Svalare och lite höst i luften

I måndags började Micke att jobba. Jag hade en veckas semester kvar så Nils och var har varit hemma. Den här sommaren har verkligen varit helt fantastik, vi har hunnit göra en massa roliga saker, hälsat på i Stenungsund, solat och badat, vilat lite, fixat hemma och haft lite barnvakt så att Micke och jag har fått vara på tu man hand och vi har haft besök av mina bröder. Framförallt så har vädret varit toppen, det var ju sol i princip varje dag.

När vi vaknade i måndags och inte Micke var hemma kändes det lite tomt och vemodigt. Nu är sommaren snart slut. Nils frågade direkt efter sin pappa och gick från rum till rum och letade efter honom. Efter en liten stund så förstod han nog att Micke faktiskt inte var hemma och sedan åt vi frukost och sedan glömde han nog bort det. Gissa om han blev glad när hans pappa kom hem sedan på eftermiddagen. I veckan har vi roat oss på en hel del lekplatser, vi har varit i stan en sväng och köpt lite saker inför den kommande förskoleterminen, vi har på biblioteket och läst böcker, vi har byggt med duplo hemma. Att bygga duplo är just nu en stor favorit hos Nils. Han kan sitta ganska länge (!!) och sätta ihop dupolodelar. Det känns även i luften att sommaren går mot sitt slut. Det är betydligt svalare ute och det blir mörkt på kvällarna fortare nu.

Läser böcker på bibblan.

Spring i benen på sagolekplatsen.

Mys i sängen.

Nya gummistövlar. Den dagen vi köpte stövlarna ville Nils ha dem på sig hela tiden.

På måndag börjar jag jobba igen. Det känns sådär. I början av semestern tyckte jag att sex veckors ledigt var lite väl att ta i, men dessa sex veckorna har faktiskt varit välbehövda. Det är klart att det ska bli roligt att komma tillbaka till jobbet, träffa kollegorna, få arbeta och tänka och liksom använda hjärnan på ett annat sätt än vad man gör jämfört med när man är ledig. Men samtidigt så är det så skönt att slippa stressa dagarna igenom, att kunna lägga sig och sova på kvällen när man vill och därmed sova bra på nätterna osv. Jag antar att det är den klassiska "nu-är-semestern-slut-ångesten" som ger sig till känna helt enkelt.