer, jag tänkte att de inte valt mig trots allt. En förmiddag när jag satt med en sovande Olle i knäet så ringde min telefon och det var chefen på gyn som ringde och erbjöd mig ett långtidsvikariat på gyn akuten! Jag som trodde att jag inte fått jobbet blev ju oerhört glad!

I torsdags var jag och skrev på papper och blev runtvisad och fick träffa alla mina blivande kollegor. Det kändes verkligen bra och jag är så himla glad att just jag fick denna chans. Jag börjar att jobba i februari, och då är Olle 9 månader. Mikael ska vara föräldraledig fram till augusti 2016, när Olle ska börja på förskolan. Det känns riktigt bra att även Micke får vara föräldraledig så lång tid, och känna på ur fantastiskt det är att få vara hemma med barnen, men även hur tufft och kämpigt det kan vara. Jag har blandande känslor inför att börja jobba "så tidigt", dvs när Olle är 9 månader.. Kommer jag att ångra att jag började jobba så tidigt? Kommer jag att känna att jag gick miste om tiden när han var liten bebis? Det är ju omöjligt att svara på! Men jag vet att jag skulle ångrat mig om jag inte sökt jobbet. Sedan är det ju så att jag arbetar obekväma arbetstider, vilket innebär att jag ibland är ledig mitt i veckorna och även vissa förmiddagar. Dessutom ska ju Olle fortfarande vara hemma! Han ska ju inte börja på förskolan fören han är nästan ett och ett halv år gammal. Så, det känns verkligen som att jag har tagit rätt beslut! Jag har jobbat i Lund fram till nu, och pendlat dit. Detta jobbet är i Malmö, väldigt nära där vi bor så jag kommer att slippa pendla, bara det är toppen! Nu hoppas jag bara att jag får en fast anställning, för det är som sagt ett långtidsvikariat jag har fått, och inte en fast tjänst. Så håll tummarna för mig :)

Första advent

Idag är det första advent och Nils och jag har julpyntat. Vi julpyntade sådär lite lagom med adventsstjärnor i fönsterna, två vita tomtar, och adventsljusstake med levande ljus på köksbordet och en i tv-rummet. Sedan fick Olle och Nils två glittriga silverrenar som jag köpte när jag bodde i Örebro och Nils blev alldeles till sig av lycka, han tyckte att de var så fina!

Jag har förklarat för Nils att julen börjar idag och att det idag är första advent och att man då tänder ett ljus i adventsljusstaken. Varje söndag fram till jul är det advent och då tänder man ytterligare att ljus i ljusstaken och detta tyckte han mycket om har pratat hela dagen om att det är advent idag och att det snart är jul och på jul då kommer jultomten. I år måste vi därmed ha en jultomte, himla kul tycker jag!

Barnfria

Igår var Micke och jag barnfria för första gången sedan Olle föddes. Vi var bjudna på stor 30-års fest och Marianne var snäll och ställde upp som barnvakt. Det var ganska så nervöst att lämna Olle hemma eftersom han är så mammig. Men det hade gått hur bra som helst och han hade somnat och då hade Marianne och Nils haft lördagsmys i soffan. Sedan hade även Nils somnat.

Micke och jag hade jätteroligt och det var verkligen välbehövligt att få vara iväg bara vi två och bara ha sig själv att tänka på. Det var god mat och en massa tal och liveband och en massa dans. Vi åkte dit med ett annat par så vi fick skjuts både dit och hem utav dem. Vi var hemma vid 01-tiden och det var verkligen alldeles lagom sent för en småbarnsförälder.

Jag måste ändå säga att det jag tyckte var allra mest roligt med gårdagen var att så sminka mig och klä mig fint. Jag gjorde en superfin makeup med mörk plomminlila sotning och guld och en massa glitter. Jag hade på mig en ny svart jumpsuit och nya svarta mockapumps. Micke var julfin i röda chinos och mörkblå skjorta med röda detaljer och röd fluga. Jag glömde tyvärr att ta en bild på oss båda.

Olle 7 månader

Olle är en riktig upptäckare! Nu har han lärt sig att förflytta sig och det gör han genom att dra sig framåt med armarna och sedan putta lite extra med benen (han står ännu inte på knäna och kryper som "vanligt"), så han kan med andra ord ta sig dit han själv vill och undersöka en massa saker. Det mesta han får tag i stoppar han in i munnen. Imorse hittade jag honom tuggandes på en gammal snustorr pastafjäril som Nils tappat på golvet när han ätit, så han undersöker verkligen allt han får tag på. Han gillar allt som prasslar. När man bär på honom vänder han alltid huvudet åt det håll man går, han måste måste måste verkligen hålla koll på allt och tittar mycket intresserat på allt.

Olle 7 månader.

Han sitter allt bättre. Han sitter självständigt, men är ändå lite ostadig, man kan inte lämna honom sittandes själv då han ibland ramlar bakåt om man inte håller koll. När han sitter så "slänger" han sig gärna framåt för att på så sätt komma på mage då det är just magläge som är favoriten. Att byta blöja och klä på honom kläder är typ omöjligt då han verkligen inte ligger stilla på skötbordet - så fort man lägger honom på rygg rullar han genast över på mage och får han inte göra det så blir han så arg,

Olles idol är helt klart hans storebror. Men lika glad som han är för sin storebror, lika ledsen kan han bli och gråta krokodiltårar och titta på en som att "hur kan ni låta honom göra såhär mot mig?". Det är såklart inte så farligt som han gärna vill få det att se ut, snarare tvärtom, det kan vara så att Nils inte ens nuddat honom innan Olle börjar att pipa. Nils är dock ganska "hårdhänt" med honom, precis så som barn är i Nils ålder, men det är oftast inte just hårdheten Olle reagerar på, det är mer som jag skrivit om tidigare; att han är en liten dramaqueen. 

Att bli kittlad på magen och under armarna är kul tycker Olle, och skrattar högt när man gör tex "det kom en liten mus...". Han skrattar när man gör roliga rörelser och dansar för honom, och han skrattar alltid när Nils skrattar. Olle är en riktigt glad liten prick och ler så fort han får syn på en, han ler med andra ord i princip hela hela tiden. Jag är så glad att han är så go och glad, det är ju inte så längesedan han var ledsen och grinig mest hela tiden. Men det har kanske med ålder att göra; ju äldre de blir desto mer självständiga blir dem och de känner att de kan vara själv en liten stund utan att de blir ledsna. Förut var jag tvungen att bära på honom hela tiden för att han skulle vara nöjd, men numera så "kryper" han iväg på egna små äventyr och är hur glad som helst.

Jag upplever att han är så stor, eller ja, lång. Men när vi var på BVC för ca en månad sedan så var han 66 cm lång, jag trodde att han var 70 cm eller tom ännu längre. Det känns så "litet" då jag själv som sagt upplever han som längre. Storlek 68 är liksom för kort i armarna, så jag blandar storlek 68 och storlek 74 hej vilt. Han har till och med Nils gamla kläder i storlek 74 och vissa 80 och de är bara lite förstora. Och de kläderna i storlek 80 minns jag att Nils hade när han började förskolan, dvs när han var 1 ½ år gammal. Så antingen var Nils miniminimini liten eller så är Olle längre än vad BVC säger eller så har Nils gamla kläder krympt, vilket känns lite märkligt då de snarare borde blivit uttöjda eftersom Nils var en go liten tjockis. Olle har fortfarande storlek 3 på blöjor, så han är smalare än vad Nils var vid samma ålder. Vi ska inte till BVC fören om två veckor, så innan dess vet jag inte om han vuxit megamycket på längden. Förmodligen har han inte gjort det, för det tror jag varje gång vi är på BVC; att han vuxit supermycket, och sedan har han inte det. Nu menar jag alltså inte att Olle är för liten på något vis, det är mer min egen upplevelse att han ser så längre ut än vad han faktiskt är. Han är perfekt precis som han är, och jag ÄLSKAR hans söta utstående "Toker-öron".

Maten funkar fortfarande hur bra som helst; när han vaknar mellan 05-06 på morgonen så ammar jag honom och vi båda somnar om och sover fram till 7-7:30 och sedan går vi upp, och då äter han först vid 09-10-tiden och då ammar jag honom. Vid 12 äter han en halv barnmatsburk och därefter kompletteringsammar jag. Mellan 14-15 ammar han igen och vid 17-tiden äter han en hel barnmatsburk (nästan en hel, oftast blir det lite kvar i botten på tallriken). Sedan vid 19-tiden äter han en portion gröt.

Efter kvällsmaten är det läggdags och då sjunger vi godnatt-visor för honom. Är han då trött så somnar han omgående, antingen i ens famn när man sjunger för honom eller så fort man lägger ner honom i sängen. Är han inte så trött så rullar han runt på mage så fort man lägger ner honom i sängen och han är då inte så nöjd längre. Då brukar ja ta upp honom och börja om godnatt-vise-processen och sedan somnar han i princip alltid efter några minuter. När han sedan somnat så är han väldigt orolig några timmar, och han vaknar flera flera gånger. Jag är ganska lat och tar då upp honom ut sängen och lägger mig i vår säng med honom, och då somnar han innan jag ens hunnit lägga ner honom. Tar man inte upp honom ur hans säng så somnar inte om. Man får ta upp honom och vagga honom till sömns, men men vaknar ofta igen efter en stund och så håller det på så några timmar. När Micke och jag går och lägger oss vid 22-23 har det alltid lugnat ner sig och han sover sedan i sin egen säng. Oftast sover han hela natten i sin säng fram till 05-06 när han vaknar för att äta. Om han vaknar innan dess brukar jag lägga över honom till mig och Micke i sängen och så somnar han på tre röda. Dagtid sover han en ca 30 minuter vid 10-tiden och sedan vid 14-tiden. Men det är lite beroende på om Nils är hemma eller inte. Är Nils hemma så sover han mindre för att jag inte ligger bredvid honom när han sover. Han sover alltså både bättre och längre när man ligger bredvid honom. När han ammar vid 10 och 14-tiden så somnar han alltid, och ska jag då lägga ner honom i hans säng, så vaknar han alltid och somnar därefter inte om.  

På upptäcktsfärd. 

Efter jul tänkte jag börja ta tag i att han ska sova i eget rum och att ge honom riktig frukost när han vaknar istället för att amma honom. Just nu är jag för bekväm, eller snarare lat, för att ta tag i det. Jag tycker att det är så mysigt med morgonamningen och dessutom är det hur skönt som helst att få sova till 07-07:30 varje morgon. 

Snö

Här i Skåne är vi inte direkt bortskämda med några vita vintrar.. Tyvärr väldigt tråkigt enligt mig då jag älskar snö (när den får ligga, jag tycker inte om slask), så det passade mig ypperligt att bo i Örebro, där hade vi precis lagom med snö hela vintern.

Igår förmiddag började det att snöa, och sedan har det fortsatt och det är ju såå mysigt när det snöar! Stora stora flingor har sakta dalat ner, och la sig faktiskt som ett vitt täcke på marken (dock var det slask underst). Jag fick såna julfeelings nu när det snöar och jag längtar verkligen till jul nu!

Olle, Nils och jag är förkylda. Mest Nils, han hade 39,7 nu när jag tog tempen för en timme sedan. Olle är mest snorig, och jag känner mig halvkass och snoret rinner. När Nils har feber är han en riktigt pratkvarn. För en stund sedan sa han "jag funderar på varför jag funderar så mycket", haha, han är för söt!

Hahaha, sämsta bilden ever på vårt vinterväder! Jag tog ingen bild på snön igår tyvärr, och nu är det inte så fint som det var igår, så därför blev det ingen idyllisk vintervit bild här.

Skratt

Nils säger så otroligt roliga saker just nu. De senaste är att han säger "pappa har sagt" - om precis allt. Det kan vara allt från "pappa har sagt att jag vill ha en Piggelin" till "pappa har sagt att mössan ska sitta åt detta hållet". Nils är fenomenal på alla bilmärken och kan redan när han bara ser ena sidan på en bil ibland tala om vilket märke det är, det kan inte ens jag.. Igår när vi var på väg hem från förskolan ser han en svart bil och frågar mig "vilken bil är det?" Och jag svarar "det är en Peugot". Då säger Nils "nä, pappa har sagt att det inte är en Peugot", fast det var ju just en Peugot.

På kvällen när vi sitter och äter middag tillsammans hela familjen så berättar jag för Mikael att Nils säger "pappa har sagt" till allt i typ en och en halv veckas tid och så berättar jag historian om Peugoten. Då säger Nils "han har sagt och pekar på pappa" och så kan jag knappt hålla mig för skratt då det lät så gulligt eftersom han inte sagt "han" tidigare om en annan person utan istället använder personens namn. Sedan säger Nils "pappa har sagt att bilen med ett lejon inte är en Peugot", jag visste inte ens att han visste att det var ett legon i Peguots bilmärke. Och Micke svarar att han visst sagt att märket som har ett lejon heter just Peugot. Då blir Nils nöjd och vi alla förstår att det är Peugot-uttalet han menar. Jag säger Peugot med "sh" och Micke med "ch". Och jag kan verkligen inte hålla mig för skratt. Jag skrattar så jag knappt får någon luft och så tittar jag på Micke som även han skrattar för fullt. Så Micke, Nils och jag sitter och skrattar så att vi alla har ont i magen, och så vänder jag mig mot Olle och ser att där sitter vår lilla 6-månaders bebis och ler som en sol och skrattar även han, fast han fattar ju inte vad vi andra skrattar åt, han skrattar glatt ovetande ändå och det får mig att skratta om möjligt ännu mer. Det var en sån härlig stund och alla var såå nöjda och glada. Det är så svårt att återberätta en sån här historia, det är ju bara roligt när man själv deltagit i den, men jag ville ändå få ner denna härliga historia :)

Syskonlek

Ju äldre Olle blir, desto lättare blir det för mig att mer "hänga med" och låta dem "leka" själva. De lekar ju givetvis inte tillsammans, eftersom de är milslång skillnad mellan dem åldersmässigt, men Nils leker med sina bilar och Olle ålar efter Nils bilar. Ibland får Olle lov att leka med dem, oftast tar Nils ifrån han dem, och då säger jag alltid till honom att han får ge Olle en bil som han får ha och alla blir nöjda. Nils leker mycket själv, särskilt när det är bilar han leker med. Olle är nöjd så länge det finns en sak att stoppa i munnen, sedan spelar det inte så stor roll om det är en bil eller en kloss etc. Han älskar att observera storebrorsan och vill ju som sagt gärna ha hans leksaker. Han kryper inte ännu, men han ålar sig effektiv framåt och kommer alltid dit han vill. Han liksom puttar sig framåt med benen, precis som när man kryper, fast att han inte står upp på knäna. Så krypet är definitivt på gång. När han ligger på mage och grejer med något så åker "sugpropps-foten" direkt i golvet och han är oerhört stadig.

Nils leker med sin snickarbil och Olle försöker glatt att också han få tag u just snickarbilen. 

Kolla in den lilla leksaks-terroristen i bakgrunden, haha! 

Nils busar med Olle som glatt är med i buset.

Min stora fina Nisseman!

Så oroligt lik sin morfar, dock verkar det bara vara jag som ser just den likheten. 

Upptäckaren Olle.

Ollemannen, som Nils har börjat kalla sin lillebror för.

Idag har varit en oerhört harmonisk dag. Vi skulle ha gått till öppna förskolan, men innan vi hunnit dit så var det fullt, vilket innebär att man inte får komma in. Så vi promenerade bort till biblioteket istället och läste en massa böcker. Nu kör vi lite billek hemma och om en timme ungefär ska vi på familjerytmik.

Mat och äta lite själv

Olle älskar att stoppa saker i munnen. Så fort han greppar om något åker det direkt in i munnen, det är ju precis så det ska vara i den här åldern, Nils var likadan. Med Nils var jag lite feg och gav honom aldrig mat att tugga på när han var så liten som Olle är nu. När vi andra äter, och Olle kanske precis ätit innan, eller ska ammas efter vår middag, så får han alltid något att tugga på. Ofta är den en majskrok eller ett rån, eller en gurkbit etc. Han älskar att sitta och tugga på något gott. När jag själv äter och stoppar gaffeln i munnen tittar han med stora ögon efter gaffeln som flyttas från tallriken till min mun. Han gapar stort för varje sked han får när man matat honom - han älskar verkligen att äta. Det finns inget som han ännu ratat i matväg.

Som det är nu äter han en halv burk med "burkmat" till lunch och resten till middag. Till kvällsmat äter han en hel porton gröt. Efter lunch och middag "kompletteringsammar" jag honom, och givetvis ammar jag honom mellan dessa mål. Han må älska att amma (alltså, han älskar verkligen det!), men han tappar oerhört lätt fokus om det är något som låter etc. Så att amma honom när man inte är hemma och kan gå undan lite grann är i princip omöjligt. Om jag inte minns helt fel var det likadant med Nils i samma ålder. Med Nils ville jag sluta amma fortast möjligt, så känner jag inte denna gång. Då ville jag bara ha min kropp tillbaka, och bli mer fri. Nu med andra barnet vet jag att det är en så kort period under ens liv, och det är mysigt att få en lugn stund med bara ett av barnen. Så det känns ganska vemodigt att vi håller på att trappa ned amningen, och att han så lätt störs vid amningen.

Smaskigt med rån. 

Alltså, jag må vara partisk, men alltså min bebis är såå söt! 

Utvecklingssamtal

Imorse var vi på utvecklingssamtal med Nils. Så himla roligt att få höra hur han är på dagis och se bilder och filmer på vad de gör. De berättade att han är långt fram med språk och kommunikation, att han är en bra ledare (det hade jag ingen aning om, och frågade därför om det var pga av att han är en av de äldsta barnen, men de sa att han är sådan som person) och att han är en god kamrat, att han vet vad som är rätt och fel och kan "rätta andra" och säger till när någon är dum mot de mindre barnen, att han tycker mycket om att leka med duplo, bilar och lera och att leka alldeles själv med bilar. Utomhus leker han gärna med andra barn, men just i sina billekar vill han gärna vara själv och leka, och det talar om om för de andra barnen utan problem, men utan att för den skull tala om det på ett "dåligt sätt". De berättade att han gärna svarar först på alla deras frågor etc de har under samlingsstunderna, att han är otroligt lätt och snabblärd, att han kan så mycket mer än de andra barnen, så de får "hålla tillbaka" honom lite grann så att de andra barnen också får chans. Han är ju en av de äldre på sin avdelning så det är ju inte så konstigt att han kan lite mer.

På förskolan är han mycket bestämd, precis som hemma, men där gör han som pedagogerna säger. Kommer det någon ny personal testar han alltid denne och försöker att få sin vilja igenom. De kan inte alls känna igen det Mikael och jag berättar om hur det är hemma.

På väg till dagis.

På väg hem från dagis, precis innan påklädning.

I februari nästa år ska hela förskolan flytta in i nya lokaler, som det är nu är det ett "barackdagis", dvs en tillfällig lösning. Då kommer Nils att vara tre år, och egentligen ska ha då byta till en avdelning med äldre barn. Men i och med att det blir en flytt till ett helt nytt dagis så vill pedagogerna att han och alla de andra barnen (även de som är lite äldre precis som Nils) ska flytta gemensamt och att alla ska gå kvar till hösten 2016, detta för att det ska bli en trygghet för alla. När jag fick detta berättat för mig kände jag inte alls att det var en särskilt bra idé eftersom att han är så långt fram i sin utveckling. Både Mikael och jag var rädda att han inte skulle kunna utvecklas lika mycket om han gick kvar i en grupp med mindre barn. Men nu idag efter utvecklingssamtalet så har vi tänkt om, och tror att det kommer att bli jättebra att han går kvar några månader extra och får den tryggheten med den personal och de kompisar han redan känner. Dessutom kommer de att börja med "egna" aktiviteter med de äldre barnen som tex inte sover så länge som de mindre barnen gör. Vi är verkligen supernöjda med Nils förskola och hans avdelning och de pedagoger som arbetar där. Det märks verkligen att de följer läroplanen och gör en massa annat skoj utöver den. Vi märker att Nils tycker mycket om att vara på förskolan och att personalen tycker mycket om honom.

I januari detta året fick han byta avdelning då det strukturerade om barnen på förskolan. Det blev inte alls bra för Nils, och han fick ny personal och nya kompisar och ingen inskolning.. Vi märkte stor skillnad på Nils, som inte ville gå till förskolan och från att ha haft superlätta lämningar så blev det långa långa lämningar med mycket gråt. Jag hade ständigt ont i magen och var verkligen rädd att han inte trivdes där eftersom han blev så förändrad när han var där.. Men så fick jag vara med en dag på förskolan och se hur det arbetade där och vad de gjorde om dagarna och jag fick lära känna personalen och då såg jag att Nils hade det hur bra som helst där. Och allt eftersom så märkte vi alla skillnad på honom (både Micke och jag och personalen) och vi såg hur han började trivas och blomma ut. Så utav den anledningen så känns det verkligen verkligen bra att han flyttar med sin avdelning till den nya förskolan och får byta avdelning först till hösten.

Första dagen på förskolan, inskolning med pappa. Bilden är tagen i april 2014. 

Bild från en av de tre inskolningsdagarna i april 2014.

Bild från en av de tre inskolningsdagarna i april 2014.

Bild från en av de tre inskolningsdagarna i april 2014.

Bild från en av de tre inskolningsdagarna i april 2014.

När jag ser på dessa bilder så inser jag hur stor han har blivit på så kort tid. Det är bara ett och ett halvt år sedan dessa bilder är tagna, och på bilderna så är han ju fortfarande en bebis. Visserligen en stor bebis, men ändå.

Too Faced Chocolate Bar Eyeshadow Palette

 Nu när jag fyllde år för ett par veckor sedan fick jag även den här underbara ögonskuggspaletten från Too Faced. Den har nästan allt en perfekt ögonskuggspalett ska ha. Det den enligt mig saknar är, en mat svart skugga. Paletten har både matta och skimriga skuggor i allt från ljusa till mörka nyanser. Mest av allt tycker jag om den plommonlila färgen som är perfekt att ha nu på hösten, särskilt när man som jag, har gröna ögon. Just den plommonlila framhäver det gröna i ögonen. Jag har kombinerat den plommonlila med den cremevita, den frostiga ljusrosa, den varma ljusbruna samt den varma skimriga bruna.

Skuggorna är lättapplicerade, lättsuddade och sitter sedan där de ska. Dessutom luktar paletten ljuvligt av choklad, vilket kanske låter konstigt, men de luktar faktiskt gott och doften försvinner ganska fort när man applicerat skuggorna.

Jag är såå glad att jag fick denna och jag har använt den flera gånger sedan jag packade upp den, och då använder jag i princip aldrig ögonskugga till vardags, så det är ett mycket gott betyg.

Too Faced Chocolate Bar Eyeshadow Palette.

Paletten ser ut som en chokladkaka.

Sharon Farell har gjort två Youtubevideos med sammanlagt sex olika looker med just Too Faceds Chocolate Bar palette. Vill du ha grym inspiration ska du definitivt kolla in de här två videorna, den första där hon gör tre vardagslooker, och den andra där hon gör tre smokey-looker.

Kort hår

Såhär kort hår som jag har nu, det har jag aldrig haft. Men det känns bra, även om jag allra allra helst hade velat ha långt hår. Nu när nästan allt hår jämnlågt. Tidigare var luggen kortare i flera olika etapper. Det är fortfarande luggen som är kortare, men det är precis alla längst fram. Jag har tappat en massa hår framme i luggen nu när jag ammar och jag har börjat få en snygg 80-tals-lugg, som vissa kvinnor fortfarande envisas med att ha, ni vet där luggen står rakt upp och resten av håret är lite som en hockey-frilla.

Såhär ser jag iallfall ut i håret nu. På bilderna ser det längre ut än vad det är i verkligheten. Det är kortare bak i nacken och så ville jag ha det för när håret får självtorka så böjer sig håret där fram liksom lite framåt vilket gör att det ser kortare ut. Dessutom tycker jag att det är snyggat att klippa upp nacken så att det blir lite mer av en frisyr.

Tunga och tuffa veckor

Det är prick två veckor sedan jag skrev här på bloggen senast. Det har helt enkelt inte funnits någon tid till skrivandet och jag har varken orkat eller prioriterat det. Nils är inne i period med helt galen bestämdhet och envishet.. Jag kommer att bli gråhårig i förtid om det ska fortsätta såhär. Det är såå jobbigt. Givetvis måste det vara oerhört jobbigt för honom som måste göra precis allt tvärtom, jobbigt för honom att ständigt vara sur och arg och ledsen, jobbigt för honom att säga nej till allt och att ständigt ha konflikter om precis allt (och då menar jag verkligen ALLT). Han får inga utbrott etc, utan han är bara så sinnessjukt bestämd och envis och allt måste göras på hans sätt annars blir det ett himla liv.. Detta är ju jobbigt och påfrestande även för mig som är hemma med honom dygnet runt. Först var i i Stenungsund en och en halv vecka, dvs, då var han inte på dagis under den tiden och jag hade ingen som kunde hjälpa eller avlasta mig under den tiden. Sedan när vi kom tillbaka till Malmö så var det två-dagars-vecka på dagis och veckan efter det (dvs förra veckan) var det stängt en av de tre dagar han skulle gå, så därför gick han bara två dagar då den veckan också, och nu denna veckan är det återigen två-dagars-vecka. Jag hinner liksom aldrig "ladda om" och få ny energi och vara en bra mamma som inte dras med i hans envishet.. Istället blir det mycket bråk och gap och skrik och ännu mera dåligt samvete. Nils får inte den uppmärksamhet och tid han behöver för lek osv eftersom all min tid går åt till att stävja bråk, undvika konflikter, tjafsa och förklara och motivera and so on.. Olle får ju heller inte det han behöver, eftersom all tid läggs på alla dessa, ursäkta uttrycket, jävla konflikter. Jag är helt slut både psykiskt och fysiskt. Jag känner mig som världens absolut sämsta mamma, och det känns som att allt jag gör är fel eller blir fel. Nils är som en liten terrorist som måste göra uppror mot precis allt. Jag älskar ju honom och Olle överallt på detta jordklot. Jag bara önskar att han var lite mer harmonisk, och lite mindre trotsig 3-åring / sur tonåring.

Olles prickar och utslag är tillbaka. Jag har tjatat och tjatat och tjatat på både BVC och allergimottagningen. Så igår fick han tillslut äntligen lämna blodprover för att se eventuella allergier och han fick nya salvor utskrivna. Vi var på allergimottagningen halva förmiddagen eftersom vi fick vänta 40 minuter på doktorn, och sedan ännu längre efter besöket för att få med oss blodprovsremissen och smörjschema osv. Men, det gjorde faktiskt inget, för Nils hade så himla roligt med clownerna som är där varje dag på barnkliniken och leker med barnen, och  Olle och jag blev så oerhört väl omhändertagna av en sjuksköterska som jag tidigare pratat med i telefon. Hon gav mig en massa råd och tips och sa att det bara var att ringa om det var något. Ja, så nu kan man säga att vi återigen står på ruta ett med Olles eventuella allergier - jag oooorkar inte! Det är så jobbigt att ständigt behöva tjata och känna sig till besvär för att man ska få något gehör från vårdens sida.

Dessutom fick jag ryggskott för en vecka sedan och kunde inte gå och röra mig ordentligt, och att då bära på Olle och även Nils (som ofta säger "bääääär mig!") gjorde ju inte direkt att min rygg blev bättre.. Sedan blev jag förkyld i fredags och ja, ni fattar själva - det har inte varit några bra senaste veckor...

Ett halleluja-moment förra veckan när båda pojkarna somnade och sov samtidigt!  

Det händer faktiskt inte bara negativa saker! Olle är så go nu för tiden, och är för det mesta superglad och skrattar och ler. Han är som en liten kålmask och rullar runt på golvet - lägger man honom på ett ställe tar det honom några sekunder att förflytta sig någon helt annan stans. Han äter på bra med maten och jag har slutat helt att nattamma honom. Så han sover från 19-tiden till 06 ungefär. Han vaknar i princip aldrig under nätterna utan sover på bra, inte ens ett enda napp-in-stopp behöver man göra!

Mina tre killar på farsdag. En bra och mysig dag hade vi.