Stackars min fina lilla Nils, han blir inte mycket bättre.. Det har varit oroliga dagar och nätter sedan vi kom hem från sjukhuset. Vi åkte ju hem på permission för att se om han började dricka när han väl kom hem, vilket det verkade som att han gjorde så därför blev vi utskrivna. Men han ville inte dricka eller äta sedan, och han var fortsatt hängig och trött och stundtals låg han på någons mage i soffan och bara tittade eller blundande.. Han har totalvägrat att dricka, inte ens saft eller juice eller glass har han velat ha. Nattetid har vi kunnat ge honom dricka när han sovit, då har han druckit saft med sugrör och druckit fort, precis som att han var jättetörstig. Så vi har flera gånger varit på väg att åka till barnakuten, två gånger har vi packat en väska med det viktigaste och klätt på oss ytterkläderna, och då, då, helt plötsligt så blir han hur pigg som helst och dricker lite grann. Därför har vi fått avvakta flera gånger.. Det har varit oerhört jobbigt då jag inte vetat hur jag ska förhålla mig till om vi skulle åka tillbaka till Malmö eller inte eftersom det tar ungefär sex timmar att åka från Stenungsund till Malmö med alla tågbyten.. Men så igår förmiddag, precis som alla förmiddagar sedan vi kom hem från sjukhuset så var Nils pigg (en stund varje förmiddag och kväll så har han blivit pigg och lekt lite lite grann) och drack lite saft så då bestämde vi oss att åka hem till Malmö och sätta oss på barnakuten där ifall han återigen blev hängig och inte ville dricka.
Nils sov sig igenom hela tågresan och ville såklart inte dricka något. Så att så fort vi kom till Malmö gick vi till barnakuten. Där hade han återigen feber (som tur var bara 38,1), hög andningsfrekvens och hög puls. Så han fick hjälp fort. Återigen fick han adrenalininhalation och man tog en massa prover. Det visade sig att han har dubbelsidig öroninflammation och svamp i hela munnen, så det är ju verkligen inte konstigt att han inte vill äta och dricka! Han fick två antibiotika utskrivna och ska fortsätta med Alvedon, nässpray och spolning av näsan med natriumklorid. Alla prover förutom CRP såg bra ut och de tog även syra-bas-balansen såg bra ut, trots att han inte äter något och knappt dricker något. Andningen blev bättre av adrenalininhalationen och eftersom alla prover såg bra ut så fick vi åka hem inatt. De förklarade att man inte vill sätta dropp på ett barn som har de problemen som Nils har då vätskan kan sätta sig på lungorna och eftersom alla prover såg bra ut så sa de att det är bara att fortsätta att kämpa med att få i honom vätska. Några direkta riktlinjer för hur mycket han skulle dricka kunde de inte ge, så länge han har urinproduktion så var det okej, och det höll läkaren fast vid även då jag berättade hur lite han drack per dygn.
Nils har sovit bra inatt. Han sover mellan oss i vår säng då han absolut vill ligga på någons mage eller tätt tätt intill. Och det känns tryggt för oss att ha honom nära när han är så sjuk som han är. Nu idag har han varit betydligt piggare jämfört med de senaste dagarna. Han har druckit relativt bra idag och till och med ätit en lussebulle och lite ostsmörgås på morgonen så nu hoppas jag verkligen att det vänder!
Men fy tusan, han är ju hur sjuk som helst! Räckte det inte med Rs-virus och lunginflammation? Jag hade varit supernervös och orolig, vet inte vad jag gjort om han vägrat dricka... Förstår att ni också är oroliga men det måste kännas bra att vara sjuksköterska ändå? (Eller är du som en bekant som är sjuksköterska på jobbet och hemma bara mamma?) På ett sätt är det väl skönt att vara hemma men samtidigt känns det lite konstigt att han är tillräckligt frisk för att inte bli inlagd eftersom han verkar så påverkad och medtagen.
SvaraRaderaHoppas hoppas att det fortsätter att gå åt rätt håll nu då menbpde mat, dryck, kisseri och sjukdomar.
Nu tror jag att det håller på att gå åt rätt håll :) Idag har han druckit bättre och ätit lite yoghurt, några blåbär, en lussebulle och ganska mycket pasta och ett par bitar falukorv och det är ännu bara eftermiddag.
RaderaDet har varit mest jobbigt att vara ssk eftersom hag vet ju hur mycket en person behöver få i sig vätskemässigt och eftersom Nils inte kommit upp i det så har jag varit oerhört orolig. Jag vet normalvärden på olika parametrar och jag vet mycket väl hur ett barns välmående ska se ut. Jag har flera gånger ringt 1177, vårdcentralen osv osv och fått samma svar av alla; att det bara är att fortsätta kämpa. Jag har nog varit mest orolig av alla eftersom jag vet mer än de andra i familjen, och ibland har det varit lugnande att de inte varit lika oroliga som jag. Igår fick jag en kommentar här på bloggen om varför vi inte sökte till akuten tidigare.. Och jag blev så oerhört sårad utav den kommentaren. Om den personen bara visste hur mycket energi och jobb jag lagt ner på att få i Nils vätska osv och hur många många gånger jag ringt till sjukvården och fått samma svar...... Hur många gånger vi tvingat i honom vätska och medicin (fyy faaan vad ont det gör i mammahjärtat att behöva tvinga sitt barn - men det är ju för barnets bästa!!). Jag kände mig som världens sämsta mamma och har fortfarande ont i magen efter den kommentaren. Kanske var fegt av mig, men jag tog bort den på en gång, ville inte se den nåt mer och påminnas om hur dålig mamma jag är, TROTS att jag VET att jag gjort ALLT jag kunnat. Hade det varit jag som jobbade som ssk hade jag agerat helt annorlunda än det sätt sjukvården hanterade Nils, men jag jobbar inte med barn, så jag måste ju lita på att deras omdöme och deras beslut är det enda rätta!
Hoppas att ni hade en mysig nyårsafton :)
God fortsättning och kram!
Du är ingen dålig mamma och du är ju den överlägset bästa mamman åt Nils eftersom du känner honom bäst. Vilken himla dum kommentar!!!! �� Försök skaka av dig det eftersom det inte stämmer, men tråkigt att läsa såklart....
SvaraRaderaDet är klart att du vill hans bästa och gör allt för att han ska må bra. Tänkte inte på att det kunde vara en nackdel att vara ssk och liksom veta för mycket också. Tänkte mer att du hade läget under kontroll eftersom han trots allt drack lite lite och uppenbarligen kissade. Måste varit jobbigt att ringa gång på gång och "bli lugnad" fastän det du vet genom jobbet talade för motsatsen då. Det är väl ingen som inte vill sitt barns allra bästa?! Och vad jobbigt att tvinga i honom vätska när han inte förstår att det är för hans skull. Det där mammahjärtat är ett känsligt hjärta...
Sköööööööööööööönt att det verkar ha vänt nu.
Detta gjorde ni bra!
Kram kram kram
Tack tack tack :) Och tack igen, precis vad jag behövde höra <3
Radera