För ett år sedan

Idag är det ett år sedan jag berättade för Micke att han skulle bli pappa. Jag hade känt mig på att jag var gravid men det första graviditetstestet som jag gjorde ungefär en vecka innan var negativt. Väntade därför några dagar och gjorde ett nytt som då visade ett svagt svagt plus. Lite halvtokig sådär som man är när man tror och hoppas att man är gravid gick jag och köpte fler test som alla visade samma svaga plus och jag visste då inte riktigt vad jag skulle tro då. Väntade någon dag till, utan att säga något till Micke då jag ville vara säker på att jag faktiskt var gravid (eftersom jag bara tre veckor innan hade fått missfall) innan jag berättade den glada nyheten för Micke. Var även hos doktorn för att få veta iafall jag var gravid eller om det var rester från förra graviditeten som fortfarande fanns kvar i kroppen. Hos doktorn kunde de inte konstatera med ultraljud ifall att jag var gravid, så de tog även blodprov som jag fick ta om efter två dagar. De var två av de mst nervösa dagarna någonsin!!! Och när jag sedan fick reda på att blodprovet hade stigit och att jag därmed faktiskt var gravid igen var lyckan helt obeskrivlig!!!

Jag köpt ett stort vykort med en kanelbulle på och la in i ugnen. Sedan skrev jag "Titta i ugnen" på min mage. När Micke kom hem från jobbet den dagen och såg vad som stod på min mage och sedan gick in i köket och kollade i ugnen, ja den minen går inte att beskriva! Först förstod han inte riktigt vad jag menade, men sen, när han läste på kortets baksida 1 + 1 = 3, ja då förstod han innebörden av att det låg en bulle i ugnen! Nio månader senare kom lilla Nils till oss, världens finaste unge!