Sluta amma

Så var en era över.. Nu har jag slutat amma, och det med delade känslor. Hade någon frågat mig för sisådär fyra månader sedan hade jag gett min högra hand för att få sluta amma där och då. Nu när det väl kom till kritan var det absolut inte lika självklart längre, och jag tyckte faktiskt att det var sorgligt att sluta. Dels för att det är en mysig stund och gemensam samhörighet, en trygghet för Nils och en lugn stund för mig med kolosalt mycket kärlek och närhet.

När jag helammade var det hela tiden en stress att behöva finnas där dygnet runt, aldrig kunde jag gå någonstans och vara borta mer än två timmar. När Nils nästan var sex månader och började äta riktigt mat och därmed dra ner på amningen tyckte jag att det var så skönt att bli mer "fri" och slippa känna mig så "bunden". Kanske att det till och med gick lite för fort för honom, att jag trugade lite extra mycket med den riktiga maten för att jag skulle kunna dra ner på amningen lite fortare - för just då var jag så otroligt trött på det. När han sedan åt tre mål med riktigt mat per dag och jag ammande två gånger började det kännas mer lagom, men jag fortsatte ändå att dra ner på det då jag tänkt börja jobba extra och såklart för att jag ville sluta amma helt. Jag ville sluta amma helt fram till dess att det blev ett faktum att vi inte skulle dela samhörigheten mer och till jag insåg att min lilla lilla bebis växer alldeles för fort. Sen gjorde det lite extra ont i hjärtat de gångerna Nils visade att han ville amma, men han inte fick det eftersom jag ville sluta. Tack gode gud att de tillfällena han ville amma gick att räkna på en hand, för annars hade jag inte haft hjärta att sluta. I måndags var sista gången jag ammade Nils, och jade hade nog tänkt amma några gånger till efter det, men mjölken tog faktiskt helt slut. Igår tänkte jag "läska" Nils lite grann för att testa ifall han fortfarande ville amma, men HA, det kan jag säga att det ville han definitivt inte! Fanns noll intresse från hans sida, och det bara på tre dagar vilket jag tycker känns så skönt samtidigt som jag som sagt känner sorg över det. Nu när det är helt över har jag blandande känslor, jag hoppas att jag kommer få åtminstone ett barn till som kommer ammas.