Nils-tid

Nils och jag var på bio i förmiddags. Han har pratat sedan en vecka tillbaka om att han vill gå på bio, och det kändes som en perfekt aktivitet för oss. Nils-och-mamma-tid, dvs hänga bara vi två. En lagom stund, då jag vet att Olle inte kommer att vilja äta under just den stunden. Dessutom fick ju Olle och Micke tid med varandra bara de två under den tiden vi var borta. Så vi cyklade in till stan, Nils och jag. Och vi hämtade ut biobiljetterna och han fick själv välja snacks till bion, han valde "poppels" som han av någon märklig anledning kallar popcorn för. Och så lämnade han sin biljett till killen som river biljetter och så gick vi in i salongen och han viskar till mig "på bion måste man vara tyst". Min stora lilla kille, så kär, så kär (väldigt skånskt uttryck, men det är precis det han är!). Vi såg Alfons, och det var tre filmer på ca 15 minuter per film och han satt blickstilla och tittade och åt sina poppels.

Helt inne i filmen.

Efter bion gick vi till leksaksaffären och tittade. Bara tittade (faktiskt).

När vi kom hem lagade vi mat och han vägrade som vanligt att äta. En sked med tacopaj åt han, sedan ville han inte ha mer, och så är det i 99 av 100 fall. Det är så tråkigt att tjata och han behöver ju äta, så han fick sitta kvar vid bordet till han ätit upp. Han hann dock somna innan han åt upp sin mat. Så när han vaknade en stund senare så hade han fattat vinken; han skulle inte få gå från bordet fören maten var uppäten. Så han åt upp sin mat och var på ett strålande humör. Denna berg-och-dalbana med en 2,5-årings humör alltså. Jag kommer att bli gråhårig i förtid, haha! Men samtidigt som det är jobbigt att han kan vara arg som ett bi och envis som en åsna, så han är så himla underbar däremellan. Och när han är arg och envis så kan man skratta åt det ibland också, för även det har sin charm ibland. Han gör och säger ju så kära saker (japp, där kom det skånska uttrycket igen) och hjärtat smälter flera gånger om. Förut idag satt han med lillebror och kramade honom och så sa han "jag älskar dig" på samma sätt som jag brukar säga till honom (som jag brukar säga till Nils alltså). Igår sa han till en kille som körde moppe utan hjälm "du har glömt din hjälm", och om jag säger som såhär; att om jag hade sagt samma sak till killen så hade jag fått mig en rak höger, eller två (vi har ju ett visst klientel nere på vår gata....). Han är så klok och snäll min Nils. Igår när jag hämtade honom från föris så berättade en av pedagogerna att han hade lekt med ett utav barnen som, citat; "har sociala problem" och Nils hade varit så tålmodig och snäll och förklarat och väntat. Det är inte riktigt så jag ser honom här hemma med tex lillebror, så det gladde mig verkligen, för då har vi gjort något rätt här i världen iallafall.