Vecka 18

Tiden börjar gå ganska så fort nu, jag är ju snart halvvägs! Det är såå spännande och de flesta vet nu att jag är gravid, till och med typ alla på jobbet. Jag tycker det är så skönt när de alla vet och det är så roligt att få en massa gratulationer och det är faktiskt lika "uppskattat" som när jag var gravid med Nils. Jag trodde att det, för andra personer, inte skulle vara lika roligt med det andra barnet, men där hade jag faktiskt fel. 

Igår fick jag tid till rutinultraljud, i början på december. Jag jobbar just den dagen så jag ska ringa på måndag och försöka få en annan tid och även försöka tidigarelägga det. 

Kroppen: Jag är som jag skrivit tidigare mycket större denna graviditeten jämfört med förra. Och ja, jag vet att det är det som är det mest vanliga när man får sitt andra barn; magmusklerna är redan uttöjda och livmodern kan tippa mer framåt vilket gör att magen blir större. MEN, jag tycker ändå att det är lite halvjobbigt att redan vara så stor. Förra graviditeten var magen verkligen liten, och då fick jag så mycket komplimanger för det, och nu är jag rädd att det ska bli tvärtom, att folk ska jämföra mig, och påpeka att magen är mycket större. Jag vet, att det är det minsta problemet jag har, och jag är ju såklart så himla himla glad och tacksam att jag överhuvudtaget faktiskt är gravid igen, men om jag får påpeka något som jag går och tänker mycket på och oroar mig för är det just detta; att magen är större och jag är rädd att folk ska påpeka det på ett negativt sätt. 

Vikt: + 2 kg

Trötthet: Jag är inte lika trött numera, och jag har inte samma behov av att gå och lägga mig så fort Nils har somnat på kvällarna.

Mat: Jag har inga särskilda sug. Inte heller något som jag absolut inte kan äta eller som jag inte tål lukten av. Jag kan dock inte äta lika stora portioner som innan jag blev gravid, utan det tar stopp då jag ätit halva eller tre fjärdedelar av portionen. Det svaga svaga illamåendet som jag i början kunde känna ibland (mest på mornarna) har helt gett med sig.

Motion: Jag försöker att promenera ca 7 km tre gånger per vecka, men det är inte alltid jag får till alla tre tillfällena. Så fort jag jobbar kväll eller är ledig på helgen så promenerar jag gärna och då brukar jag ringa antingen Emma eller Emelie, eller så lyssnar jag på någon pod.

Bebis: Det är svårt att säga om det jag känner sent på kvällarna faktiskt är bebisen eller om det är mina tarmar. Det är liksom inte det där "fladdret" eller "bubblandet" som jag kände i början vid förra graviditeten utan det är mer som en riktigt spark, fast såklart inte så hård, och det känns ju liksom lite för tidigt för riktigt sparkar ännu. 

Bild från julfesten med jobbet igår.

Här kan ni läsa om vecka 18 med Nils i magen.