Under de ca 5 minuterna vi var inne hos läkaren så fick jag Trombyl utskrivet, men utan någon vidare förklaring till varför jag ska ta dem, inte hur jag ska ta dem, när osv osv.. Det lilla jag fick veta var att anledningen var att Nils var så liten då han föddes och att Trombyl motverkar proppar i placenta. Men bara någon minut innan hade han ju sagt att allt var normalt under förlossningen, allt var som det skulle med både Nils och mig.. Det kändes inte bra att gå därifrån, eftersom jag inte fått reda på något, förutom att jag troligtvis kommer få samma smärta igen men då kommer man inte att snitta mig. Han frågade aldrig mig vad jag ville, eller hur jag kände. Så att få Trombyl utskrivet när han uppenbarligen inte hade någon vidare koll kändes inget vidare. Jag ska på återbesök i vecka 25 och vecka 32 och då kommer de göra flödesmätningar, och det är jag oerhört tacksam för (man kan ju dock undra varför de ska göra det, om nu allt var så himla normalt med min förra graviditet och denna graviditeten....).
torsdag 4 december 2014
Besök på specialistmödravården
Efter RUL:et igår hade jag tid på specialistmödravården. Jag hade skrivit en liten lapp med saker jag undrade över, just för att inte glömma något. När vi kom in till läkaren så visade han inget intresse överhuvudtaget för att samtala eller förklara för oss. Det enda han ville förmedla var att "allt var normalt med Nils under förlossningen" och att "allt gick precis som det skulle under förlossningen". Så var ju självklart inte fallet och jag försökte på flera olika sätt att tala om det för honom men då kontrade han med något som hela tiden var normalt. Jag frågade om han hade någon aning vad den plötsliga smärtan som jag upplevde var för något, och det visste han inte, men det förstår jag! Men att säga att "det mest troligt kommer att bli samma sak igen vid nästa förlossning" och sedan säga "det var kanske njursten", det känns varken seriöst eller särskilt engagerat. Jag frågade vad man skulle göra om smärtan kom igen och fick då till svar "att man skulle smärtlindra". Jag försökte då förklara att det inte var vilken smärta som helst, jag hade värkar samtidigt som den andra smärtan och det skulle inte för något i världen gå att smärtstilla just den smärtan (det var iallafall så jag upplevde det just då), och därför undrade jag om man skulle snitta igen. Men enligt honom så skulle man inte göra det. Det var ingen diskussion om saken, det bara var så. Då förklarade jag att i samband med den kraftiga smärtan så gick Nils hjärtljud ner helt och hans CTG var patologiskt redan då vi satte var våra fötter på förlossningen, då sa han att det hade tagit prover och att "de var normala", vilket de inte alls var om man läser i min journal, och att hjärtljuden gick ner så mycket kunde bero på att "navelsträngen fastande"... Så alltså var det njursten exakt samtidigt som navelsträngen fastande som gjorde att jag katastrofsnittades...... Det tror jag inte på överhuvudtaget! Självklart förstår jag att han inte kan ge någon orsak till att det blev katastrofsnitt, men då kan man iallafall vara ödmjuk och ge olika förslag på vad det skulle kunna ha varit och inte bara påstå att "allt var normalt". Jag försökte på fler olika sätt att få honom att förstå mig men det enda han ville var att vi skulle gå så att besöket skulle vara över.
Under de ca 5 minuterna vi var inne hos läkaren så fick jag Trombyl utskrivet, men utan någon vidare förklaring till varför jag ska ta dem, inte hur jag ska ta dem, när osv osv.. Det lilla jag fick veta var att anledningen var att Nils var så liten då han föddes och att Trombyl motverkar proppar i placenta. Men bara någon minut innan hade han ju sagt att allt var normalt under förlossningen, allt var som det skulle med både Nils och mig.. Det kändes inte bra att gå därifrån, eftersom jag inte fått reda på något, förutom att jag troligtvis kommer få samma smärta igen men då kommer man inte att snitta mig. Han frågade aldrig mig vad jag ville, eller hur jag kände. Så att få Trombyl utskrivet när han uppenbarligen inte hade någon vidare koll kändes inget vidare. Jag ska på återbesök i vecka 25 och vecka 32 och då kommer de göra flödesmätningar, och det är jag oerhört tacksam för (man kan ju dock undra varför de ska göra det, om nu allt var så himla normalt med min förra graviditet och denna graviditeten....).
Hur som helst så tog jag kontakt med min barnmorska nu på morgonen eftersom jag bara blev mer förvirrad än vad jag var innan läkarbesök på specialistmödravården. Hon tog mig verkligen på allvar (hon är världens bästa barnmorska) och ska vidarebefordra min upplevelse och mitt mail som jag skickade till henne, och även skicka en ny remiss till en ny doktor. Så nu känns det bra igen. Jag känner mig dock osäker på Trombylen. Jag har svårt att förlika mig med att jag som är 30 år och frisk sedan tidigare ska ta samma tabletter som de jag ger till mina multisjuka patienter. Jag vet mycket väl vad det är för preparat och varför man tar det, och hoppas innerligt att läkaren verkligen hade goda grunder för att förskriva det till mig, för imorse tog jag med viss skepsis första lilla hjärtformade tabletten.
Under de ca 5 minuterna vi var inne hos läkaren så fick jag Trombyl utskrivet, men utan någon vidare förklaring till varför jag ska ta dem, inte hur jag ska ta dem, när osv osv.. Det lilla jag fick veta var att anledningen var att Nils var så liten då han föddes och att Trombyl motverkar proppar i placenta. Men bara någon minut innan hade han ju sagt att allt var normalt under förlossningen, allt var som det skulle med både Nils och mig.. Det kändes inte bra att gå därifrån, eftersom jag inte fått reda på något, förutom att jag troligtvis kommer få samma smärta igen men då kommer man inte att snitta mig. Han frågade aldrig mig vad jag ville, eller hur jag kände. Så att få Trombyl utskrivet när han uppenbarligen inte hade någon vidare koll kändes inget vidare. Jag ska på återbesök i vecka 25 och vecka 32 och då kommer de göra flödesmätningar, och det är jag oerhört tacksam för (man kan ju dock undra varför de ska göra det, om nu allt var så himla normalt med min förra graviditet och denna graviditeten....).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra att du tog upp det med din vanliga barnmorska och bra att du ska få träffa en ny läkare! Det besöket kunde ni lika gärna varit utan känns det som, vilken nonchalant läkare. Blä... Förstår inte heller varför du ska äta trombyl om allt var så normalt sist? Hoppas att du får ett andra läkarbesök hyfsat snart av någon som lyssnar och vill hjälpa dig.
SvaraRaderaKändes som att det var det enda rätta. Hoppas inte att de tycker att jag är besvärlig och omständig bara.
RaderaHahaha, ELLER HUR!! VARFÖR ska jag äta Trombyl om allt var så himla bra..??! Han säger ju bara emot sig själv..
Vilken puckad läkare! Han borde byta yrke!
SvaraRaderaJag tycker tyvärr att många läkare är liknande.. Jag upplever att de vill ha så lite patientkontakt som möjligt och det är något jag upplever dagligen på jobbet.
Radera