Ja, det är sant, jag är gravid! Jag ska bli mamma igen, Mikael och jag ska bli tvåbarnsföräldrar och Nils ska bli storebror. Det känns som att jag har varit gravid hur länge som helst, ett år typ, samtidigt det känns som att den tiden som är kvar av graviditeten är alldeles för kort. Jag ska förklara hur jag menar. Den första tiden, precis när jag fått ett positivt graviditetstest, då var jag så himla orolig att något skulle gå fel. Jag blödde, hade ont och visste inte om det var missfall eller om det faktiskt var en normal graviditet. Det var så himla jobbigt att ständigt gå och oroa sig, och det gör säkert alla i början av graviditeten. Tre gånger har jag varit på KK-akuten för att jag haft så ont i magen, men alla gångerna har allt sett bra ut och jag har sett hjärtat slå flera gånger och det var precis lika underbart varje gång! Sedan gick jag och väntade på att det skulle bli vecka 12 så att den största missfallsrisken var över. Därefter gick jag och längtade efter att så smått kunna börja berätta för min familj och vänner och lite senare för jobbet osv. Min familj vet, Marianne vet, Emelie och Emma vet, Elin vet, några på jobbet vet. Thats it. Jag har tänkt att berätta på jobbet, för det börjar att bli ganska så uppenbart vad det är som putar under klänningen på jobbet, men det kommer liksom aldrig något bra tillfälle. Jag har berättat för min chef, och det var så himla skönt eftersom jag berättade det så sent med Nils. Nu är jag i vecka 17 och det är ju snart halvvägs! Var tog tiden vägen?? Den långsamma tiden som kändes som att den sniglade sig fram, den började helt plötsligt att springa iväg. Det är verkligen lustigt att tiden kan gå så långsamt och så fort samtidigt.
Som sagt, jag är i vecka 17 och beräknad förlossning är 24 april, jag har gått 40% av graviditeten! Även denna graviditeten mår jag bra! Jag har inte ont någonstans, ja förutom då jag haft ont i magen, men jag menar att jag har ingen foglossning eller dyspepsi etc. Jag har varit enormt trött fram till för en vecka sedan, precis som jag var när jag väntade Nils. Jag har kunnat gå och lägga mig vid 20-tiden och somnat på någon sekund. Denna graviditeten sover jag ju dock inte lika länge på mornarna, men de har ju sina förklarliga skäl eftersom Nils alltid kommer in och väcker Mikael och mig vid 06:30 tiden varje dag. Likt förra graviditeten får jag ofta lock i mitt vänstra öra och jag har svårt att äta stora portioner, det är precis som att magsäcken har krympt till hälften. Jag har enormt mycket finnar, den enda otrevliga saken med att vara gravid. Det är hundra gånger värre denna graviditeten och jag tycker det är så himla himla jobbigt... Inte blir det bättre heller, snarare tvärtom och det är till och med värre än när vi flyttade från Örebro till Malmö, och då är det riktigt illa. Mitt hår växer inte heller så fort denna graviditeten, inte heller är det så tjockt som det var sist. Det gör mig dock inte så mycket, jag märker ingen skillnad från när jag inte var gravid. Jag är inte på långa vägar så kissnödig som jag var sist. Jag har ibland varit svagt svagt illamående ibland på mornarna eller då jag inte ätit ordentligt, men det har precis som tröttheten börjat avta. En annan sak som skiljer graviditeterna åt är att magen är mycket större denna graviditet, alltså
mycket större. Sist syntes det ju inte fören jag gått halva graviditeten. Nu ser jag typ ut som jag gjorde i vecka 23, haha! Hoppas att det jämnar ut sig så att jag inte rullar fram i slutet.
Vecka 15+5.
Jag har bara varit på hälsosamtal hos barnmorskan ännu då Laila som jag gick till när jag väntade Nils är en populär barnmorska, så hon har inte haft tid att ta nya patienter fören nu. Nästa vecka ska jag på inskrivning, och då hoppas jag på att få tid till rutin ultraljudet, eftersom tiden ju börjar ju rinna iväg. När jag var var på hälsosamtalet i slutet på oktober pratade jag mycket om min oro för att något ska vara fel på moderkakan även denna graviditet, och såklart för oron att även denna förlossning ska sluta i katastrofsnitt. Som tur är så har min barnmorska dokumenterat helt fantastiskt bra de gånger då jag bara varit hos henne för att "hälsa på". Vid de tillfällena har hon tagit sig tid och jag har fått prata om förlossningen och tiden på BB och detta har hon dokumenterat, trots att jag inte haft någon tid inbokad hos henne. Det är jättebra nu efteråt eftersom det i journalen från förlossningen står att det var ablatio (att moderkakan lossnar) som ledde till katastrofsnittet, samtidigt som det står att att det inte gick att bekräfta att det faktiskt var ablatio som var orsaken till Nils dåliga hjärtljud och min smärta. Det står även i förlossningsjournalen att det fanns en liten fettinlagring på en ena sidan av placentan, vilket min barnmorska inte förstår vad det betyder, eventuellt betyder det att det fanns förkalkningar i den, men eftersom det inte går att säga säkert och det heller inte går att säga ifall det var ablatio, så ska jag få komma till specialistmödravården. Jag vet dock inte om jag bara ska dit vid ett tillfälle eller om de faktiskt kommer att ha mer koll på denna graviditet. Jag hoppas såklart på det sistnämnda.
Blivande storebrorsan.
Jag berättade för Micke på hans födelsedag att han skulle bli pappa igen, Nils och jag skyndande hem från dagis så att vi skulle komma hem innan Micke och hinna förbereda. Jag satte jag på Nils en body där jag skrivit "storebror" på med Nils kritor, och så satte jag Nils med kritorna så att han satt och och ritade när Micke kom hem från jobbet. Först fattade Micke ingenting, och trodde att de hade satt på honom någon annans tröja på dagis. Sedan sa han "är det sant"?! Jag spelade dum och sa "vadå". Sedan kunde jag inte hålla mig för skratt och så berättade jag att det som stod på Nils tröja faktiskt var sant, att han skulle bli storebror och att Micke skulle bli pappa.
Jag är så otroligt glad och tacksam även för denna graviditet, att jag fick glädjen och privilegiet att få bära ännu ett barn - det är verkligen höjden av lycka! Det är så häftigt att Mikael och jag ska bli föräldrar igen och att Nils ska få ett litet syskon! Det är härligt att vara gravid och jag längtar till då magen blir lite större så att jag får känna mig sådär vacker och fin som jag gjorde med Nils.
Mitt livs stora kärlek!
