Har varit så oerhört nervös för att berätta för min familj att vi ska ha barn. Tror det var osäkerheten inför den reaktion jag skulle få som gjorde mig nervös.Jag ville först berätta för mamma, bara vi två - det är ju lite speciellt med mor-dotter-relation osv. Berättade det för henne när vi var ute på långpromenad. Jag sa att hon skulle bli mormor, "vad säger du, ska Jag bli mormor?!" Haha, såå häftigt :) Sen under promenaden pratade vi som aldrig förr. Sååå skönt att ha det där stödet från sin
mamma ♥, det betyder
ALLT!
På kvällen när Micke kommit hit till Stenungsund berättade jag det till pappa och mina bröder när vi satt och åt middag. Samma reaktion där, de tyckte de var roligt. De tog ett tag för nyheten att sjunka in, men nu är det ett hett samtalsämne här hemma. Såå skönt att få berätta, graviditeten har varit en så central del i mitt liv, som jag ju inte kunnat dela med mina nära - nu kan jag det!
På lördagen berättade jag för farfar efter att vi varit i Ljungskile. Han blev alldeles tårögd, "inte trodde jag att jag nånsin skulle bli gammarfarfar". På söndagen berättade jag för moster Maria som var här och åt lunch, såån härligt reaktion av henne, hon bara lös upp och sa till mamma "men då ska ju du bli mormor Heidi! Och du Per, vad blir du - storeb.. Nää, morfar!" Hahaha, hon var så söt :)
Nu är det bara Mickes mamma kvar att berätta för sedan vet familjen det. Vi tänkte berätta det för henne under kryssningen, det blir hennes 60-års present. Sen får man väl berätta på jobbet och då blir det ju officiellt på riktigt. Jag kommer vara i vecka 19 när jag börjar jobba igen efter semestern (börjar jobba 27/7). Ska göra rutin ultrjaljud den 30:e, tror jag berättar efter det, när man vet mer säkert att allt är som det ska.