Olle 10 månader

Gladaste killen i stan är nu 10 månader. Helt galet, om två månader är han redan 1 år! Han har ständigt ett leende på läpparna, utom då han vill att man bär på honom, då piper och gnäller han ända till man lyfter upp honom. Han älskar då man bär omkring på honom, och det skulle han nog allra helst önska att han fick bli hela eftermiddag och kvällarna. Micke som numera är den som är föräldraledig säger att Olle är gnällig och pipig mest hela tiden, men jag tror att det är som det brukar, dvs han är alltid go och glad men väldigt pipig och älskar att bli runtburen på.

Olle 10 månader.

Olle pratar mer och mer, nu är det bara stavelser och han säger mest av allt "bla bla bla bla bla" och "a dä dä dä dä" ibland "ma ma", men det betyder inte mamma. Men han pratar ofta och mycket och det är så kärt.

Förra veckan lärde han sig att klappa händerna och han blir alldeles överlycklig och skrattar och tjuter av glädje då man ber honom att göra det och ännu större är lyckan när han förstår att han faktiskt kan klappa händerna! Han räcker ut tungan om man ber honom att göra det och när man själv gör samma sak skiner han som en sol. Ofta kombinerar han att klappa och räcka ut tungan när man ber honom att göra något. Han har börjat att vinka när man säger han ska vinka eller när när man säger "hej hej". Han kan inte peka ännu, när man frågar honom om tex vart lampan är så bara ler han stort, men jag tror att det lossnar snart eftersom han har förstått hur man klappar händerna och därmed hur man koordinerar viljan att styra händerna. Att leka tittut är typ det roligaste som finns och då tar han gärna sin snuttefilt och lägger själv över sitt ansikte och så frågar man "Vaar är Olle?" och så tar han bort filten och så säger man "tittut" och så ler och skrattar han och fortsätter att gömma sig.

Sötaste lilla tungan och busigaste blicken.

Vink vink!

Att gå med gåvagn skulle jag vilja säga är hans största favoritsysselsättning just nu. Han går fort och bestämt med stora steg och kör över trösklar och när det tar stopp står han och "matar på" och försöker kommer förbi hindret. Att gå och hålla mamma eller pappa i händerna är inte riktigt lika poppis som gåvagnen, men det funkar. Han kan stå ett par sekunder själv ibland, och då ser man lyckan i ögonen och hur munnen ler det största leendet; att han faktiskt kan stå själv! Han går gärna längs med möbler och han har börjat att dansa eller digga när det kommer musik och det ser så himla gulligt ut! Numera kryper Olle "på riktigt", dvs på knäna, vilket jag ju faktiskt inte trodde att han skulle göra. Det går inte så fort att krypa vanligt som att "ålkrypa" som han gjorde innan.

Stor och stolt kille som kan stå alldeles själv! 

Kryper numera "vanligt".

Han gillar att stoppa mindre leksaker i större grejer, typ småbilar i skålar, hinkar etc. Han tycker det är kul att passa ihop kloss med rätt hål i en låda. Han älskar att köra bilar i Nils bilbana, och då släpper han dem i mitten på bilbanan och så kör de ner själv och det kan han göra om och om igen hur många gånger som helst.

Att sova nattetid funkar bra. Han vaknar ganska ofta några gånger tidigt på kvällen och då får man stoppa in nappen och så somnar han om. Oftast sover han sedan hela natten och så vaknar han nån gång vid sjutiden. Ofta vill han sova första middagsvillan vid 10-tiden eller strax efter 09 då Nils blivit lämnad på förskolan. Sedan borde han sova en gång till på eftermiddagen då han annars blir väldigt gnällig kvällstid annars men det är svårt att få honom att somna på eftermiddagarna om han inte får gå en promenad i vagnen och därmed sova vagnen.

Olle älskar fortfarande att äta och sväljer glatt all mat han stoppar i munnen. Vi matar alltid honom, om det inte är mindre saker som frukt och smörgåsar etc.

Storlek 74 är det som Olle har på de flesta kläderna fortfarande. Han är längre än vad Nils var i samma ålder, men väger lite mindre.

Gå med gåvagn

Olle har börjat gå med gåvagn, och han tycker att det är himla kul! Precis som sin storebror så vill han hellre gå med gåvagnen än att hålla mig eller Micke i handen och gå. 

Första veckan på nya jobbet

Nu har jag varit en vecka på mitt nya jobb, och jag är sååå glad att jag sökte just den tjänsten för jag stortrivs! Det känns verkligen som att jag hittat rätt; det är gynekologi jag ska jobba med. Mina nya kollegor är toppen, de är välkomnande och omhändertagande, de har en fin sammanhållning och verkar måna om varandra.

Första dagen var jag nervös när jag kom till jobbet, vem hade inte varit det första dagen på nya jobbet? Allt gick bra, jag hängde mest med och acklimatiserade mig. Dagen gick fort och när arbetspasset var slut ville jag knappt gå hem, men jag hade en fruktansvärd huvudvärk och ännu värre illamående, så när jag kom hem fick jag slänga mig på sängen och vila en timme och sedan blev det bättre. Denna veckan har flugit fram och jag har lärt mig så himla mycket nytt. Det känns som att jag inte kan något om gynekologi alls, vilket inte är så konstigt eftersom jag inte arbetat med det tidigare, men eftersom jag är så intresserad av det så är jag som en svamp och suger i mig alla information jag får. De senaste arbetspassen har jag tagit egna patienter och det har känts bra. Min handlare har funnit med i bakgrunden och det har varit en stor trygghet. Som sagt, det känns verkligen som att jag har hittat rätt och jag är så glad för det!