En dag på förskolan

Idag har jag varit med Nils på förskolan hela dagen och jag är verkligen glad att jag valde att spendera en dag där. Jag har tidigare varit lite osäker på huruvida han trivs på nya avdelningen eller inte, men jag tror ändå att han trivs där, och att det så småningom kommer att kännas lika bra för honom som det gjorde på hans gamla avdelning.

Det var från början hans pedagoger som tyckte att jag eller Micke skulle vara med under en dag, så att vi skulle få se deras rutiner osv eftersom vi aldrig skolat in honom på just den avdelningen och därmed inte har någon aning om vad de gör under en dag. Från början tyckte jag bara att det kändes onödigt eftersom Nils varit där och provat på några timmar under några dagar och det fungerade utmärkt. Men så har det verkat som att han inte riktigt trivs; han vill inte att vi lämnar honom på mornarna och när vi sedan ska hämta hem honom på eftermiddagarna så har han blivit glad när vi kommit dit, men så fort overallen ska på så totalvägrar han och bara skriker och gråter och vill absolut inte ta på sig.. Och denna trots och vägran till precis allt han kör med hemma, det har liksom gjort att jag har fått för mig att han inte trivs på förskolan.

Det var nog lite märkligt för Nils att jag var med honom idag. Pedagogerna sa att han alltid är så duktig och gör som de säger. När jag var med nu idag så ville han inte sitta still hela tiden under samlingen, och han testade liksom det mesta under dagen. De sa då att han aldrig är sån annars, och jag förstår ju att det berodde på att jag var där och att han därför gjorde som han gjorde idag. Han fick två "utbrott" när vi var ute och lekte och slängde sig på marken och då sa pedagogerna att de förstod vad jag menat med att han är annorlunda hemma jämfört med på förskolan, för de hade aldrig någonsin sett honom göra så. Han äter riktigt bra på förskolan, och somnar på en gång under middagsvilan, som sagt; inte riktigt som hemma...

Jag har alltid trott att jag är konsekvent och liksom lite lagom "hård och bestämd". Men nej, det är jag verkligen inte. Nils har ju verkligen fått köra sitt race här hemma, han vet precis hur han ska göra för att få göra precis det han vill. Det har idag gett mig lite "skinn på näsan" eftersom jag idag har sett hur fantastiskt duktig han är på förskolan, där vet han precis vad han får och vad han inte får göra och han lyssnar direkt på om någon säger till honom. Han visar respekt till andra och väntar på sin tur. Nu har jag förstått att Micke och jag måste vara mer tuffa här hemma och få Nils att verkligen göra som vi säger. Annars lär det bli väldigt mycket problem längre fram.