Nils 19 månader

Som jag tidigare skrivit pratar Nils mycket och ofta. Helt utan förvarning, härmar han ett ord ur en mening man säger, och det är så gulligt så man nästan svimmar. Han gillar att hjälpa till, att härma det man gör, tex lägga in tvätt i tvättmaskinen, torka av bordet etc. Man får verkligen passa sig för vad man gör för han ser verkligen allt. Härom dagen stängde jag av tv:n på tv:n och inte på fjärrkontrollen. Det skulle jag inte ha gjort när Nils var där för det såg ju självklart han så nu står han ofta vid tv:n och försöker hitta "knappen" jag tryckte på så att även han kan göra likadant. Lyckligtvis är det en"touchknapp" och den syns inte så han har ännu inte hittat den.

Det är inte riktigt lika mycket trots som det varit den senaste tiden. Framförallt så lyssnar han mer på vad man säger och är det allvar, tex att han är på väg att springa ut i cykelbanan och man säger till honom på skarpen, då lyssnar han faktiskt. Han kan också skoja om det, som att lägga upp en fot på matbordet när man inte ser och då säger han "Nej, nejnej, NEJ" och ler och skrattar, men han hånskrattar inte som han gjort innan utan lite mer retfullt men på ett kärleksfullt sätt, svårt att förklara. Säger man då till honom att ta ner foten gör han det på en gång. Han har humor vår lilla skatt. Den här åldern känns allmänt väldigt rolig. Det händer mycket hela tiden och Nils lär sig ständigt nya saker, vi förvånas över hur mycket han kan som vi ibland inte ens vet om fören han visar det för oss. Han förstår väldigt mycket av det vi säger och det är så roligt nu när man faktiskt kan prata med honom och få ett adekvat svar. Han pratar ju mycket med oss också och visar att han både vill och kan kommunicera och socialisera sig. Sen pratar han mycket "goja" också, bara en massa bokstäver som inte alls hänger samman men det låter så himla kärt.

Killen som alltid har keps på sig. Även om han är inomhus. Han letar rätt på den och sätter den på sig. As simple as that. 

Han älskar att vara utomhu,s och vi har största delen av alla semesterdagar tillbringat dem utomhus. Då vill Nils gärna gräva i sandlådan, plocka stenar, hälsa på andra barn eller bara gå omkring och utforska världen, typ klättra i trappor och springa nerför backar. 

Vi får fortfarande truga med maten. Alltså, han är ingen storkonsument av mat vår son och eftersom han är så liten och kort fortfarande så vill jag ju så gärna att han ska äta och komma ikapp sina jämnåriga längdmässigt. Så ibland fuskar vi, eller ganska ofta faktiskt. Vi hjälper honom att äta. Alltså, vi matar honom. Det känns ju lite fel när han faktiskt kan äta själv, men annars får ha inte i sig. Största delen av måltiderna äter han självständigt, men som sagt, ibland behöver han lite hjälp på traven.