Vecka 24

Nu börjar jag känna av allt mer att jag har en mage då det börjar bli tyngre att promenera och att böja sig ner. På jobbet är det jobbigt när jag ska hjälpa patienterna på och av med skor och byxor då jag måste stå böjd relativt länge, och då gör det ont i magen och jag får liksom ingen luft. Har sån himla tur att jag har så underbara kollegor som hjälper mig med omvårdnaden, det är guld värt!

Kroppen: På mornarna har jag som träningsvärk i vaderna, antar att det är vadkramp som börjar komma... Stretchar vaderna varje gång jag varit ute och promenerat för att motverka vadkrampen. Locket i mitt vänstra öra kommer allt mer sällan vilket är så skönt.
Vikt: +2,5 kg.

Trötthet: Jag sover rätt dåligt på nätterna. Hittar ingen bra sovställning och måste upp och kissa ungefär tre gånger per natt. Jag är faktiskt pigg på dagarna ändå.

Bebis: Lever rövare på kvällarna, men det är bara mysigt! Varje gång jag säger till Micke att lägga handen på magen så han kan känna bebis sparkar slutar bebis sparka, haha!

Övrigt: Innan jag skulle till Stenungsund var jag rätt stressad och trodde det berodde på resan hem. Men jag har fortsatt vara stressad över allt och inget och det känns som jag inte hinner med nånting, vilket är oerhört frustrerande. Stackars Micke som måste stå ut med mig och mitt arga humör..

 

 

 

Vecka 24

Man kan ha gått upp fem till sju kilo, vissa ännu mer. Fostret väger cirka 650 gram och är ungefär 30 centimeter långt. Huden, som tidigare har varit helt genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett.

 

Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning inför att suga på bröstet. Ibland börjar fostret att hicka, då känns det som om det klickar till i magen.

 

De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först när fostret är runt 24 veckor kan det börja andas luft, om det skulle födas så tidigt.

 

Text och bild lånad på 1177.