Årsresumé 2015

2015 har sprungit förbi.. Känns definitivt inte som att det är ett år sedan vi firade jul i Stenungsund och Nils blev så sjuk så att de sista dagarna på 2014 kantades av kolsvart oro.. Men, den tiden är ju sedan länge förbi, även om det som sagt inte känns som att det är ett år sedan. 2015 har gått i familjens tecken; tre har blivit fyra. I slutet på april föddes världens sötaste lillebror och Nils blev därmed storebror, något han i början tyckte mindre om. Numera bär han den uppgiften med stolthet och stor vördnad (även om han ibland är lite väl hårdhänt med sin bror). De första sex månaderna hemma med båda barnen var tuffa, riktigt tuffa. Olle var skrikig och missnöjd mest hela tiden (men lika älskad för det) och Nils var extremt trotsig och allmänt avig till precis allt (men såklart lika älskad för det, precis som sin bror). Nu när Olle är åtta månader tycker jag att det lättat något enormt, han klarar sig mig själv och man behöver inte bära runt på honom precis hela tiden, han är dessutom mindre gnällig och Nils är betydligt mindre trotsig och gör mer som man säger, även om han fortfarande är envis som en åsna inemellan.

Januari

Nils blev sakta men säkert bättre och bättre, men han var så dålig och åt och drack inget och vi var på akuten flera gånger.. Det var först när han började på förskolan som han började äta och dricka okej igen. Han började på en ny avdelning på förskolan, utan inskolning, något jag inte alls tyckte om, men det var så det sköttes.. Och det funkade därefter; inte särskilt bra. Nils vantrivdes och ville inte gå till förskolan vilket var oerhört hjärtskärande.. Pedagogerna förstod min oro och erbjöd mig att vara med på förskolan för att se vad de gjorde och hur Nils faktiskt hade det, och det är jag riktigt glad för att jag gjorde.

Det berömda 2-års trotsen började göra sig påmind och det var skitjobbigt då i början eftersom att vi var vana vid att Nils alltid varit så snäll och lätt och alltid gjort som man sa. Dessutom var det tungt fysiskt för mig eftersom det var mycket bärande och jag egentligen inte fick bära honom pga flödeshindret till livmodern, men det var ju i princip omöjligt att inte bära honom.

Från att ha varit först 50% sjukskriven och sedan 25% blev jag i början på januari 100% sjukskriven. Såhär i efterhand kan jag se tillbaka på det och verkligen tycka att det var skönt att jag blev heltidssjukskriven, det var extremt tufft på jobbet och att då ha ett flödeshinder i livmodern gynnade inte direkt Olle som låg i magen, så jag förstår varför läkaren på specialistmödravården ville sjukskriva mig.

"Mäta-magen-besöken" hos barnmorskan började och det var så mysigt att få gå dit lite oftare och bli "ompysslad". Vi fick hem vår nya barnvagn: Bugaboo Donkey som är en syskonvagn och den var så rolig att köra och gjorde att jag längtade ännu mer efter att lillebror skulle komma så att jag fick köra båda barnen i vagnen.

Vi köpte de första bebiskläderna, och det är en såå speciell känsla när man gör det. 

Elin och jag hade en mysig dag med Nils och Elvin i Pildammsparken. Lek i skogen och på lekplatsen samt fika i den härliga vintersolen. 

Taconight hos oss med Elin, Hannes och Elvin. Det var full fart på småpojkarna.

Jag var på kontroller var 4:e vecka på specilastmödravåren hela graviditeten. Där gjorde flödesmätning, ultraljud och CTG.  Inför varje besök var jag alltid orolig att något skulle vara fel eller ha blivit sämre, men flödeshindret höll sig likadant hela tiden. Samtidigt som jag var orolig var det så kul och mysigt att få titta in till lillebror så ofta och få göra både 2D och 3D/4D-ultraljud! 

Februari

Jag tyckte att graviditeten gick såå långsamt och jag kände mig tjock och osmidig (vilket jag ju givetvis inte var, men det var så jag upplevde det då).

Nils tyckte att förskolan var allt roligare och vi kände att han började trivas där igen vilket var en oerhörd lättnad. Han gick ungefär 3-4 dagar i veckan på förskolan, men korta dagar under den tiden jag var sjukskriven. Det kändes lite dumt att ha honom där när jag var hemma, men eftersom jag var sjukskriven och inte fick lyfta osv så var det bästa lösningen och han fick mer stimulans osv än vad jag kunde ge honom hemma. Det blev ändå en riktigt bra lösning, han fick vara hemma med mig mycket samtidigt som han fick de roliga och sociala på förskolan.

Vi hade en mäklare hemma i lägenheten för att värdera lägenheten. Därefter bestämde vi oss för att renovera vårt badrum som var katastrof. När renoveringen startade åkte Nils och jag hem till Stenungsund och Micke som jobbade bodde hos sin mamma. Vi var i Stenungsund i över två veckor och det var två riktigt bra veckor! Vi fick träffa mina föräldrar mycket och min bror Eric och Nils och jag umgicks mycket med Veronika och Zigge. Även Veronika var gravid just då och det var så kul att ha det gemensamt. Vi hann även med att träffa Emma och August i Göteborg.

Nils hade lång hår och hade alltid tofs. Jag tyckte det var supergulligt då och tanken var att han skulle ha långt hår. Det gick sådär med den planen, och tur var väl det för när jag tittar tillbaka på bilder nu så var det inte så himla fint.

'När vi var i Stenungsund grillade vi utomhus tillsammans med mamma, pappa och Eric.

Vi umgicks mycket med Veronika och Zigge och var ett par gånger på kyrkans öppna förskola i Stenungsund. 

Jag längtade efter bebis, funderade en hel del över förlossningen och hur det skulle bli när jag var tvåbarnsmamma.

Mars

Jag skrev mycket listor över saker, allt från namnlistor till BB-listor. Lillebrors garderob växte och från att ha tyckt att graviditeten gick sååå långsamt gick den helt plötsligt jättefort. Jag var orolig att bebisen i magen var en superduper megastor bebis eftersom SF-måttet var ganska stort.

Nils blev hämtad på förskolan utav Marianne för första gången, och Micke och jag fick skön egentid och gjorde sånt vi inte kunde annars, typ äta framför tv:n och bara slappa och inte göra någonting alls.

Söta små små bebiskläder.  

Nils förstod allt mer att han skulle bli storebror. Han gillade att "sitta" på magen. 

Magen var bra till mycket, bland annat som kudde. 

April

De sista förberedelserna inför lillebrors ankomst gjordes; bebiskläderna tvättades vi tog upp STOKKE-sängen och köpte kuddar och filtar och andra bebissaker. Jag fick även tummen ur och packade BB-väskan, en av de största förberedelserna inför en bebis nedkomst. I mitten på april gick jag till specialistmödravården för att se om de skulle starta förlossningen eller inte, jag var jättenervös, men inställd på att det inte skulle bli någon igångsättning, vilket det heller inte blev. Däremot blev jag hinnsvept och jag hade höga förväntningar att det skulle sätta igång förlossningen, vilket den inte gjorde.

Nils var hemma från förskolan nästan två veckor då han hade öroninflammation (vilket han hade många gånger i början på 2015) och tonsillit. Vi hade det kul hemma båda två pysslade och lekte och sjöng en massa. Såhär i efterhand tror jag att de veckorna var guld värda för båda två, att få så mycket tid tillsammans innan brorsan kom.

En onsdagskväll efter att ha legat i soffan och tittat på Arne Dahl så vaknade jag till och resten mig instinktiv upp eftersom jag känt hur det knäppte till i magen - vattnet gick. Vi fick åka till förlossningen eftersom att lillebror inte var fixerad och där blev jag sedan kvar ett dygn innan Olle föddes. Det var, för mig, en traumatisk förlossning, Olle mådde inte bra i magen och jag hade jätteont då han låg fel och allt fick så fort och jag kom tillbaka till Nils förlossning. Men ut kom han tillslut och när han mötte världen blev han välkomnad utav barndoktorn och personal från neonatal eftersom han föddes med navelsträngen runt halsen och därmed inte mådde särskilt bra. Det hela slutade som tur var bra. Efter två nätter på perinatal fick vi äntligen komma hem med Olle (som då ännu inte hade något namn) och jag minns att jag tyckte att jag bara ville ha tid med bebisen - för att lära känna honom. Den känslan avtog ganska snabbt då jag saknat Nils nåt fruktansvärt efter alla dagar utan honom. Tillslut var vi alltså fyra i familjen och det kändes fantastiskt. Något annat som också var fantastiskt var bebisbubblan - jag var så galet lycklig och just den där bubblan som alla pratar om fick jag aldrig uppleva när Nils föddes, så den var extra välkommen då.

Vi firade påsk i Malmö, och Nils tyckte det var kul med alla förberedelser, som att klä påskriset osv.

Nils var på bio för första gången. Han satt som ett litet ljus och såg tre filmer á 15 minuter utan att röra sig ur fläcken. 

Tofsen rök - och vi fick en nyklippt kille som såg flera år äldre ut. 

De sista dagarna innan Olle föddes var en söndag på Hallongården och tittade djuren. 

Nils var förväntansfull inför sin uppgift att bli storebror och pekade ofta på min mage och ibland lyfte på min tröja och deklarerade att "mamma har en bebis magen".

Det var så overkligt och surrealistiskt att bebisen som legat i min mage under så lång tid nu låg på mitt bröst. Han var så liten liten liten och så galet söt och otroligt efterlängtad. Efter en tuff förlossning var jag så urlakad psykiskt att jag den första timmen inte riktigt kunde ta honom till mig. Men när jag väl förstod att han var där för att stanna, allt hade gått bra, han var frisk och mådde bra så njöt jag till fullo. 

Första mötet mellan storebror och lillebror. Just då var han inte så jätte fascinerad över sin lillebror. Han förstod ju givetvis inte innebörden i att ha fått ett småsyskon och därmed ha blivit storebror, på gott och ont. 

Nykläckt liten Olle, sisådär fem dagar gammal och bedårande söt. Han bara sov och sov och sov och ammade en hel del. 

Stolt, trött och lycklig tvåbarnsmamma. 

Maj

Micke började att jobba igen efter att ha tagit ut de första dagarna man kan ta när man får ett barn, och jag tyckte att de första dagarna hemma med båda barnen var lite lätt kaotiska innan jag kom in i det. Det var nog jobbigt för Nils också innan han förstod att Olle var här för att stanna. 

Nils slutade med napp och med blöja och att sova middag på dagen - samtidigt. Att sluta med de tre sakerna samtidigt var inget vi planerade, det bara föll sig så och det gick utmärkt; Nils var så duktig. 

Olle sov och ammade mest hela tiden. I slutet på maj började han bli missnöjd och hela härvan med eventuell mjölkproteinallergi började.. 

Elin och jag promenerade i vårsolen i Pildammsparken, jag hade Olle vagnen och hon Elvin. Det kändes precis som förr, när Nils och Elvin var små.

Mamma, pappa och Eric kom till Malmö och hälsade på oss och vår nya lille familjemedlem. Just d hade han ännu inget namn, men som ni vet blev det ju Olle som lillebror fick heta.

Nils var sjuk en del även i maj (både öronninflammation ögoninflammation), så han, jag och Olle hade mycket mystid tillsammans. 

Vår nya vardag; ett ammande barn och ett lekande barn - alldeles underbart och ganska jobbigt, precis som det ska vara med andra ord.

Våren började ge sig till känna och vi var i Folkets park och åt glass.

Juni

Början på sommarn var verkligen ingen hit, det var mer som tidig vår eller bara allmänt tråkig höst.

Jag åt mjölkproteinfri kost, eftersom vi trodde att Olle var mjölkproteinallergiker. Det var ett himla meck, man kan ju inte äta typ nåt. 

Nils ramlade och slog upp ett stort jack i pannan, blodet sprutade och jag var hysterisk medan Nils var kolugn och supernöjd över att få åka taxi till akuten.

Olle började att vara "med" mer och mer och var vaken betydligt längre stunder. Han började även att le och visa oss sina vackra smilgropar.

Emma var och hälsade på oss en helg och vi hade underbart sommarväder och satt ute stora delar av dagarna.

Vi firade midsommar i Staffanstorp tillsammans med några andra barnfamiljer. 

Juli

Det var sommar och semester och vi hängde en hel del med Elin och Elvin, vi åkte tåg med pojkarna och besökte olika lekplatser och hade goa middagar i kvällssolen utomhus. 

Vi kämpade på med Olles misstänkta mjölkallergi och jag jagade olika mottagningar för att få hjälp, jag var så mentalt trött på allt som hade med prickar och sjukvård att göra och kände att vi aldrig fick hjälp, så jag kämpade mig blå utan att något hände. Eftersom Olle inte blev bättre slutade jag även att äta ägg och nötter, vilket skulle visa sig inte var särskilt smart gjort. Hade jag istället fått rätt hjälp från början, från rätt instans så hade jag sluppit alla kosthållningar och krångel med salvor och upptrappning utav det jag uteslutit ur kosten. Han var missnöjd mest hela tiden och jag tyckte så synd om honom, samtidigt som det var frustrerande för mig att bära honom precis hela tiden. Jag kände mig så otillräcklig, Nils fick inte den tid han behövde med mig, och inte heller Olle. Det var frustrerande och jag hade jämt dåligt samvete gentemot båda barnen eftersom det kändes som att ingen fick något på något konstigt skruvat sätt. Jag hade nog inte riktigt väntat mig att det kunde vara så tufft att ha två små barn. 

Grannarna ovanför oss hade en vattenläcka så en natt rann det vatten från vårt tak. Vi fick en stor brummande avfuktare för att få bort fukten från vattenläckan. I och med avfuktaren bestämde vi oss för att åka till Stenungsund och där hade vi en fantastisk vecka där vi var på Marstrand, Slottskogen, stranden, vi plockade bär och vi slappade och hade det riktigt riktigt gott tillsammans med min familj. Nils var utomhus större delen av dagarna, något han verkligen älskade. En dag träffade vi Jenny, Jack och Tim, en tjej jag lärt känna genom bloggen, och jag är så glad att vi träffades. 

Familje-selfie på en filt i Folkets park en eftermiddag i juli. 

Tillslut kom äntligen några dagar med sommarväder och värme och vi var på stranden tillsammans med Elin, Hannes och Elvin och vi badade och grillade. 

Micke, morfar och Nils fiskar krabbor i Grönvik. 

Hela familjen Wesström/Nilsson på Marstrand.

En iskall dag var vi på Skånes djurpark med världens bästa farmor Marianne. Nils älskar djur, så djurparken var en stor hit. 

Augusti

I augusti kom äntligen den efterlängtade värmen. Vi försökte vara inne den varmaste stunden på dagen eftersom Olle var så liten fortfarande, men tidigt på förmiddagarna, på eftermiddagarna och tidiga kvällar var vi utomhus mycket. Ofta i Folkets park och lekte. 

Jag hade det riktigt lyxigt då Micke var hemma sex veckor under sommaren, och i slutet på augusti började han jobba igen. Första dagarna när jag var hemma själv med barnen var det lite nervöst. Nils började sina 15 timmar per vecka på förskolan efter ett långt sommarlov.

Sommarens absolut varmaste dag var vi på Hallongården och plockade hallon och blåbär. 

Pojkarna i Folkets park.

Vi var på kräftskiva i Hjärup, dit Elin och hennes familj flyttat. 

Nyklippt Nils, som vanligt så himla fin i håret. 

Olle döptes i Husie kyrka, samma kyrka som Nils och Micke är döpta i. Prästen var samma präst som döpte Nils och för att krångla till det hela är prästen även Olles (och Nils) fadder Eriks pappa. Vi hade en liten middag hemma hos oss på Möllevångsgatan innan själva dopceremonin.

September 

Jag började få mer "snits" på att vara tvåbarnsmamma och vara hemma med båda barnen. Dels var Olle äldre, och klarade sig mer själv, och Nils hade accepterat att även Olle var en i familjen. 

Nils och Olle och jag började på familjerytmik och Olle och jag på babysång. Nils älskade rytmiken och att få sjunga, dansa och testa på olika instrument. 

Min kusin Martina, som jag tappat kontakten med de senaste åren kom till Malmö och hälsade på efter sin Spanienresa. Det var som att vi inte varit ifrån varandra en sekund och jag njöt av att ha henne tillbaka i mitt liv. 

Micke fyllde 30, och jag var äntligen inte ensam om att vara just 30 år. Nils hjälpte till att göra tårtan och dekorerade den med bär, godis och flaggor.

Olle blev allt äldre och började med "smakisar". Han började även att sova sina middagsvilor i egen säng, vilket gav mig mer tid till Nils.

Nils och jag hade riktigt egentid för första gången på länge länge. In emellan amningarna prickade vi bio, bara Nils och jag och det var sååå mysigt! Efter bion gick vi till leksaksaffären. 

Oktober

Jag började att träna efter typ fyra års uppehåll. Eftersom att jag fortfarande ammade tränade jag när jag hade möjlighet.

Micke var i Dublin, och Nils och Marianne så Olle och jag hade en hel helg på tu man hand när vi bland annat var och åt lunch med Elin. 

Vi gjorde om hemma. Nils lilla rum blev "datorrum" (läs extraförvaring) och matrummet blev pojkarnas gemensamma barnrum. Vi köpte nytt större matbord så att vi alla fick plats att äta i köket.

Jag hade några tuffa veckor. Nils var som en trotsig 3-åring / sur tonåring och vi två hade ständiga konflikter om precis allt. Kulmen kom när vi kom hem efter 1,5 vecka i Stenungsund, då var jag helt slut. 

Nils och Olles nya rum. 

Nils, Olle och jag var och hälsade på på mitt jobb. Nils hade roligt ihop med min chef och Olle lekte med Idas son Emil som är lika gammal som Olle. Bara någon dag efter det sökte jag nytt jobb (vilket givetvis inte hade något med det besöket att göra). 

Sommarens avfuktning var inte tillräcklig så vi fick köra en omgång avfuktning till. Därför åkte jag med Nils och Olle till Stenungsund. Där firade vi även min 31:a födelsedag. Jag umgicks med Martina och med Veronika och fick träffa deras nyfödda Zoey. 

Syskonkärlek. Jag fotade pojkarna på berget hemma hos mamma och pappa. 

Olle lärde sig att sitta själv. Och blev ännu mer självständig och därmed betydligt mindre gnällig vilket underlättade något enormt.

Jag klippte av håret kort, jättekort. Jag trivdes aldrig i det korta, men det var nödvändigt för att få allt hår "jämnlångt".

November

Olle blev äntligen mer tillfreds, han var världens goaste och gladaste lilla drama queen. Nils började äntligen att komma ut ur trotsen och bli mer glad och mycket mindre avig till allt. Han började till och med säga "okej" när man bad honom att göra eller inte göra något. Det kändes som att all pusselbitar föll på plats och det var såå skönt och välkommet och en stor stor sten lättade från mina axlar.

Jag tackade ja till nytt jobb, på gynakuten. Hade blandade känslor inför att börja jobba så tidigt men gladde mig samtidigt åt att Micke skulle få möjlighet att vara föräldraledig under lång tid. 

Micke och jag var på 30-års fest och hade därmed barnvakt, till båda barnen! Nervöst och såå skönt och det gick hur bra som helst. Det var kul att få klä upp sig och vara med bara Micke. 

Micke var skäggig, jätteskäggig och jag tjatade och tjatade om att han skulle raka sig, vilket han inte gjorde fören till jul. 

Pojkarna leker tillsammans. 

Vi var på utvecklingssamtal på förskolan och det var så kul att få höra hur duktig Nils är och vad han kan. 

Såå go och glad och charmigaste i hela världen. 

December

Helt plötsligt var det december och vi julpyntade. Varje dag kollade på julkalendern, som kanske inte var helt anpassad till små barn. Nils fick en PIXI-kalender och den gjorde stor succé, dessutom var det mysigt att krypa ned i hans säng och läsa en ny PIXI-bok varje kväll fram till julafton (det var iofs mest Micke som läste eftersom det föll sig naturligt, när jag nattade Olle).

Jag slutade att amma Olle, och det kändes som att Olle blev stor alldeles för fort.

En idyllisk morgon. Pojkarna låg i Nils säng och mös. 

Vi var på Tekniska museet och Malmö museer med Marianne. 

Vi firade jul i Stenungsund. Olle och jag åkte upp till Stenungsund två dagar innan Micke och Nils och det kändes så märkligt att vara ifrån Nils. Marianne var med och firade jul med oss i Stenungsund och det var himla trevlig och mysigt.

Nils träffade tomten för första gången i sitt liv, och det var en riktigt hit. Jag fick flashbacks från när jag själv var liten då tomten var så lik min farfar, hehe.

Bästa julaftonen, någonsin, skulle jag nog vilja påstå.

Nils fyllde 3 år, och det var en mycket efterlängtad födelsedag! Dagen till är var det dessutom snö och han och Micke byggde en snögubbe.

Nyår firades i Hjärup i glada vänners sällskap. Nils och Elvin lekte tillsammans med varandra hela kvällen utan ett enda bråk. Goda vänner, nya bekantskaper, prat och massa skatt, gott på tallrikarna och gott i glasen, nyårsraketer, bubbel och nyårspussar - en perfekt och underbar nyårsafton. 

Nu när jag gått igenom året och ser tillbaka så ser jag att det varit relativt tungt i mitten på året och framåt mot slutet, och det stämmer. Jag hade nog inte förväntat mig att det skulle vara så tufft att ha två små barn, men det är nog just det som är grejen, att de båda är så små och behöver hjälp med det mesta. Jag ser ju även att det lättat något enormt nu när året lider mot sitt slut, Det är så skönt att Nils är glad igen och inte blir arg för minsta sak, det är även skönt att Olle är mer självständig så att jag kan ge Nils mer tid. Jag skulle inte vilja byta bort en sekund utav det gångna året, verkligen inte! Det ska vara lite kämpigt med barn i början, och nu kan det ju bara bli bättre. Jag älskar mina barn mest av allt på detta jordklot och är så galet stolt över dem.

Jag ser verkligen fram emot 2016, särskilt eftersom jag har nytt jobb. Jag ser även fram emot att pojkarna blir ytterligare lite äldre och lite mer självständiga så att Mikael och jag kan få lite mer Mikael-Jessica-tid, något som verkligen inte funnits tid till, men så är det ju under småbarnsåren.