Vecka 37

Micke och jag har ju sedan rutin ultraljudet vetat vårt barns kön, men mina föräldrar har inte velat veta vilket kön det är. Av respekt till dem har jag därför bara sagt det till ett fåtal och därmed heller inte skrivit det rakt ut här på bloggen. För den som följer min blogg är det nog inte så jättesvårt att lista ut vilket kön det är.

På begravningen i fredags fick jag flera gånger frågan ifall jag visste vilket kön bebisen har, vilket jag svarade ja på, men jag sa även att vi valt att hålla det för oss själva osv eftersom mamma och pappa inte vill veta. Detta hör min kära mamma och hon säger då högt och tydligt inför hela släkten att det är en pojk hon ska bli mormor till, vilket jag såklart inte sagt till henne - men hon läser min blogg och är ju heller inte blind - därmed rätt självklart att det är en pojk med tanke på färgval av kläder etc. Så nu vet alla att det är en liten prins i magen, känns skönt att kunna prata om "honom" istället för "den" och slippa vara rädd att försäga sig. Så nu vet ni också att vi väntar en pojk ♥.
 

Igår köpte vi blöjor, tvättlappar osv när vi var på MAXI och storhandlade. Det kändes så konstigt och overkligt på något sätt samtidigt som det var kul, nu är det ju inte långt kvar! Det mesta som ska inhandlas är nog inhandlat nu och det är lite smågrejer kvar som jag vill få klart innan bebisen kommer. Jag ska bla. fixa klart med skötbordet och lite annat småpill i barnrummet, sedan är nog det mesta klart!

 

Kroppen: Hur stor kan magen bli egentligen?! Haha, den bara växer och växer - finns det inget stopp ;) Häromdagen hade jag en dålig dag och hade ont i svanken/korsryggen, och kände mig allmänt otymplig. Sa till Micke att "nu känner jag mig verkligen gravid", och tyckte lite extra synd om mig själv.. Det gick över dagen efter och nu känner jag mig som vanligt igen. Visst, jag är mer otymplig än vanligt eftersom magen är enorm, men så mycket mer är det inte. Halsbrännan har jag inte känt av sen förra veckan, skönt! Däremot är mitt tandkött känsligt och jag blöder alltid när jag borstar tänderna - men vad är det jämfört med foglossning etc.. Inget! Det kanske är som min barnmorska säger "jag är som gjord för att vara gravid".

Vikt: + 7 kg

 

Sömn: Magen är ärligt talat i vägen när jag sover.. Den är öm och jag kan inte riktigt ligga så mycket på sidan som jag tidigare gjort då det gör allt för ont men när jag väl somnar sover jag ändå relativt bra.

 

Bebis: Gymnastiserar som vanligt på inne i magen, gärna på förmiddagarna och detta syns verkligen - magen ändrar ständigt form, det ser nästan ut som svallvågor när det är riktigt livat där inne. Kan bli lite irriterad då jag vänder mig för "långt" på sidan när jag försöker sova på sidan.

 

 

Vecka 37

Nu betraktas barnet som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas, mellan vecka 37 och 42. Det väger ungefär 3 kilo och är cirka 48 centimeter långt.

 

De allra flesta barn har vänt sig med huvudet nedåt. Ibland har huvudet sjunkit ner ordentligt i bäckenet och då brukar barnmorskan säga att det har blivit fixerat. Det betyder att barnet har sjunkit ner så långt att huvudet inte går att rucka på utifrån.

 

Det är en fördel om barnet kommer ut med huvudet först eftersom huvudet är hårdare och större än resten av kroppen. Dessutom går förlossningen lättare. Om barnet ligger med stjärten nedåt, så kallad sätesbjudning, brukar man få komma till förlossningsavdelningen för ett försök att vända barnet. Om det inte lyckas diskuterar man med läkaren vilket som är det bästa sättet för barnet att födas, på vanligt sätt eller med kejsarsnitt.

 

Text och bild lånad från 1177.