Skräckblandad förtjusning

Det är med skräckblandad förtjustning jag inser att Micke och jag inom de närmsta dagarna kommer vara föräldrar. I natt klockan två gick nämligen vattnet. Jag ringde förlossningen på en gång då min barnmorska sagt att jag vid vattenavgång måste ringa förlossningen och tala om att barnets huvud står högt och är rörligt. På förlossningen ville de att jag skulle ta med mina grejer och komma in på en gång för kontroll. Så vid tre-tiden i natt tog vi vår förpackade BB-väska och åkte till förlossningen. Där fick vi träffa en barnmorska som talade om att bebisens huvud nu i princip var fixerat och att han efter CTG-kontroll såg ut att må bra. Då jag inte hade så mycket sammandragningar/värkar fick vi åka hem igen för att komma åter imorgon 07:30.

Vi kom hem vid halv femtiden, och jag försökte sova, vilket gick sådär då jag började få lite mer värkar. Dock inte regelbundna eller särskilt långa. Nu under dagen har jag haft värkar, men de är inte så farliga, långa eller regelbundna, så det blir nog inte att vi åker in till förlossningen fören imorgon som det var sagt.

Jag ska nu under kvällen försöka vila upp mig och äta en massa - ladda upp inför det som komma skall.